Aktuellt:

Bojkotta valet till EU-parlamentet

I det förra valet till EU-parlamentet 1999 var det bara 38,8 procent av de röstberättigade i Sverige som deltog. För att råda bot på ett befarat lågt valdeltagande även i detta val har riksdagspartiernas EU2004-kommitté satsat på en så kallad upplysningskampanj. Det snålas naturligtvis inte med anslag. Riksdagen har avsatt 11 miljoner för denna ”demokratisatsning”, och dessutom har riksdagspartierna beviljats 20 miljoner extra.

EU:s färdplan

Det nya EU-fördraget centraliserar ännu mera makt till EU. De stora ländernas inflytande ökar dramatiskt på de smås bekostnad. Vetorätten tas bort på flera områden, även på delar av utrikespolitiken och det rättsliga området. EU får större möjligheter att styra Sveriges rättssystem. Vetorätten ska i fortsättningen kunna avskaffas utan att de nationella parlamenten tillfrågas.

En president och en utrikesminister ska inrättas för EU. EU-rättens företräde framför all nationell lag, även våra grundlagar, skrivs in i fördraget. EU:s militarisering drivs vidare och en skrivning om att försvara varandra, som klart strider mot alliansfriheten, har skrivits in.

EU-parlamentet – en bluff

Är det inte välkommet mot den bakgrunden att medborgarna får välja representanter till EU-parlamentet? Det spelar faktiskt ingen roll, eftersom EU-parlamentet är bara en bluff. Enligt gängse definition betyder parlament det ”högsta beslutande organ, som ska representera hela folket och som tänks uttrycka folkets vilja”. Ett parlament, en folkförsamling, tillsätter också en regering, men EU-parlamentet tillsätter ingen regering. Den, det vill säga EU-kommissionen, är redan tillsatt av ministerrådet.

Problemet är också att varje förstärkning av EU-parlamentets makt måste ske på bekostnad av de nationella parlamentens. Skulle EU-parlamentet få rätt att tillsätta en regering så skulle det få långtgående konsekvenser. Det skulle innebära att ministerrådet, vars sammansättning är ett resultat av överenskommelser mellan regeringarna, avskaffades tillsammans med EU-kommissionen, som är ett slags tjänstemannaregering. Det skulle innebära att principen en man – en röst tillämpades i motsättning till vad som är fallet idag med tanke på ministerrådets överordnade ställning. Det skulle kräva ett partiväsende på europeisk nivå. Det senare försöker EU också uppmuntra. I fördragstexten artikel 191 heter det att ”Politiska partier på europeisk nivå är viktiga som en integrationsfaktor inom unionen. De bidrar till att skapa ett europeiskt medvetande…”

Men är det troligt att EU kan reformeras till en representativ demokrati, där folken i allmänna och direkta val efter en gemensam offentlig debatt kan utse och avsätta de styrande? Hur många av väljarna i det förra valet har verkligen följt debatten och besluten i EU-parlamentet? Hur många vet ens hur det parti, som man röstade på, har agerat under valperioden? De enda som har något intresse av vad sker i EU-parlamentet är den så kallade politiska eliten i Europa, som återfinns på regerings- och departementsnivå, inom EU-byråkratin och inom det etablissemang som solidariserar sig med EU-projektet. I ett Europa med skilda språk, kulturer och medier fungerar inte den allmänna debatt som ska föregå ett demokratiskt val. Därför kommer det ”europeiska partiväsendet” att begränsas till EU-parlamentet och dess korridorer för mycket lång tid framåt, kanske för alltid.

Ett överhetsprojekt

EU har drivits fram som ett odemokratiskt överhetsprojekt. Inte ens i unionens kärnländer som Tyskland och Frankrike finns det något starkt folkligt stöd för integrationen. Detta har visat sig i de tidigare valen, trots att etablissemangen slagit sig ihop och utnyttjat sina enorma resurser och sitt, i det närmaste, monopol på massmedier.

Bristen på folkligt stöd utgör det viktigaste hindret för fortsatt integration. Därför, och endast därför, har valet till EU-parlamentet blivit så viktigt. Den politiska eliten i Europa satsar därför allt på att höja valdeltagandet. Ju högre valdeltagandet blir, desto större blir också legitimiteten. Just därför ska heller inte konsekventa EU-motståndare delta i detta val.

Att göra EU bättre

I Sverige minskar samtliga riksdagspartiers beroende av såväl medlemmarna som – framförallt – av väljarna under valperioderna. Orsaken är att när väl ett parti har blivit representerat i en parlamentarisk församling, riksdag, landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige, så kommer partiets verksamhet i huvudsak att finansieras av offentliga bidrag. Socialdemokraternas och kristdemokraternas ledning kan därför sätta ihop sina listor inför EU-parlamentsvalet utan hänsyn till att majoriteten av deras väljare avvek från partilinjen i EMU-valet. Det är också därför det är så viktigt för miljöpartiet och vänsterpartiet att ställa upp i valet till EU-parlamentet, trots att partierna i princip är för ett utträde ur EU, eftersom de endast bedriver parlamentariskt arbete.

Det finns många bra EU-kritiker inom vänsterpartiet och miljöpartiet. Samtidigt växer inom båda partierna de falanger som vill släppa utträdeskravet. Förklaringen kan man hitta hos en av de mest kunniga EU-motståndarna i vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, som i en artikel skriver: ”Vi i vänsterpartiet arbetar konstruktivt och aktivt för att göra EU bättre.” Om vänsterpartiet skulle lyckas med att göra EU ”bättre”, vad är det då för mening att utträda?

Problemet för partier som inte bedriver något utomparlamentariskt arbete, är att det parlamentariska arbetet blir allt. Om det parlamentariska arbetet är allt, kommer sådana partier så småningom också att sluta upp bakom själva arenan, EU-parlamentet, och ge upp utträdeskravet. Att de ”realistiska” falangerna i miljöpartiet och vänsterpartiet har vuxit i styrka, trots nej-segern i EMU-omröstningen, är avslöjande.

Det finns alltså ingen anledning att ge EU-parlamentet någon legitimitet genom att rösta i det kommande valet.

• Bojkotta valet till EU-parlamentet!
• Folkomrösta om EU:s grundlag!
• Sverige ut ur EU!