Sedan valet av Bush har den nya kristna högern flyttat fram sina positioner och har idag nära förbindelser med Vita huset. Pat Robertson, ledande amerikansk kristen fundamentalist som ”drog sig tillbaka” från politiken efter att ha förlorat nomineringen till republikanernas presidentkandidat 1988, är idag en av presidentens närmaste personiga rådgivare. Men också på gräsrotsnivå i det amerikanska samhället gör de kristna fundamentalisterna sig märkta. En ung amerikan berättar:

Innan vi går vidare, vad betyder ordet ”fundamentalism”? Akademiskt definieras begreppet bland annat som ett ”återvändande” där religiösa idéer eller texter ses som felfria, och en önskan om att återupprätta traditionella värderingar och samhällsformer. Samtidigt mobiliserar fundamentalister sociala grupper och använder modern teknologi.² Fundamentalism som begrepp har kritiserats för att vara både för omfattande och för restriktivt, samtidigt som det demoniserar anhängarna och framställer dem som homogena.³ Men vi kommer inte ifrån begreppet om vi ska tala om de självutnämnda kristna fundamentalisterna i USA. Lawrence beskriver denna riktning av fundamentalism som ”literalistiska”, i den meningen att de avvisar andra än sin egen, bokstavstroende läsning av Bibeln som riktig.⁴

The New Christian Right: Rötter och utveckling

Det är vanligt att se framväxten av den kristna fundamentalismen i USA i två faser. Den knyts normalt till början av 1900-talet. Det var en reaktion på sociala förändringar och på att värderingar som tidigare varit så gott som allenarådande kommit under press. Reaktionerna förde till organiserade kampanjer mot religiös liberalism i kyrkorna och mot undervisning av evolutionsläran i skolväsendet.⁵ Grupperna var inte minst motståndare till ny teologi. Förkämparna för den nya kristna högern föddes ur en reaktion mot nya former av kristendom. Ledarna för dessa rörelser kom till slut att kallas fundamentalister. De avvisade den nya kristendomens starka engagemang för det moderna, urbana livets rationalitet och värderingar. De lade vikt på personlig, individuell frälsning som nyckel till kristendomen, i kontrast till sina motståndare, de sociala gospelkyrkornas betoning av sociala frågor.⁶

Dessa fundamentalister förlorade kampen om hegemonin, men förblev en subkulturell grupp.⁷ Perioden 1940 till 1965, mellan den kristna fundamentalismens första uppsving och den nya fundamentalistiska aktivismen, har förklarats med att det nordamerikanska samhället under denna tid var relativt stabilt. I alltför hög grad existerade det en kulturell konsensus för att ge utrymme för fundamentalisternas kritik.

Vid mitten av 1970-talet gjorde sig de kristna fundamentalisterna på nytt märkbara i offentligheten i USA. TV-predikanter som Jerry Falwell och Pat Robertson representerade ett brott mot en period där fundamentalisterna hade föredragit att isolera sig från samhället. The New Christian Right (NCR) ville ändra historiens lopp.⁸ Politisk aktivitet i olika former var ett naturligt resultat.

Amerikansk kristen fundamentalism var i början av 1900-talet mer än en rörelse för en bokstavstrogen läsning av evangeliet.⁹ Fundamentalistiska rörelser kan ses som en reaktion mot skilsmässan mellan stat och religion. Men eftersom de önskar politiskt inflytande tvingas de likafullt att fjärma sig ifrån ett rent teologiskt paradigm. På så sätt blir det möjligt att se den kristna fundamentalismen som en del av moderniseringskrisen.¹⁰ Framväxten av kristen fundamentalism i USA har setts som en reaktion på en kamp där småstäder och småhandel förlorar mot modern ekonomi¹¹, och som en reaktion från landsbygd och småstäder mot nya kulturella normer dessa inte kunnat identifiera sig med.¹² Från dessa perspektiv ser vi den kristna fundamentalismen negativt definierad i opposition mot nya drag i utvecklingen, eller som ett resultat av en försvagad position för rörelsens sociala bas.

Framväxten av kristen fundamentalism kan också ses som en konflikt om social status i USA, där speciellt grupper i småstäder och på landsbygden upplevt att den moderna världen inte längre motsvarar deras kulturella normer. De kände at de var i färd att mista social status.¹³ Idag har fundamentalistiska grupper till stor del uppnått en starkare social status. Men det är också möjligt att överföra begreppet till hur NCR har sett på USA:s status och speciellt hotet mot USA:s relativa styrka. I konfrontationen med bland annat Vietnamkriget och USA:s växande utrikespolitiska problem uppstod en väckelse för att ”göra Amerika stort igen”. Kanske kan vi också förstå rörelsen som en del av en global konflikt om social status, och kristen fundamentalism som ett sätt att reagera på globaliseringen.

Kristen fundamentalism är något mer än vara en evangelisk rörelse, eller en rörelse som bara bryr sig om teologiska frågor. Det är också en politisk rörelse.¹⁴ NCR var bland annat en rörelse för att göra ”Amerika stort igen” och för att bekämpa utmaningen mot USA:s hegemoni.¹⁵ Som ovan nämnts var också framväxten av NCR knuten till en brytning med den apokalyptiska tendensen i den kristna fundamentalistiska rörelsen. De blev politiskt aktiva. NCR:s budskap var religiöst uppvaknande, moralisk pånyttfödelse och återupplivande av den amerikanska nationen.¹⁶ En fiendebild för NCR var den internationella kommunismen¹⁷, en fiendebild som idag ser ut att ersättas av islam.¹⁸ Till skillnad från liberala rörelser ger de kristna fundamentalisterna ondskan ett konkret ansikte. På så sätt är rörelsen ett resultat av globaliseringen, där olika rörelser, bland andra NCR, söker återinföra traditionella metoder för att kommunicera sitt budskap. Världen delas in i ”vi” och ”dem”.

Ökad religiös aktivitet i USA kan knytas till NCR:s ökade politiska aktivism och en uppgörelse med den rådande kulturella situationen. Nyckeln till att göra ”Amerika stort igen” är att göra kulturell bot för att avvärja katastrofen. Alltså en utåtvänd strategi. Strategin knyts ihop med utrikespolitiska frågor som försvaret av Israel.¹⁹

Här är det intressant att lägga märke till att Reagans seger i presidentvalet 1980 sågs som en seger för NCR. Även om de följande åren inte ledde till de segrar Falwell och Robertson hade önskat sig så kommer de kristna fundamentalisterna att se den politiska utvecklingen i USA efter presidentvalet 2000 som en framgång i nivå med 1980. George Bush representerar inte nödvändigtvis NCR, även om han är en ”personligt kristen”. Men hans begreppsapparat, speciellt ”ondskans axelmakter” som uppföljare till Reagans ”ondskans imperium”, kan jämföras med NCR:s uppdelning av världen i gott och ont.

Här kan vi påminna om Marx tes om att ”de förhärskande tankarna är de härskandes tankar” och fråga oss om uppdelningen av världen i gott och ont är ett rättfärdigande av en strävan efter världsherravälde.²⁰ Samtidigt ser vi att Wallerstein, i en vidareutveckling av marxismen, ser på globaliseringen som en klassindelning av världen.²¹ Men differentieringen behöver inte bara vara ekonomisk och politisk, som hos Wallerstein. Den kan också omfatta områden som politiska, legala, militära och religiösa institutioner.²² Som vi tidigare sett är det möjligt att prata om global statuspolitik, där NCR är en av drivkrafterna. Kanske kan kristen fundamentalism i USA uppfattas som en återspegling av att delar av härskarklassen har behov av att rättfärdiga den globala arbetsdelningen.

När vi pratar om starkt religiösa rörelser är det inte ovanligt att jämföra ”fundamentalistiska” rörelser med fascism. Exempelvis är begreppet ”hinduvatafascism” ett inarbetat begrepp hos den indiska vänstersidan. Delar av den amerikanska vänstersidan talar om ”kristen fascism”. Att omtala en rörelse som fascistisk innebär själklart med än ett begreppsbruk. Revolutionary Communist Party (RCP) i USA²³ hävdar att det nu pågår en intern konflikt inom borgerskapet mellan de borgerligt demokratiska krafterna (huvudsakligen eliten inom Demokraterna) och fascisterna, där de borgerligt demokratiska krafterna också pressas högerut.²⁴ Ett exempel kan vara att Demokraterna i huvudsak stödde inskränkningen av medborgerliga rättigheter i Bushs Homeland Security-lagar. Men det är också intressant att se på USA:s kristna fundamentalisters retorik. Låt oss ge ordet till Falwell och Robertson.

TV-prästen och den kristna fundamentalisten Jerry Falwell, alldeles efter angreppen den 11 september:

Pat Robertson, rådgivare till president Bush, kandidat i den republikanska presidentnomineringen 1988 och ledande kristen fundamentalist:

Diskussionen om ”kristen fascism” reser två viktiga frågor; den första är om det är riktigt att betrakta NCR som en fascistisk rörelse. RCP hävdar att beteckningen fascistisk är en naturlig följd av rörelsens propaganda för en bokstavstrogen tolkning av bibeln. De hänvisar till bibelcitat om dråp på homofila, förbud mot skilsmässa, etc.²⁶ Men även om religiösa rörelser själva hävdar just en sådan bokstavstrogen förståelse av bibeln så kompromissar de ofta med sina egna grundteser i mötet med omvärlden. NCR är också selektiva i vilka bibeltexter de framhäver. Samtidigt är det flera drag som också passar väl ihop med benämningen fascism, som delvis skiljer sig från andra ”fundamentalister”, som delar av de islamistiska rörelserna i Mellanöstern. En viktig poäng är att medan många av de fundamentalistiska rörelserna i tredje världen tagit utgångspunkt i sociala krav, är NCR grundat på just ett avvisande av den ”sociala” kristendomen, och en renässans för individens ansvar inför både egen lycka och Gud. Denna reaktion följs av en intensiv kulturell kamp mot ”modernitet” och pluralistiska symboler för denna modernitet. Frågan om NCR:s karaktär beror också på hur de möter omvärlden, något som leder oss vidare till den andra frågan som möter oss i kölvattnet av analysen om ”kristna fascister”. Är USA idag ett samhälle där en fascistisk rörelse kan vinna spelrum? På den amerikanska vänstersidan har det funnits en uppfattning om att det amerikanska samhället är ”immunt” mot fascism. På grund av USA:s historiskt starka demokratiska traditioner och antistatliga hållningar är samhället immunt mot fascism, exempelvis i jämförelse med Frankrike eller Tyskland före andra världskriget. I dessa länder stod staten långt starkare. Vidare ser man den stabila kapitalismen i USA som oförenlig med fascism, ett system som uppstår när staten ser sig hotad, ett hot som idag inte existerar i USA.

Detta kan användas som ett argument mot RCP:s analyser. Men här hävdar RCP att det inte nödvändigtvis behöver vara någon ”perfekt passning” mellan NCR och borgarklassens behov; det viktigaste är att den kristna fundamentalismen som rörelse har en egen dynamik och är på frammarsch. Rörelsen har idag blivit en mycket viktig väljargrupp för det republikanska partiet och håller också viktiga positioner i toppen av den politiska eliten. Här menar RCP att det nya beroendeförhållandet kommer att göra republikanernas vallöften för att behaga de kristna fundamentalisterna svåra att bryta.²⁷

Det kan verka märkligt att ställa frågan om huruvida såväl NCR som målsättningarna för den sittande amerikanska administrationen är fascistiska. För de över 100 000 människor som dräpts i Irak eller de tusentals som torteras i amerikanska fångläger över hela världen spelar det knappast någon roll om dessa är ideologiska fascister eller inte. Den världsbild USA bygger sin makt på är under alla omständigheter beroende av en självförståelse av ”dem” och ”oss”, där amerikanska intressen står över principer om likhet inför lagen och mänskliga rättigheter – för det andra. Men det är just här den kristna fundamentalismen kan bidra till att ge en ”mening” eller rationalitet till denna världsbild. Som marxister bör vi försöka förstå vad religionen innebär för de människor som tillber den. För kristna fundamentalister i den amerikanska eliten är religionen också ett sätt att rättfärdiga det de uppfattar som en kamp mellan ”de goda” och ”de onda”. På detta sätt bidrar NCR till att rättfärdiga den imperialistiska världsordningen. Samtidigt är de en drivkraft för att ytterligare förstärka den och ”göra Amerika stort igen”. I en situation där det verkar sannolikt att USA kommer att möta större ekonomiska och kanske också militära utmaningar verkar det naivt att tro att inte faran finns för ytterligare fascistisk utveckling. Det är också fel att se på hoten mot USA:s världsherravälde uteslutande utifrån vad som sker inom den amerikanska staten. På grund av den amerikanska ekonomins beroende av utsugningen i tredje världen är också potentiella hot mot denna utsugning lika mycket ett hot mot USA:s stabilitet som interna krafter.

Samtidigt är det viktigt att understryka att NCR, även om rörelsen bygger på en antimodern och antitolerant agenda, samtidigt också reflekterar en reell förlust av värderingar för stora grupper av människor. Sekulariseringen eller moderniseringen av det moderna samhället har inte bara fört med sig en ökad relativisering och normupplösning, utan också en tillflykt till traditionella värderingar som en motvikt mot detta. Med andra ord reflekterar NCR också ett verkligt, känt behov för människor som på olika sätt känner sig marginaliserade i det amerikanska samhället. Och det är intressant att många kristna fundamentalister faktiskt upplever ekonomisk framgång och ett ökat kulturellt kapital (inom sitt eget paradigm). Den kulturella konfrontationen är, på samma sätt som the clash of the civilizations, både konstruerad på så sätt att den drar upp falska motsättningar, och även reell i att den tecknar en bild av reella politiska och ekonomiska konflikter som existerar i det moderna samhället.

Tidigare publicerad i den norska tidskriften Rødt, nr 2/2006. Lars Akerhaug är internationellt ansvarig i Röd Valgallianse, styrelsemedlem i Komitteen for fritt Irak och medlem i AKP.