Kritik mot Forum fÖr levande historia:

Låt inte högern rensa historien!

Visst skulle den svenska vänstern, som Devrim Mavi föreslår i tidskriften Arenas februarinummer, kunna välkomna Forum för levande historias informationskampanj ”Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. Direktivet om en ”informationsinsats” kommer visserligen från regeringen Reinfeldt, men om Forum för levande historia fortsätter att tacka nej till samarbete med föreningar ur högerlobbyn, kan nog myndigheten producera en kampanj som på ett bra sätt redogör för forskningsläget för de avslutade historiska skeenden det är sagt att den ska behandla. Kampanjen skulle faktiskt kunna göra rent hus med en del av högerlobbyns gamla desinformation och motverka spridandet av ny. Materialet som framställs som ett led i kampanjen skulle kunna vara användbart under lång tid framöver.

Kampanjen behöver inte heller, vilket många befarar, utgöra en slutpunkt för Forum för levande historias arbete med att informera om brott mot mänskligheten som begåtts i namn av olika ideologier. Tvärtom. När kampanjen är slutförd finns inte längre något formellt hinder för att ta itu med ett större projekt: att skildra den västerländska kolonialismens härjningar. Hur statsmakter i maskopi med privata företag förintat urbefolkningar, stulit naturtillgångar och tvingat ner hela eller delar av kontinenter i ekonomiskt underläge gentemot övriga världen.

En sådan kampanj skulle kunna utgöra politiskt sprängstoff. Ett kampanjmaterial som förtecknade inblandade statsstyren efter politisk tillhörighet och vilka stater och företag som gjorde profit på kanonunderstödd handel och exploatering, från 1700-talet och framåt, skulle ofrånkomligen åskådliggöra att kolonialismen inte är ett avslutat historiskt skeende. De som tjänade på att delta i den njuter fortfarande frukterna av den (hej, alla som läser detta) och offren för den är de som fortfarande utnyttjas, svälter och mördas av fascistiska dödsskvadroner, och nu dessutom drabbas hårdast av klimatförändringarnas negativa effekter.        Förmodligen skulle en sådan kampanj också möta mäktigt motstånd. Men även om Sverige bara dristade sig till att redovisa sin egen delaktighet skulle det vara omvälvande – vilka andra västländer har erkänt sin skuld och placerat in den i sammanhanget ”brott mot mänskligheten”? Eller rentav ”folkmord”?

Och så har vi, som det heter, den om Rödluvan och vargen. Sannolikheten för att något i stil med det nyss beskrivna ska ske är i princip lika med noll. ”Vad är problemet?” frågar Devrim Mavi ändå, som om hon inte var medveten om risken för att ett Forum för levande historia i högerkoppel blir ett redskap för likriktning av den politiska debatten i Sverige. Företrädare för högern ropar redan (Claes Arvidsson på Svenska Dagbladets ledarsida 11 november och 17 december) efter politisk rensning av Forum för levande historias styrelse och kallar (Jan Björklund, enligt artikel i Dagens Nyheter 15 november) Eskil Francks hävdande av myndighetens integritet för ”revirpinkeri”.

Och som om det gjorde henne detsamma om Sverige officiellt ansluter sig till en historieskrivning enligt vilken kolonialismens folkmord och brott mot mänskligheten inte får lov att betecknas som sådana – ett skriande hån mot gångna tiders offer och nutida.

I septembernumret av Arena i höstas ställde tidskriften en fråga till ett antal unga vänstermänniskor: ”Hur ska vänstern i Sverige tänka för att nå samhällsdebattens framkant?”

Det självklara svaret är att om vi inte vill att vänsterns huvudsakliga funktion inom en snar framtid ska reduceras till att tjäna som alibi för högerpolitik är det hög tid att göra något mer än bara tänka. Gör motstånd!

Jonas Aghed

Bibliotekarie på Brännkyrka gymnasium