Behövs bara storstäder?

Räcker det med tre storstadsregioner i landet? Statistiken över Sveriges befolkning publicerades i slutet av fjolåret och vi fick reda på vad vi redan visste. Utvecklingen utanför Stockholm, Göteborg och Malmö fortsätter neråt.

Siffrorna för Västra Götaland är inte annorlunda än i landet som helhet. Dalsland tappar 1,2 % av sin befolkning och samtliga fem kommuner har ännu ett år en negativ befolkningsutveckling. Vi har samma bild i Skaraborg. Alla kommuner, utom Lidköping, tappar! I norra Bohuslän minskar också alla kommuner utom en. Genom norgehandeln ökar Strömstad sin befolkning. Å andra sidan ökar Göteborgsområdet kraftigt.

Högskolor lösning?

För några år sedan menade "experter" både bland politiker och samhällsvetare att etableringen av en högskola skulle göra underverk för kommunerna. Jag tror inte att man längre påstår det. Möjligen kan det dämma upp något, men det hindrar inte avfolkningen. I Norrland ökar endast två kommuner, Umeå och Gävle, medan övriga, högskoleort eller ej, minskar. I vår region minskar de båda högskoleorterna Uddevalla och Skövde kraftigt för andra året i rad.

Strategin för regionalpolitiken var just att satsa på de medelstora städerna. Men nu tycks också detta misslyckas. Varken glesbygden eller de medelstora städerna lyckas idag behålla sin befolkning.

Skall vi acceptera den accelererande omflyttningen i landet? Kan vi inte längre göra något åt den? Låt mig göra en kort exposé över 40 års regionalpolitik.

Under 60-talet var det också en betydande omflyttning från glesbygd till stad. I den regionalpolitiska propositionen från 1964 diskuterades hur detta skulle förhindras. Utredningen tog upp två ekonomiska nackdelar med omflyttningen. Dels innebar utflyttningen från glesbygden att investeringarna med statlig hjälp i dessa delar av landet inte fick tillräckligt bra effekt. Om folk flyttade därifrån var det ju ingen mening med stödpengar. Dels hade man ett argument som är väl värt att gräva fram idag. Utredningen menade att storstädernas befolkningsökning innebar en så kraftig kostnadsökning för kommunerna att det ökade skatteunderlaget inte kompenserade kostnadsökningen!

70-talet innebar faktiskt en viss utflyttning från storstäderna, men framför allt till kranskommunerna. Under 80-talet påbörjades den utveckling vi ser nu och som följaktligen fortsatt under 90-talet.

Både under 60-talet och under 90-talet skriver statliga utredningar (och andra dokument) om regional rättvisa och solidaritet. Orden är desamma, men verkligheten är en annan! Under 80-talet påbörjades en samhällsomdaning i vårt land där statliga företag skulle privatiseras. De skulle ut på marknaden och tjäna pengar. Det var slut med SJ:s, Postens och Televerkets serviceuppdrag och samhällsmonopol. Nu kunde andra företag konkurrera. Då var vi ett fåtal som sa det, men nu ser alla det som en anpassning till EU. I början av 90-talet kom den första statliga utredningen som handlar om avregleringen. Den visade på två saker: Den första var att bolagen växer i expanderande regioner, dvs. i storstäderna. Den andra var att de konkurrerande företag som startades helst ville plocka russinen i kakan. City Mail t.ex. startade i Stockholm och följdes av andra postdistributörer i Göteborg, Malmö och andra städer, medan Posten fortfarande fick bära förlusterna från landsbygden. Ett annat exempel är Comviq som försökte slippa bygga ut mobilnätet i Norrland. Den stora förloraren av avregleringen var glesbygden!

Västra Götaland

I och med bildandet av regionen Västra Götaland hoppades många på en bra utveckling för hela länet. Än så länge ? efter ett års verksamhet ? ser jag inga tendenser till att utvecklingen i Dalsland, Skaraborg och norra Bohuslän skall ändras. I höstas antogs i regionfullmäktige den s.k. regionala utvecklingsstrategin (RUS). I den analyseras inte alls problemen för glesbygden och de medelstora städerna. Under en tioårsperiod är det tänkt att 50 miljarder kronor skall investeras i infrastrukturen (vägar och järnvägar). Gemensamt för alla konkreta förslag är att de inkluderar Göteborg. Det gäller t.ex. transport till Landvetter flygplats, förbindelsen med Oslo, Stockholm och Köpenhamn, utbyggnaden av Göteborgs Hamn, uppbyggnad av en "pendlingsregion" Göteborg – Borås – Skövde –Uddevalla/Vänersborg/Trollhättan.

Jag har naturligtvis inget emot en utbyggnad av järnvägen, men min poäng är att dessa förslag innebär en förstärkning av Göteborgsområdets roll i Västra Götaland. Det finns inga konkreta förslag som t.ex. skulle förbättra möjligheterna för Dalsland. I en bisats skriver RUSen om att "vägnätet i flera av regionens glesbygdsdelar" måste tjälsäkras! Jag anser att det är en skandal att projektera nya vägar innan de gamla går att köra på! Är inte det ett minsta krav för en väg? Tyvärr tycks glesbygden hamnat i en bisats även i Västra Götaland liksom i landet som helhet.

Jag menar att vi bör ta upp tråden från 1964 års proposition och diskutera storstadens kostnader, t.ex. för att lösa trafikproblem, likaväl som glesbygdens och de medelstora städernas krav på en allsidig utveckling.

Lars Åke Karlgren

Ledamot (v) av regionfullmäktige