Palestina – Israel

Det finns en enkel lösning ...

Det finns en enkel lösning på Palestinakonflikten, nämligen att Israel avvecklar alla bosättningar på Västbanken och i Gazaremsan och överlämnar samtliga år 1967 ockuperade territorier till palestinierna. Så länge detta inte sker, kommer palestinierna att fortsätta kämpa. Varför skulle de nöja sig med en sönderstyckad Västbank, där de självständiga områdena fungerar som ett slags enklaver, bantustans, omfattande tioprocent av Västbankens yta?

Trots Osloavtalet 1994 har den israeliska ockupationsmakten brett ut sig på Västbanken och i Gaza. De judiska bosättarnas antal har ökat från 140000 till 200000. Mellan 1993 och 1999 har Israel exproprierat 400 kvadratkilometer mark på Västbanken och i Gaza.

Dessutom har Israel systematiskt trakasserat palestinierna. Sedan 1987 har 2500 "illegala" hus demolerats på Västbanken och i östra Jerusalem. Sedan 1997 har israeliska myndigheter låtit såga ner 300000 fruktträd, ägda av palestinier. Bara knappt 20 procent av färskvattnet tillfaller palestinierna på Västbanken – resten går till Israel och till bosättarna. Israel har upprättat en apartheid-regim som på alla sätt försöker göra livet surt för palestinierna. Det är ingen tillfällighet att den andra intifadan har brutit ut. Det fanns ingen annan utväg. I den kampen är palestinierna beredda att offra till och med sina egna liv.

Den lösning som Israel egentligen helst vill ha är en Västbank och en Gazaremsa utan palestinier. I en opinionsundersökning genomförd av den israeliska tidningen Ma´ariv svarade två tredjedelar av israelerna att de stödde tanken på att landsförvisa palestinierna till andra arabiska länder, förutsatt att detta inte skulle leda till ett internationellt fördömande av staten Israel. En högerorienterad medlem av Knesset, Israels parlament, kommenterade undersökningen med följande ord: "Israelerna har insett att det leder till olycka att leva i ett land med två nationaliteter. Lösning på det är åtskillnad eller deportation." Den israeliska statens systematiska trakasserier av palestinierna syftar till att tvinga dessa att ge sig iväg, men detta är bara en privatlösning för rika och välbeställda palestinier.

Israel kan inte genomföra en massiv fördrivning av palestinierna med våld utan att få den internationella opinionen emot sig. Den palestinska majoriteten kommer inte frivilligt att lämna Västbanken och Gaza. Den kommer inte att nöja sig med mindre än att de ockuperade områdena återgår till palestinierna.

Ju längre Israel dröjer med ett bortdragande från de ockuperade områdena, desto häftigare kommer palestiniernas befrielsekamp att bli, desto färre handlingsalternativ kommer den israeliska staten att ha. Man måste också komma ihåg att de israeliska araberna för första gången har rört på sig och öppet solidariserat sig med sina palestinska landsmän på Västbanken och i Gaza.

Den nuvarande situationen kommer inte att kunna bestå hur länge som helst. I stort sett finns bara följande alternativ:

• Israel utrymmer de ockuperade områdena och tvåstatslösningen, Israel och Palestina, förverkligas.
• Israel iscensätter en massiv fördrivning av palestinierna, vilket kan leda till krig med omgivande arabstater. Det troliga är att ett dylikt krig vinns av israelerna, men detta är ingen garanti för att den sionistiska staten Israel överlever på lång sikt.
• Israel iscensätter en massiv fördrivning av palestinierna, råkar i krig med omgivande arabstater och förlorar kriget. Staten Israel upphör att existera. Föga trolig utveckling med tanke på de militära styrkeförhållanden.
• Staten Israel omvandlas till en bi-nationell stat, till vilken alla palestinska flyktingar har rätt att återvända.

Israel må vara fullständigt militärt överlägset sina grannar idag, men det finns inget som säger att detta kommer att bestå om tjugofem, femtio eller hundra år. Politisk och militär arrogans kan straffa sig fortare än man tror.

Israel har också ett demografiskt problem: befolkningen på Västbanken och Gazaremsan växer med 5,1 procent per år, medan den i Israel bara växer med 3,2 procent per år, trots stor invandring. Det är också en fråga om hur de omkringliggande arabstaterna, framför allt Egypten, kommer att utvecklas. Idag fungerar Israel som en aggressiv böld i Mellanöstern, och någon kommer att sticka hål på den förr eller senare.

Per-Åke Lindblom