Danmark i full fart mot EMU

Regeringen i Köpenhamn under socialdemokraten Poul Nyrup Rasmussen agerar sedan en tid tillbaka aktivt för Danmarks anslutning till EU:s valutaunion, EMU. En folkomröstning planeras till den 28 september i år.

När Maastrichtfördraget förhandlades fram 1991 fick Danmark särregler om sitt deltagande i den tredje etappen av EMU med hänvisning till ett möjligt konstitutionellt krav på folkomröstning. Redan i december 1992 meddelade Danmark att man inte hade för avsikt att delta i den tredje etappen med gemensam valuta och centralbank. Följaktligen är Danmark en av de fyra medlemsstater som står utanför EU:s valutaunion från starten 1 januari 1999. Danmark har dock rätt att vid vilken senare tidpunkt som helst ansluta sig till valutaunionen, förutsatt att de så kallade konvergenskraven är uppfyllda.

Den socialdemokratiskt ledda koalitionsregeringen deklarerade i början av året att den är för att Danmark ska ge upp förbehållet mot EMU. En folkomröstning planerades till början av nästa år.

Men socialdemokratiska partiledningen beslöt i början av mars att tidigarelägga folkomröstningen till den 28 september. Även koalitionspartnern liberala Radikale Venstre, den borgerliga oppositionen, LO-ledningen och Dansk Industri backar upp en folkomröstning tidigt i höst.

Vid en extrakongress om EMU-frågan den 30 april beslöt socialdemokraterna med förkrossande majoritet, 97 procent, att säga ja till ett danskt medlemskap i valutaunionen. Bara 15 av 501 röstberättigade sade nej till partiledningens förslag.

Aldrig tidigare har de danska socialdemokraterna varit så enade i en kontroversiell EU-fråga.

Nyrup Rasmussens tre argument

Statsminister Poul Nyrup Rasmussen inledde kongressen med ett 45 minuter långt försvarstal för EU:s monetära union. Han framförde vad han själv kallade tre goda argument för EMU-deltagande. Enligt statsministern ger EMU ett säkrare skydd mot internationella valutakrisers effekter och stoppar spekulation. Nyrup Rasmussens andra argument var att världssamfundets framtid är beroende av ett ja. Som ett varnande exempel nämnde han den mycket höga arbetslöshet som Danmark drabbades av för 25 år sedan.

Det tredje argumentet för deltagande var att det kommer att trygga sysselsättningen och ge möjligheter till nya jobb i den hårda internationella konkurrensen.

Danska LO beslöt vid ett möte i huvudstyrelsen den 29 april att säga ja till EMU och rekommendera sina medlemmar att rösta ja vid folkomröstningen den 28 september.

Med ett danskt medlemskap i EMU säkras den offentliga ekonomin och dansk välfärdspolitik. Dessutom skapas det säkerhet på sikt för en fortsatt hög sysselsättning i Danmark, allt enligt LO som också anser att ett medlemskap innebär höjda reallöner och ett skydd mot framtida valutaspekulation.

I uttalandet från huvudstyrelsen betonas att LO även i fortsättningen arbetar för att EU-samarbetet ska utvecklas mellan självständiga stater och att Danmark ska kunna fortsätta att föra sin egen väl-färds- och fördelningspolitik.

7 av 22 LO-förbund för Ja

LO-ledningen beslöt enhälligt att stödja en ja-kampanj med 1,5 miljoner danska kronor. Men enbart 7 av 22 LO-förbund står själva bakom ett ja till EMU, och enbart två förbund kommer att aktivt delta i kampanjarbetet, men på olika sidor.

Danska Metall stödjer ett ja medan PMF (Paedagogisk Medhjaelper For-bund), som organiserar daghemspersonal, lägger pengar på en nej-kampanj.

Åsiktsklyftan i den danska fackföreningsrörelsen är inte okänd. Danska LO har vid minst två tillfällen genomfört opinionsmätningar som visat en utbredd EMU-skepsis bland medlemmarna, men valde då att inte offentliggöra resultaten. Det kunde däremot tidningen Politiken göra.

- Men om man ska vara en hederlig fackföreningsledare så ska man ge uttryck för den hållning man har även om medlemmarna är emot, säger LO-ordföranden Hans Jensen.

LO:s motpart, Danska arbetsgivareföreningen (DA), beslöt i slutet av april att som organisation inte ta aktiv del i något kampanjarbete inför folkomröstningen om EMU. DA överlåter istället det ställningstagandet till sina medlemsförbund.

Resultatet blir att Dansk Industri som motsvarar Industriförbundet, men som även är branschorgan för verkstadsindustrin, blir huvudkraft i den kommande ja-kampanjen från näringslivet.

Maktetablissemangets sikte är inställt på en anslutning till euron före år 2002, då den gemensamma valutan blir fullt synlig med gemensamma sedlar och mynt.

Tidigast i mitten av 2001

Danmark kan gå med i valutaunionen i mitten av 2001, under förutsättning att det blir ett ja i folkomröstningen, och behöver inte vänta till början av år 2002. Det sade ECB-chefen Wim Duisenberg inför EU-parlamentets monetära utskott i slutet av mars.

-Danmark kan gå med när som helst om det danska folket bestämmer så, sade Wim Duisenberg.

Poul Nyrup Rasmussen har flera skäl för att tidigarelägga omröstningen (danskarnas sjätte om EU). Inrikespolitisk är det klokt att lansera en länge önskad kursändring nu. Den senaste folkomröstningen har blivit historia. Och det lurar inga nya danska val i den närmaste framtiden.

Troligen vill Nyrup Rasmussen också undvika att den danska EMU-debatten kolliderar med avslutningen av EU:s regeringskonferens i december. På dagordningen finns flera frågor, bland annat om arbetsmarknaden, som kan påverka befolkningens inställning till EU i stort negativt.

Regeringens önskemål ligger också i linje med den faktiskt förda politiken. Ekonomiminister Marianne Jelved från mittenpartiet Radikale venstre undertecknade hösten 1998 ett valutaavtal (ERM 2) med den europeiska centralbanken, ECB. Den danska kronan ska hålla sig inom ett smalt band på 2,25 procent över eller under euron. ERM 2 är en förgård till EMU-medlemskap för de EU-länder som inte deltar i valutaunionen från start.

Men den danska regeringens EMU-intresse är inte oproblematiskt.

Socialdemokraterna har försvagats. I opinionsmätningarna pendlar partiet runt 25 procent. Det är 10 procentenheter lägre än vid senaste folketingsvalet. Och statsministerns personliga ställning bland danskarna är sensationellt usel. Bland Danmarks 45 mest bemärkta aktiva politiker kom Poul Nyrup Rasmussen på fyrtioförsta plats, femma från slutet, i en stor Gallupundersökning.

Det finns flera förklaringar. Nyrup Rasmussen har svikit en del vallöften på socialförsäkringsområdet. Han hade inga bra förklaringar till att han utan att informera någon anslöt Danmark till EU-aktionen mot Österrikes regering (en aktion som dessutom i Danmark har skadat EU:s anseende generellt).

Och nu dras också fram hur Nyrup Rasmussen i valrörelsen inför det senaste folketingsvalet garanterade att en valseger för socialdemokraterna skulle betyda att inga danska undantag från olika EU-traktater skulle rubbas under valperioden. Nu är det just det han föreslår.

Minskande ja-försprång

Enligt opinionsmätningarna finns sedan länge en övervikt för ett ja till EMU bland danskarna. Men sedan Poul Nyrup Rasmussen i början av mars offentliggjorde datum för folkomröstningen har ja-sidans försprång minskat. Den senaste Gallupmätningen, gjord för Berlingske Tidende, och presenterad efter påsk, visar i stort sett dött lopp; 46 procent av väljarna säger ja, 44 procent nej. Skillnaden mellan de båda sidorna är för liten för att vara statistiskt säkerställd.

Socialdemokraternas ledning kan däremot glädja sig åt att de egna väljarna i allt högre utsträckning, 52 procent hos Gallup, tycks acceptera euron, medan motståndet växer inom de borgerliga partierna. En majoritet av LO-förbundens medlemmar är negativa till euron.

Opinionssiffrorna är ett besvärligt utgångsläge för en EMU-offensiv. Det blir inte mindre besvärligt om s-regeringen nu ska börja bejaka den politiska integration som man i många år har tagit avstånd från.

Statsministern och andra s-politiker har hittills medvetet tonat ned de politiska konsekvenserna av den gemensamma valutan. Motståndet mot en verklig politisk union kan sägas vara kärnan i det danska EMU-förbehållet som slogs fast redan 1991.

Men det går inte längre att förneka EU:s politiska integration. Unionen gör inte halt vid den redan avtalade budgetdisciplinen, och önskemål om att samordna arbetsmarknads- och socialpolitik.

Kris eller federation?

Det är också de danska EU-motståndarnas perspektiv inför nästa danska folkomröstning:

"Antingen går EMU in i en kris och hela unionsbygget börjar rullas upp, eller också får vi den omtalade europeiska federationen. Det enda säkra är att Amsterdamfördragets EMU inte kommer att fungera", säger Jens-Peter Bonde, ledamot av EU-parlamentet för den EU-kritiska Junibevaegelsen.

När socialdemokraterna nu antyder att EMU innebär samordnad skatte- och arbetsmarknadspolitik, och att det är något bra, så signalerar de ett kursskifte. Överstatliga beslut ska ses som ett löfte och inte ett hot. Det är nytt i dansk EU-debatt, men ingen garanti för det önskade resultatet. Efter 28 år i EG som blev EU är integration och politisk union fortfarande fyord i den danska debatten.

I Danmark finns sedan länge två tvärpolitiska EU-kritiska organisationer – Junibevaegelsen och Folkebevaegelsen mod EU. Dessa kompletteras nu med ett nätverk av euromotståndare inom ja-partierna. Tanken är att människor som normalt röstar på partier som säger ja till euron med gott samvete ska kunna rösta nej. Många av de som är positiva till själva EU-medlemskapet är ju motståndare till valutaunionen.

I ledningen för det nya "Euro nej!"-nätverket finns bland andra ordföranden i Konservative ungdom Kasper Kyed, socialdemokraten Agnete Engberg och Henrik Pedersen från liberala Radikale venstre. I sitt upprop skriver de bland annat att "EU:s gemensamma valuta inte kan fungera utan harmonisering av ländernas arbetsmarknads-, social- och skattepolitik, vilket kommer att medföra utförsäljning av dansk självständighet på områden som är avgörande för välfärdssamhället".

Gösta Torstensson