Problemval

Riksdagsvalen vart fjärde år upplevs som problematiska av många inom den radikala vänstern. De alternativ som finns att rösta på erbjuder inga alternativ. Att rösta blankt upplevs av många som en bortkastad protest.

Socialdemokratin kan i mångt och mycket tyckas vara ett aptitligare alternativ än de borgerliga partierna. Den talar emot de värsta avarterna av Moderaternas skrik på lag och rätt. Socialdemokraterna tar avstånd från Kristdemokraternas familjepolitik och delar av folkpartiets skolpolitik. Samtidigt var det socialdemokratin som förde in Sverige i EU, vilket i ett enda slag tvingade på vårt land fler reaktionära lagar och förordningar än vad de borgerliga partierna sammanlagt förmått genomdriva under sina samlade regeringsår i modern tid. Vi vet också att samma socialdemokrati efter valet, med kraft, kommer att verka för ett inträde i EMU, vilket också i ett enda slag kraftigt kommer att flytta tillbaka det arbetande folkets positioner.

Vänsterpartiet är inte heller ett alternativ för den radikala vänstern. Under mer än ett halvt sekel har det inte lyckats bli något annat än ett lite radikalare stödparti till socialdemokratin. Det är fast förankrat i den borgerliga parlamentarismen, en del av systemet. Vänsterpartiet biter inte den hand som föder partiet.

Den radikala vänstern har sedan 70-talet haft uppfattningen att det politiska intresset i samband med valen ska användas till att profilera det egna partiets politik. Mycket små partier har ställt upp i riksdagsvalen trots att det varit utsiktslöst att komma över fyraprocentsspärren. Så gjorde SKP och så gör fortfarande Socialistiska partiet och KPML(r). Då partierna blivit för små har de uppmanat till blankröstning.

Kommunalt har små radikala partier haft större framgångar, och ett antal kommunala mandat har gått till dessa under årens lopp. Partierna har ibland uppnått resultat i kommunalpolitiken men dessa har för det mesta varit små och av tillfällig natur. Frågorna som drivits har också varit väldigt olika från kommun till kommun och har inte ingått i någon större plan.

Årets val kommer tyvärr också att vara en uppvisning i den radikala vänsterns svaghet och splittring. En del partier och grupper kanske vinner några enstaka nya anhängare, några kommunala mandat kommer att vinnas men knappast så mycket mer.

Den radikala vänsterns samlade styrka är dock större än det kommer att tyckas efter valet. Det finns en splittrad gammelvänster som lever kvar sedan sjuttiotalet, det finns en ny spirande ungdomsrörelse som har svårt att känna sig hemma i den parlamentariska världen. Det finns radikala människor i de etablerade partierna och i olika organisationer och det finns många oorganiserade som sympatiserar med radikala idéer. Efter en lång tid av högerpolitik finns det också en potential att få ett ökat genomslag för vänsteridéer över huvud taget.

Vänstern borde ta tillfället i akt, bortse från underordnade motsättningar och samla sig för att få ett verkligt inflytande på svensk politik. En rimlig strategi vore att samla sig efter årets val för att utarbeta en gemensam plattform, ställa upp i kommunalvalet i ett antal kommuner på denna plattform 2006 och sikta på riksdagsvalet 2010.

Arbetartidningen står öppen för debatt kring detta förslag.