Försvara svenska språkets ställning!

Engelskan har blivit ett världsspråk, som till och med hotar andra språks fortlevnad, däribland svenskan. Engelskans ställning som världsspråk är ett resultat av en lång utveckling, som inleddes på sextonhundratalet, då de första engelska kolonierna grundlades i Nordamerika. England lyckades bygga upp det största kolonialvärldet i historien, vilket i sin tur lett till att de flesta f.d. engelska kolonier fortfarande har engelska som officiellt språk. Det engelska kolonialvärldet upplöstes succesivt efter andra världskriget, men England hade redan kring första världskriget fått en övermäktig medtävlare, nämligen den f.d. kolonin, USA, också engelskspråkig. Andra världskriget reducerade slutgiltigt England till en andra rangens stormakt.

USA var den obestridligt ledande supermakten, även om Sovjetunionen rent militärt kunde mäta sig med USA fram till slutet av 1980-talet. USA:s ekonomiska potential var helt överlägsen. Utvecklingen efter 1960-talet har dock inneburit att USA har förlorat relativt sett i ekonomisk styrka. Men detta har inte haft några negativa konsekvenser för det engelska språkets fortsatta expansion. Tvärtom har det engelska språkets expansion det senaste decenniet accerelerat, vilket i sin tur beror på den tekniska utvecklingen, fr.a. datateknologin, framväxten av Internet och satellit-tv. Denna utveckling gynnar naturligtvis i sig det ledande världsspråket, det främmande språk som de flesta behärskar. Dessutom är USA världsledande inom både data- och massmediaindustrin. Särskilt den sistnämnda gynnas av att ha både en stor hemmamarknad och en lika stor världsmarknad.

Ett språks status beror i stor utsträckning på vilken status som bäraren av detta språk har. Frankrikes ekonomiska och politiska stormaktsställning på 1600- och 1700-talet ledde till att det franska språket fick en högre status, att det ansågs "fint" och kultiverat att behärska franska. Inom eliten i det dåtida Europa utvecklades franskan t.o.m. till umgängesspråk vid hoven och inom adeln. Franskan har tjänstgjort som diplomatins språk ända fram till våra dagar, även om det nu ersätts av engelskan även där.

Domänförluster

I en utmärkt artikel, "Vad är svenska språket bra för?", i Svenska Dagbladet den 9/6 1998 tar Olle Josephsson upp fenomenet "domänförlust". Med detta menas att svenskar upphör att använda svenska inom vissa områden. Han tar upp naturvetenskaplig forskning som det tydligaste exemplet. Nästan all kurslitteratur är på engelska och nästan alla uppsatser skrivs numera på engelska. Han skriver också att "domänförlusten hotar också längre ned i utbildningsväsendet". Många svenska högstadieelever och gymnasister får nämligen idag huvuddelen av sin undervisning på engelska i vanliga svenska skolor.

På många internationaliserade arbetsplatser i industri och handel fungerar engelska som koncernspråk, dvs ofta enda skriftspråk och dominerande talspråk.

Domänförlusterna är också tydliga inom musikens och reklamens område, vilket är nog så viktigt, eftersom detta påverkar så många, framförallt ungdomen. Jag kan förstå varför så många svenska artister sjunger på engelska. Den artist som slår igenom, kan räkna med en marknad utomlands, om han eller hon sjunger på engelska. Exportvärdet av den svenska popmusiken lär överträffas endast av USA och Storbritannien. Men vad är det för mening att använda engelska i reklamfilmer på biograferna och i tv? Räkna gärna reklaminslagen på engelska på TV3 och TV4 en kväll.

Olle Josephsson skriver vidare:

"Självfallet måste engelskan brukas och till och med dominera inom åtskilliga domäner. Internationaliseringen av vetenskap och arbetsliv gör ofta en engelska till enda möjliga arbetsspråket. Flertalet svenskar kan idag för litet engelska inom sitt fackområde för att kunna lösa nya arbetsuppgifter. Men problemet uppstår när det inte längre är möjligt att använda svenskan inom en domän, när vi inte längre kan skriva och tala om avancerad datalingvistik, genteknik, familjerätt eller jordbruksekonomi på svenska. Då inträder fördumningen och de sociala klyftorna – ju större desto flera domäner som drabbas. Ett språk som genomlöper riktigt många domänförluster förvisas till sist till familjelivet, ceremonierna och hembygdsmuseet."

Svenskan befinner sig inte i den situationen idag. Svenskan fungerar inte bara som modersmål för nio miljoner. Det bärs upp av en nationalstat sedan 1500-talet och fungerar som officiellt andra språk i Finland. Skriftspråkstraditionen går tillbaka till 1200-talet – ännu längre om man inkluderar runskriften. Olle Josephsson menar att svenskan kanske skulle hamna någonstans mellan fyrtionde och femtionde plats bland världens kanske 6000 språk, när det gäller överlevnadsmöjligheter.

Aningslös anpassning

Mig förfaller det som mycket av denna övergång till engelskan i Sverige är ett resultat av en aningslös och ogenomtänkt anpassning. Det är ungefär som när en buffelhjord råkar i vild flykt. Något har hänt, inget vet varför och den som befinner sig främst, kanske är den dummaste, eller tänker kortsiktigast när allt kommer omkring. Det var kanske helt onödigt att rusa iväg.

Det som irriterar mig mest, är att det inte finns någon medveten språkpolitisk hållning från dem som verkar för engelskans spridning i tid och otid inom allt fler domäner i Sverige. Tänker de överhuvudtaget på konsekvenserna? Finns det ett enda styrdokument, som väger för- och nackdelar mot varandra?

När Skolvärlden nr 3/1998 återgav delar av en intervju med Per Thullberg, rektor vid den nybildade Södertörns högskola, i vilken han hävdade att "kanske måste vi överväga om vi ha ska svenska på alla utbildningar. Varför inte engelska?", skrev jag en insändare till Skolvärlden. Jag skickade den också för kännedom till Per Thullberg, som ringde upp mig några dagar senare och förklarade att han var felciterad och egentligen överens med undertecknad. Eftersom jag utgick från att han talade sanning, så drog jag tillbaka min insändare.

Men alla andra då, som verkar för engelskans expansion? Alla kan ju inte vara felciterade. Men vet de vad de gör?

Engelskans framtid

Om det vore helt säkert, att engelskan skulle förbli ett världsspråk i evärdlig tid, så skulle jag finna det helt rimligt att upphöja engelskan till andra språk i Sverige, ja, kanske t.o.m. förorda att det bleve första officiella språk, och låta svenskan dö sotdöden.

Men vi kan inte veta något om engelskans ställning i framtiden. För det första beror, som tidigare sagts, ett språks status på vilken status det land, eller de länder, som bär upp språket, har. Om Kinas ekonomiska utveckling håller i sig, så att landet går förbi USA och utvecklas till en ekonomisk och politisk stormakt, och kanske också kulturell stormakt, kommer också kinesiskans status att höjas. Vissa bedömare menar att detta kan inträffa redan under mitten av tjugohundratalet. En annan tänkbar konkurrent är spanskan. Spanskan har ett stort spridningsområde i Syd- och Mellanamerika med en snabbt växande befolkning. Antalet spansktalande växer så snabbt i USA, så att vissa delstater, exempelvis Kalifornien, har tvingats slå fast att engelska är officiellt språk och förbjuda parallellundervisning på spanska. För det andra finns det centrifugala tendenser i alla språk, inklusive engelskan. Det räcker med att påminna om arabiskan; skriftspråket är detsamma i hela arabvärlden, men en marockan och en irakier som bara talar sina respektive dialekter förstår knappt varandra. Det finns idag tydliga skillnader i amerikanskt, brittiskt, irländskt, australiensiskt, nyazealändskt och kanadensiskt talspråk och kanske kommer dessa skillnader att växa och t.o.m. påverka skriftspråket.

Språkets betydelse

Men den språkliga mångfalden i världen har ett värde i sig. Språket skänker identitet åt individen och innebär en brygga bakåt till familjen, släkten, traditionen och historien. Att kämpa mot engelskans expansion i Sverige har ingenting med trångsynt nationalism att skaffa – tvärtom. Genom att försvara det svenska språkets ställning i Sverige och Finland, försvarar vi indirekt alla andra mindre språk i världen.

Inkonsekvens

Det finns heller inget som talar för att det skulle vara meningsfullt att ersätta svenskan som undervisningsspråk med engelskan . Jag har inte läst de avhandlingar på engelska, som svenska doktorander och studenter numera skriver, men jag misstänker starkt att språket i dessa brister grammatiskt, stilistiskt och i nyansrikedom. Jag kan livligt föreställa mig resultatet, om jag själv skrev direkt på engelska. Har det aldrig gjorts någon vetenskaplig undersökning av dylika uppsatser?

Idén att undervisa gymnasister och grundskoleelever på engelska är absurd och inkonsekvent. Undervisningen kommer att bli en halvmesyr, så länge inte alla lärare talar flytande engelska, och det gör på sin höjd lärare i engelska idag. Dessutom dröjer det ända upp till gymnasiet innan många ungdomar har utvecklat en förståelse för abstrakta begrepp. Om man inte förstår det abstrakta begreppet på sitt modersmål, exempelvis "förnimmelse", "last (dålig vana)" eller "jaget" på sitt eget språk, hur ska man då förstå det på ett främmande språk? Dessutom kommer modersmålet, i det här fallet svenskan, att påverka inlärningen av engelskan, både i fråga om syntax och uttal. Det är inkonsekvent att bedriva all undervisning på engelska, om inte svenskan samtidigt avskaffas som modersmål. De undersökningar, som hittills har gjorts, visar att de elever som undervisas på traditionellt sätt, har bättre kunskaper i engelska än de elever som undervisas i engelska i ett stort antal ämnen.

Vad bör göras?

Det är inte alls ödesbestämt att det svenska språket kommer att gå under – att det hela tiden kommer att förändras är en annan sak, som jag inte tänker gå in på här. Det går återuppliva döda språk, vilket är vad som hänt med hebreiskan. Det går att försvara små språk , vilket paradoxalt har gjorts möjligt av den tekniska utvecklingen: jag tänker på billig inspelningsutrustning, videokameror, datorer och internet. Jag blev fullständigt förbluffad, när jag sökte på ordet "sioux" och fick en massa träffar, som visar att detta indianspråk (som kanske förstås av högst 50000 personer) i allra högsta grad är levande.

Det bör alltså gå att försvara ett så pass stort språk som svenskan.

Det är bra att Svenska språknämnden har antagit ett handlingsprogram för att "främja det svenska språket". Detta innehåller många bra förslag: svenskans ställning som samhällsbärande språk ska lagfästas; översättande och språkvård i förhållande till EU ska stärkas; studenter ska alltid ha rätt att tentera på svenska vid svenska universitet; varudeklarationer, patentbeskrivningar och standarder ska finnas tillgängliga på svenska; kvoteringsregler för svenska program i radio och tv övervägs etc..

Olle Josephsson skissar fem hållpunkter, som "gäller inte bara politiker utan var och ens språkliga vardag":

1. Svenskan ska vara möjlig i alla domäner!
2. Gynna mångspråkigheten!
3. Räds inte svengelskan!
4. Slå vakt om svensk enkelhet!
5. Ta språkvård på allvar!

Det är bra punkter, som jag delar.

Men jag skulle vilja poängtera en annan sak. Språkutveckling är inget ödesbestämt – det går att påverka utvecklingen åt det ena eller andra hållet. Det är människor av kött och blod, som hittar på att undervisningen ska ske på engelska på gymnasier och högstadier, att engelska ska bli koncernspråk, att seminarier ska hållas på engelska , trots att alla förstår svenska, att reklaminslag innehåller enbart engelska o.s.v.. Det är också människor av kött och blod som kan stoppa denna utveckling. Vilken betydelse hade inte Olof von Dahlin på 1700-talet för försvaret av svenska språket? Vilken betydelse hade inte Ivar Aasen på 1800-talet för upprättandet av ett nynorskt skriftspråk?

Jag tror att man måste avkräva de som aningslöst understödjer engelskans expansion i Sverige konkreta motiveringar, jag tror att man måste gå i närkamp, i clinch (för att låna ett engelskt uttryck) med dem Ofta vet de inte vad de vill åstadkomma. De tror att de är "inne" med engelska; eftersom alla går över till engelska, måste vi också göra det; det är "fint", "häftigt" med engelska. "Shit" låter häftigare än skit.

Varför kan inte uppsatser på universitetet först skrivas på svenska och sedan översättas till engelska? Varför subventioneras inte översättning av kurslitteratur, som kanske trycks i små upplagor, till svenska? Vilken forskning visar att man lär sig ett främmande språk bättre, om man undervisas i detta som första språk i ett land, som inte har det som modersmål? Varför måste reklaminslag överhuvudtaget innehålla engelska? Finns det några undersökningar, som visar att försäljningen ökar efter sådana inslag? Varför måste idrottsföreningar ändra namn, som till exempel till "Visby Ladies"? Kommer det fler åskådare? Varför måste just företaget X gå över till engelska som koncernspråk? Hade man problem med de interna kommunikationerna tidigare?

Det är många frågor, som man kan ställa till livs levande människor, som följer med strömmen och som därför själva utgör strömmen.

Per-Åke Lindblom