Moderat demagogi

Stockholmarn kan idag glädjas åt att det åter finns gott om jobb. Arbetsmarknaden i huvudstaden är het inom många områden och arbetslösheten är förhållandevis låg. Men högkonjunkturen har också skapat en massa problem som ställer till det för innevånarna i deras dagliga liv.

Bostadssituationen

Under ett antal år har det i stort sett inte byggts något alls i Stockholm. Den som vill ha en bostad idag måste punga ut med stora pengar, en etta i innerstan kan kosta långt över en miljon. Ute i förorterna ligger priserna kring 300 000. Antalet hyreslägenheter har minskat kraftigt de senaste åren till följd av den borgerliga majoritetens ambition att sälja ut de allmännyttiga bostäderna. På bostadsförmedlingen får man räkna med 15 års kö för en lägenhet. Sak samma med studentbostäder – bristen är skriande, och en normalstudent hinner klara av halva studietiden innan det är att tänka på att få en lägenhet. Sen finns naturligtvis svartmarknaden – oseriösa värdar säljer hyreskontrakt. 150 000 kronor för en tvåa i en närförort exempelvis.

Kollektivtrafiken

Tunnelbanan har försetts med ett nytt signalsystem där upphandlingen misskötts. Resultatet har blivit att tunnelbanetrafiken periodvis varit lamslagen på vissa linjer. Pendeltågstrafiken har privatiserats och sålts ut till ett idag franskägt företag. Detta lämnade ett lågt bud, och det moderata trafiklandstingsrådet Elwe Nilsson slog sig för bröstet och skröt med hur mycket billigare det privata alternativet skulle bli för stockholmarna. Kruxet var bara det att det låga priset byggde på att bolaget skulle pressa personalen hårdare och försämra gällande arbetsvillkor. När sedan personalen inte var så pigg på det och sökte sig till andra jobb var kaoset ett faktum – och är det fortfarande idag, ett år senare.

Trafiken

Antalet bilar har ökat kraftigt i regionen, och fler tvingas idag ta bilen, då kollektivtrafiken inte längre är att lita på. Den moderata majoriteten i stadshuset är idag beroende av stöd från Stockholmspartiet, vilket helt blockerar alla initiativ eftersom koalitionsbröderna står mycket långt ifrån varandra i synen på trafiken.

Skolan

I valet till gymnasiet gäller idag enbart betygskriterier. Populära skolor i innerstan kräver toppbetyg, och svagare elever hänvisas till förorternas lågstatusskolor. Segregationen är ett faktum – fattiga familjers barn, invandrarbarn och barn med problem tvingas till långa resor till stadens ytterkanter. Skolor som inte får tillräckligt många sökande läggs ner och gamla yrkesskolor inne i stan görs om till teoretiska skolor. Så långt är allt väl enligt den borgerliga majoriteten, men sedan den upptäckt att innerstadsskolorna tenderar att bli rena flickskolor – eftersom flickor generellt har högre avgångsbetyg från grundskolan – börjar till och med de liberalaste folkpartister att skruva på sig.

Vården och omsorgen

I stort sett allt inom Stockholms stad kan privatiseras: delar av socialtjänsten, skolor, daghem, sjukhus, vårdcentraler – inget är heligt för den borgerliga majoriteten, som måste beskrivas som närmast fundamentalistisk i sin tro på marknaden. Men sjukvårdsköerna är enorma, vårdpersonalen säger upp sig, i stort sett alla ambitioner inom barnomsorgen har ersatts av ren förvaring, nyliberalerna erbjuder inga varaktiga lösningar. Just nu diskuteras hur rimligt det är att havande kvinnor ska tvingas åka till Västerås eller Nyköping för att föda, eftersom det inte finns några platser på stadens egna BB-kliniker.

Den borgerliga majoriteten i Stockholms stad och landsting tvekar inte heller att sätta sig över lagen. I öppet lagtrots tänker den inleda privatiseringen av ytterligare ett akutsjukhus. I skolan planerar den att införa betygsliknande skriftliga omdömen, trots att det bryter mot skollagen.

Samtidigt som allt detta pågår lyckas moderaterna med en skicklig demagogi få alla stockholmarnas problem att se ut som socialdemokraternas fel. I opinionsundersökningar stöder fortfarande cirka 40 % av innevånarna i Stockolm moderaterna. Delvis beror detta säkert på att den socialdemokratiska oppositionen mest ägnar sig åt att gräla med partikamraterna i regeringen, men man kan ändå inte låta bli att beundra den moderata demagogins framgångar.

BS