Nya Arbetartidningen Nya Arbetartidningen > 1/2005

En inventering av irakiska motståndsgrupper

“Vem dödar gisslan i Irak?”

USA-soldater vaktar vraket av ett bepansrat militärfordon som har förstörts av den irakiska motståndsrörelsen. I Irak är förvirringen större än någonsin. Händelsen ägde rum sedan en väpnad grupp kidnappat två franska journalister och hotat att döda dem om Frankrike inte upphävde den lag som förbjöd bärandet av religiösa symboler i skolorna, inklusive slöja, och en annan grupp rövat bort två italienska kvinnor i Bagdad. Förvirringen ökade ytterligare, då en tredje grupp dödade 12 nepalesiska arbetare som de hävdade arbetade för de amerikanska styrkorna.

Det är vår plikt att klargöra vilka som inriktar sig på civila och utlänningar, vilka som urskiljningslöst kidnappar gisslan, och vilka som i huvudsak inriktar sig på den amerikanska ockupationsmakten och dess soldater.

Sedan Bagdad fallit för den anglo-amerikanska ockupationsmakten den 9 april 2003 motsatte sig, som en naturlig reaktion, åtskilliga sektorer av det irakiska samhället ockupationen. Motståndsceller bildades, av vilka majoriteten representerade sunni- och panarabiska strömningar. Cellerna skapades som spridda grupper, utan några gemensamma länkar som kunde binda dem samman.

Grupper och celler växte gradvis och mognade tills de skaffat sig en klar profil med egen politisk och militär tyngd. Därefter började de förena sig med andra grupper och på så sätt bilda större grupper.

Majoriteten av dessa grupper känner inte sin ledning och vet inte hur de finansieras eller vem som förser dem med vapen. Dock är otvivelaktigt de stora vapenarsenaler som Saddam Hussein lämnade efter sig en av de viktigaste vapenkällorna. Vapnen inkluderar granatkastare, pansarbrytande vapen, handgranater, Kalashnikovs och lätta vapen.

Deras ideologiska plattform beskrivs vanligen som en blandning av islamska och panarabiska idéer som går ut på att göra slut på den amerikanska närvaron i Irak.

Grupperna har vissa gemensamma nämnare, varav den viktigaste kanske är att fokus ska vara att döda amerikanska soldater, medan man motsätter sig kidnappningar och dödande av gisslan liksom attacker på irakiska polismän, samt att man respekterar andra trosuppfattningar. Det finns inget tvång att konvertera till islam, en följd av gruppernas islamska trosuppfattning, deras studier av islamska rättskällor och historiska händelser, och deras respekt för islamska organisationers och religiösa ledares direktiv och uppmaningar.

Grupperna anser att irakierna kan delas in i två kategorier. Den ena kategorin, majoriteten, är emot ockupationen, och den andra, minoriteten, står på ockupationsmaktens sida. Motståndsrörelsen betraktar de som motsätter sig ockupationen, oavsett vilka uttryck detta tar sig, som sina allierade. Motståndsrörelsen anser att de som stödjer ockupation är spioner och förrädare, som inte förtjänar att förbli på irakiskt territorium, och som därför bör likvideras.

Motståndsrörelsens hållning till de politiska partierna beror på vilken inställning dessa har till ockupationen. Om partierna sköter sina relationer till USA med utgångspunkt från att USA är en ockupationsmakt som ska fördrivas och att Irak skall befrias från all slags ockupation eller yttre tvång, och om de väljer att sköta sina relationer till USA och agera politiskt inom denna ram, så står det dem fritt att fortsätta med dessa ansträngningar. Dessutom inriktar sig grupperna vanligen inte på de politiska myndigheter som har kontakter med, men i övrigt inte samarbetar med USA inom de ramar som ockupationen har skapat.

Här följer en översikt av motståndsgrupper och väpnade grupper i Irak.

1. För det första de sunnitiska motståndsgrupperna, som huvudsakligen inriktar sig på den amerikanska ockupationen:

  • Det Irakiska Nationella Islamska Motståndet (The Iraqi National Islamic Resistance  )
  • Den Nationella Fronten för Iraks befrielse (The National Front for the Liberation of Iraq)
  • Det Irakiska Motståndets Islamska Front (The Iraqi Resistance Islamic Front, “JAMI”)
  • Ba´thistiska fraktioner
  • Andra mindre fraktioner

2. För det andra det shiitiska motståndet mot ockupationen:

  • Al-Sadrs rörelse med Al-Mahdiarmén
  • Imam Ali Bin-Abi-Talib Jihadibrigaderna

3. För det tredje fraktioner som tillgriper kidnappningar och dödande av gisslan:

  • Assadullahbrigaderna
  • Islamska Vedergällningsrörelsen (Islamic Retaliation Movement)
  • Den Islamska Vredens Brigader (Islamic Anger Brigades)
  • Khalid-Bin-al-Walid-Brigaderna och Iraks Martyrers Brigader
  • Svarta Fanor (The Black Banners Group)
  • Abu-Mus’ab al-Zarqawis grupp
  • Al-Tawhid wa al-Jihad-gruppen
  • Islamska Armén i Irak (The Islamic Army in Iraq)
  • Ansar al-Sunnah-rörelsen . De fyra sistnämnda grupperna står nära Al-Qaidas och Usama Bin Ladins uppfattningar och tänkande.

Samir Haddad och Mazin Ghazi

Publicerad i Al Zawra, organ för Irakiska Journalistföreningen, Bagdad, 19/9 2004.

Anmärkning: Artikeln är förkortad. En detaljerad beskrivning av de olika motståndsrörelserna och -grupperna har strukits. Den fullständiga texten finns på http://www.fas.org/irp/news/2004/09/az091904.html eller sök på ”An Inventory of Iraqi Resistance Groups”.

Översättning: Per-Åke Lindblom