Ledare

Mellan pest och kolera

Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val någonsin och förlorade regeringsmakten. Vi kan inte påstå att vi sörjer. Det socialdemokratiska partiet är ett borgerligt arbetarparti. Det förvaltar kapitalismen bättre än de borgerliga partierna, eftersom det stöds av en majoritet – numera en mycket knapp majoritet – av arbetarklassen. Vilken borgerlig regering skulle som Ingvar Carlssons vågat skicka en medlemsansökan till EU mitt under en regeringsperiod, utan att det egna partiets medlemmar ens fick säga sitt? Under den senaste tioårsperioden, Göran Perssons regeringstid, ökade enligt SCB inkomstklyftorna mellan 1995 och 2000, varefter de legat kvar på samma höga nivå.

Varför förlorade socialdemokraterna valet mitt i en högkonjunktur? Det viktigaste skälet är att det gått bra för vissa, men inte för andra. Den (s)-regeringen lyckades aldrig pressa ner arbetslösheten mot fyra procent utan förklarade i valrörelsens inledningsskede t.o.m. att det var en icke-fråga. Plötsligt blev de borgerliga partierna mer trovärdiga i kampen för jobben, socialdemokraternas paradgren. Överhuvudtaget bedrev socialdemokraterna en trött valrörelse som helt dominerades av Göran Persson, som själv aldrig insåg att han utvecklats till en belastning för partiet.

Varför vann den borgerliga alliansen? Dels uppträdde den under ledning av de ”nya moderaterna” mer enigt än tidigare, dels önskade många en växling vid makten. Skillnaderna är som sagt marginella. Vi när naturligtvis inga förhoppningar på en borgerlig regering. Moderaterna under Fredrik Reinfeldt har gjort en skicklig kursändring och närmat sig den politiska mittfåran, framför allt i den förtroendeskapande retoriken. Om den borgerliga regeringen vill sitta kvar längre än en mandatperiod, måste den akta sig för att riva ner för mycket av den sociala välfärden. Om det kommer en lågkonjunktur under deras regeringsinnehav fram till 2010, riskerar också en borgerlig regering att få äta upp många av sina löften.

Förutom socialdemokraterna var folkpartiets valets stora förlorare. Det famösa dataintrånget spädde förmodligen på tillbakagången. Däremot var det väntat att både vänsterpartiet och kristdemokraterna skulle gå tillbaka. Centerpartiet kunde tillgodoräkna sig en viss Maud-effekt och miljöpartiet trängselskatteförsöket, och båda partierna gick fram något.

Småpartier som Feministiskt Initiativ, Junilistan och Sjukvårdspartiet gjorde ett dåligt val, medan Sverigedemokraterna gick starkt framåt och nådde nästan tre procent. Om de etablerade partierna vill förhindra att Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen nästa val måste de lägga om taktik. Den nuvarande taktiken, att nonchalera eller motarbeta Sverigedemokraterna med organisatoriska medel, ger partiet en martyrgloria.

Mönstret från Le Pens Front National, som är starkt företrätt i tidigare tunga industriområden i Frankrike, och Dansk Folkeparti, Danmarks största arbetarparti, känns igen. Den typiske sverigedemokratiske väljaren är en 50-årig, lågutbildad arbetare. Sverigedemokraternas starkaste fäste, Landskona, där de fick över 20 procent av rösterna i kommunalvalet, var en gång i tiden Skånes mest utpräglade industristad.