Här finns de glömda ansiktena

Den arbetande människan var i stort sett osynlig i valdebatten. Inte oväntat. Så är det ju i den dagliga politiska debatten. Arbetaren är numera närmast förklarad en forntida varelse i det postindustriella samhället. Något att läsa om i böcker. Gamla böcker.

Undantag finns. Ett sådant är den nyutgivna antologin Arbetets ansikten, Arbetardikt i Sverige under ett sekel. Boken är direktutgiven av En bok för alla och sammanställd av Lars Furuland.

Furuland låter förutom våra kända gamla märken från första halvseklet också våra nutida författare synliggöra och gestalta även dagens arbetande människor. Här återfinns välkända Ove Allansson och Majgull Axelsson bredvid mindre kända som Kjell Eriksson, Bengt Cidden Andersson, Elsie Johansson, Margareta Ekarv, Bernt-Olov Andersson, Erik Yvell med flera. Med berättelser från brobyggen, stålverk, bilfabriker, storjordbruk och andra fortfarande moderna arbetsplatser.

De arbetande människor som inte längre återfinns i debatten; här finns de. I berättelser om arbetets mening och omening, dess lycka och olycka. Klädda i olika språkdräkter. Furuland betonar gärna i det korta förordet att arbetarlitteraturen alls inte är och inte har varit inskränkt eller ensidig. Tvärtom är den en bred litterär strömning som bidragit till att göra svensk litteratur internationellt känd.

Arbetets ansikten är en väl avvägd antologi. Som alltid i antologier är det alltid någon man saknar. Här saknar jag Zebaot X, en av våra allra bästa moderna arbetarförfattare.

En spännande och omväxlande läsning väntar den läsare som hittar fram till dessa arbetets ansikten. Människor fulla av liv och erfarenheter som är en omistlig del av dagens samhälle. Göm undan dem och bilden av Sverige blir ensidig och förvrängd. Som i dagens debattklimat.

Åke Johansson