Nya Arbetartidningen

Nya Arbetartidningen > 3/2001

USAs träningsläger för terrorister
Vad är det för skillnad mellan al Qaida och Fort Benning?

”Om någon enda regering bistår de fredlösa och de som dödar oskyldiga”, kungjorde George Bush samma dag som bombningarna av Afghanistan började, ”så har de också gjort sig själva till fredlösa och mördare. Och det är en ensam väg de måste gå på egen risk.” Det gläder mig att han sade ”någon enda regering”, eftersom det finns en han omedelbart borde uppmärksamma, även om den ännu inte identifierats som fadder för terrorism.

De senaste 55 åren har denna regering haft ett träningsläger för terrorister, och offren för detta har med råge överträffar det antal som dödades vid angreppen mot New York, ambassadbombningarna och andra illdåd som med rätt eller orätt läggs al-Qaida till last. Lägret kallas Västra halvklotets Institut för Säkerhetssamarbete eller WHISC. Det är beläget i Fort Benning, Georgia, och finansieras av Bushs regering.

”School of the Americas ”

Ända till januari i år hette WHISC ”School of the Americas ” (SOA). Sedan 1946 har SOA tränat över 60 000 latinamerikanska soldater och poliser. Bland dem som gått ut skolan finns många av kontinentens mest ökända torterare, massmördare, diktatorer och statsterrorister. Som visas av de hundratals sidor dokumentation som sammanställts av lobbykruppen SOA Watch så har Latinamerika rivits i bitar av dess elever.

I juni i år fälldes i Guatemala stad överste Byron Lima Estrada, en gång elev vid skolan, för mordet på biskop Juan Gerardi 1998. Gerardi dödades för att han medverkat i en rapport om illdåd som begåtts av Guatemalas ”D-2”, den militära underrättelsebyrå som drevs av Lima Estrada med hjälp av två andra SOA-elever. D-2 samordnade den ”anti-upprorskampanj” som utplånade 448 mayaindianbyar och mördade tiotusentals av dess invånare. Fyrtio procent av de ministrar som ingått i Lucas Garcías, Ríos Montts och Mejía Victores regeringar har studerat vid SOA.

1993 avslöjade Förenta Nationernas Sanningskommission för El Salvador namnen på de arméofficerare som begått de värsta illdåden under inbördeskriget. Två tredjedelar av dem hade tränats vid School of the Americas. Bland dem var Roberto D’Aubuisson, ledaren för El Salvadors dödsskvadroner, där var männen som dödade ärkebiskop Oscar Romero och där var 19 av de 26 soldater som mördade jesuitprästerna 1989. I Chile ledde skolans tidigare elever både Augusto Pinochets hemliga polis och hans tre största koncentrationsläger. En av dem var medhjälpare vid mordet på Orlando Letelier och Ronni Moffit i Washington DC 1976.

Argentinas diktatorer Roberto Viola och Leopoldo Galtieri, Panamas Manuel Noriega och Omar Torrijos, Perus Juan Velasco Alvarado och Ecuadors Guillermo Rodríguez hade alla utbildats i skolan. Så hade även ledaren för dödsskvadronen Grupo Colina i Fujimoris Peru; fyra av de fem officerare som ledde den ökända Bataljon 3-16 i Honduras (som ledde dödsskvadronerna där på 1980-talet) och den ansvarige befälhavaren för Ocosingo-massakern i Mexiko 1994.

Allt detta, hävdar skolans försvarare, är nu historia. Men SOAs före detta elever är också inblandade i det smutsiga krig som nu – med USA:s stöd – bedrivs i Colombia. 1999 utpekades i USA:s utrikesdepartements rapport om mänskliga rättigheter två tidigare SOA-elever som skyldiga till mordet på fredskommissionären Alex Lopera. Förra året avslöjade Human Rights Watch att sju före detta elever leder paramilitära grupper i landet och står bakom kidnappningar, försvinnanden, mord och massakrer. I februari i år fälldes i Colombia en före detta SOA-student som medbrottsling till tortyr utförd av paramilitärer och till dråp av 30 lantarbetare. Skolan tar nu in fler elever från Colombia än från något annat land.

FBI definierar terrorism som ”våldsamma handlingar … avsedda att skrämma eller tvinga civila till underkastelse, påverka en regerings politik eller handlingar”, vilket är en exakt beskrivning av de före detta SOA-studenternas aktiviteter. Men hur kan vi vara säkra på att deras lärosäte är delaktigt i detta? Jo, 1996 tvingades USA:s regering att offentliggöra sju av skolans träningshandböcker. Bland andra toppentips för terrorister rekommenderades där utpressning, tortyr, avrättningar och gripande av anhöriga till vittnen.

Kosmetiska ändringar

Förra året försökte flera kongressledamöter få skolan stängd, delvis som ett resultat av den kampanj som SOA Watch hade bedrivit. De blev nedröstade med tio röster. Istället röstade representanthuset för att först stänga den och därefter omedelbart öppna den igen under annat namn. På samma sätt som Windscale förvandlades till Sellafield för att utplåna allmänhetens minnesbilder, så tvättade School of the Americas bort sitt förflutna genom att byta namn till WHISC. Som överste Mark Morgan på skolan informerade försvarsministeriet just före omröstningen i kongressen: ”Vissa av era chefer har sagt oss att de inte kan stödja något som bär namnet ’School of the Americas’. Vårt förslag tar hänsyn till den oron. Det ändrar namnet.” Paul Coverdell, senatorn från Georgia som hade slagits för att rädda skolan, berättade för tidningarna att förändringarna ”huvudsakligen var kosmetiska”.

Men besök WHISC:s webbsida och ni kommer att märka att School of the Americas nästan upphört att existera. Inte ens sidan märkt ”historia” lyckas nämna den. WHISC:s kurser, sägs det, ”täcker ett brett spektrum av relevanta områden, såsom planläggning för fredsoperationer; katastrofhjälp, civil-militära operationer; taktiskt planering och genomförande av antiknarkoperationer”. Flera sidor beskriver dess initiativ för mänskliga rättigheter. Men strids- och kommandoteknik, antiupprorstaktik och förhörsteknik nämns inte, trots att de står för nästan hela träningsprogrammet. Inte heller det faktum att WHISC:s kurser i ”fred” och ”mänskliga rättigheter” även erbjöds av SOA för att blidka kongressen och säkra budgeten – men att knappast någon student valde dessa.

Vi kan inte förvänta oss att detta träningsläger för terrorister ska reformera sig självt: det vägrar trots allt att ens erkänna sitt eget förflutna, ännu mindre att lära av det. Vad ska vi alltså, med tanke på att de bevis som binder skolan vid oavbrutna illdåd i Latinamerika är åtskilligt starkare än de som binder al-Qaidas träningsläger vid anfallet mot New York, ta oss till med ”illgärningsmännen” i Fort Benning, Georgia?

Vi skulle kunna kräva att våra regeringar utövar full diplomatisk press och försöker få skolans befälhavare utlämnande så att de kan ställas inför rätta för medverkan till brott mot mänskligheten. Alternativt skulle vi kunna kräva att våra regeringar anfaller USA, bombar dess militära installationer, städer och flygplatser i hopp om att störta dess icke-valda regering och ersätta den med en ny administration under FN-kontroll. Om detta förslag skulle visa sig impopulärt hos USA:s folk kunde vi vinna deras hjärtan och sinnen genom at släppa ner naan-bröd och torkade curryrätter i plastpåsar stämplade med den afghanska flaggan.

Du invänder att denna ordination är löjlig, och jag håller med. Men hur jag än försöker kan jag inte förstå den moraliska skillnaden mellan detta tillvägagångssätt och det krig som nu förs i Afghanistan.

George Monbiot

Publicerat i Guardian 30 oktober 2001