Kapitalismen stjäl framtiden

Kapitalismen bedriver en rovdrift av jorden utan motstycke. Detta har sedan länge lett till katastrofer på lokal nivå, katastrofer som i första hand har drabbat de fattigaste och svagaste. De nya klimatprognoserna visar att detta kommer att fortsätta, bara i större och mer kaotisk omfattning, och det kommer att drabba oerhört många fler. Kapitalismen saknar mekanismer för att vända om innan det är för sent. Den kommer alltid att sträva efter maximal förtjänst, även om det leder till mänsklighetens undergång.

1. Det ser ut som om den moderna eko-krisen kommer att kasta ut mänskligheten i den värsta förödelse vi någonsin sett. Vi står inför de allvarligaste miljökatastroferna på miljontals år, troligtvis omöjliga att återställa. (Går regnskogen förlorad, så är den och dess miljoner djur- och växtarter förlorade för alltid.)

Motsvarande ödeläggelse av livsbetingelser och artmångfald pågår i våra egna närområden i Arktis. Politiker har börjat tala om detta problem, men bedriver en politik som bara förvärrar det.

2. Kapitalet måste expandera eller dö. Det är ingen mening att investera en miljon för att få igen en miljon. Hela målet med en kapitalistisk investering är att öka kapitalet. Detta kan bara uppnås genom att omvandla ständigt fler jungfruliga områden till bytesvärde (varor). Kapitalismen omvandlar allt till varor, och det i en omfattning Marx och Engels inte kunde ha föreställt sig.

De senaste tjugo åren har jordklotet dragits in i varukarusellen mer än någonsin: Antarktis, havsbottnen, den geostationära banan i världsrymden och nu senast arvsmassan, själva byggstenen för allt liv. Detta förstärker tendensen till att rikedomen samlas i nord medan fattigdomen samlas i syd. Imperialismen förutsätter att det finns ett område som ligger utanför systemet, som den hela tiden kan dra växlar på. Miljökrisen är tecken på att dessa växlar är överskridna.

Reducera energiförbrukningen

3. Ska krisen kunna lösas måste energiförbrukningen reduceras drastiskt. Det går inte att skapa en bärkraftig värld där människor i genomsnitt förbrukar lika mycket energi som vi gör.

Reningsfilosofin har spelat ut sin roll som en av de viktigaste åtgärderna. Materialcirkulationen i systemet måste minimeras och baseras på att ämnen som tas ut för det mesta också ska kunna återvinnas. Detta kan inte ske utan en global ekonomisk och maktmässig omfördelning. Worldwatch, som sponsras av Industrifonden, säger att 200 miljoner jordlösa bondefamiljer måste få jord, om inte regnskogen ska försvinna och öknarna växa. Det är det största bonderevolutionära krav som ställts i mänsklighetens historia.

4. En sådan omläggning av världsekonomin innebär produktion av varaktiga produkter, återanvändning och bruksvärdeorienterad produktion. Jämför Romklubben som redan 1972 kom fram till att detta var ett av de oeftergivliga kraven för en hållbar utveckling. Detta betyder inte nödvändigtvis stagnation och barkbrödstider. Arbete där folk bor är ekologiskt bättre än pendling, och billigare. Kollektiva transportlösningar och reducerat transportbehov i vardagen är billigare och mer ekologiskt än motorvägsutbyggnad. Bosättningsmönster som minimerar behovet av transporter är kvalitativt bättre än bosättningsmönster som maximerar transportbehoven.

Globaliseringen har i sig själv drivit fram det slags idioti, där fisk sänds med flyg från Norge till Kina för bearbetning och för att utnyttja billig arbetskraft där, varefter fisken sänds tillbaka med flyg till marknaden här. För marknadsliberalismen är detta rationellt, för mänskligheten är det katastrofalt.

5. En ekonomi som är hållbar i förhållandet till miljön är oförenlig med ett ekonomiskt system baserat på produktion för marknad och profit.

Kvothandel är omoralisk och utan värde

6. Tron på miljöprodukter och miljöteknologi som investeringsområden för att vitalisera kapitalismen och lösa ekokrisen är genomfalsk. Den förutsätter som alltid köpkraft för att köpa sig ut ur krisen. De som behöver det mest har minst av denna köpkraft redan nu. De kan inte låna pengar för att köpa denna teknologi, eftersom de redan krossats av skulder. De kan inte hoppas på en rättfärdigare fördelning av tillgångarna på världsmarknaden så länge det imperialistiska systemet och de multinationella företagen bestämmer villkoren.

7. Om hela världen hade förbrukat energi och andra resurser på Norges nivå, skulle vi behövt minst fyra jordklot för att täcka behoven. Föreställningen om att ett land som Norge kan fortsätta sitt osolidariska uttag av naturresurser, bara vi betalar den fattiga världen lite avlat i form av klimatkvoter är djupt omoralisk och förkastlig.

Kapitalismen kommer att producera nya ekokriser

8. Kapitalismen kan lösa delar av den föregående generationens ekokriser. (Laxen går upp i Akerselva i Oslo nu.) Men kapitalismen producerar allt snabbare nya ekokriser. Skuldkrisen är redan en kraftig ekokrismaskin. När bioteknologin på allvar blir föremål för maximal kapitalinsats kommer det att produceras ekokriser som världen hittills inte vågat drömma om. (Virus utan någon som helst motståndare på klotet, mikrober som äter armeringsjärn, supergetingar med mordinstinkt, för att inte tala om den klimatkris vi hittills bara sett början på.)

9. Vilka slags förändringar måste till? Här är en ofullständig lista med minimikrav.

• Profiten måste upphävas som drivkraft i ekonomin.
• De multinationella företagen och det imperialistiska varuutbytet måste krossas.
• Det måste skapas en ny typ av planekonomi som tar sin utgångspunkt i människors behov, som har inbyggda ekologiska ramar och bygger på människors eget deltagande i att skapa sin tillvaro. Uppror mot byråkratiska, antiekologiska planer.
• Ekonomin måste läggas om från produktion för köp och försäljning av varor till en planmässig produktion av ting för att täcka folks behov, och som är helt eller delvis gratis.
• Det måste skapas en ny energibas som ersätter de fossila bränslena. Vi behöver ett samhälle som förstår att den snabba minskning av fossila resurser som har pågått de senaste hundra åren, och som fortfarande pågår i ett vanvettigt tempo, är ett lån från framtiden – utan säkerhet.
• Transportproblemen måste lösas på ett radikalt nytt sätt.
• Globala, regionala och nationella planer måste till. Ett hållbart framtidssamhälle överskrider nationalstaten. Vi talar om en världsrevolution. Avskaffa människors utsugning av människor, och därmed också människans främlingskap inför produktionen, naturen och sig själv. Först frigjorda människor kan på allvar ta ansvar för de ekologiska konsekvenserna av mänsklig verksamhet.
• Upphäv rasistiska, sexistiska och chauvinistiska förtryckarsystem. Den kolossala informationsbank som innehåller kvinnornas, de nationella minoriteternas, de fattiga miljonmassornas ekologiska kunskaper går förlorad för att de omyndigförklaras, tystas ner, trampas på. Utan dessa kunskaper har mänskligheten ingen möjlighet att lyckas.

Den största revolutionen i mänsklighetens historia

10. Detta sammantaget innebär den största ekonomiska och politiska omvälvningen i mänsklighetens historia. Man kan kalla detta samhälle vad man vill. Det är självklart inte kapitalistiskt, men det är heller inte socialistiskt, så som socialismen hittills har praktiserats. Det har en del klara likheter med det Marx kallade kommunism, men det innehåller också något nytt: ett ekokommunistiskt framtidssamhälle.

11. Detta mål är både utopiskt och realistiskt. Det är utopiskt, eftersom målet kommer att förändras genom erfarenheter. Det är realistiskt eftersom det överensstämmer med de objektiva intressena hos flertalet av mänskligheten, och det överensstämmer med de stora gräsrotsrörelserna över hela världen.

12. Ett sådant samhälle är ingentin som något parti eller någon genial samhällsreformator skapar om femtio eller hundra år eller tusen år. Kampen för det startar här och nu. Den måste springa fram ur folkens egen kamp för att återvinna framtiden.

Modellerna utprövas också nu. De finns frön till ekokommunism i gräsrotsrörelserna. Dessa måste utvecklas genom kamp, bli kända och skapa förebilder för andra. Ifall dessa experiment är något att ha, i den meningen att de öppnar för ett grundläggande mycket bättre sätt att förhålla sig till naturen på, måste de räkna med att bemötas med makt från dem som tjänar så grovt på den nuvarande ordningen.

Tjugo år till med kapitalismen är en katastrof – hundra år till en omöjlighet.

PÅl Steigan