Krutdurken Kosovo

Albanernas motstånd mot serbiska ockupationsregeringen blir alltmer militant, och den serbiska regimens förtryckarmetoder allt brutalare. De senaste händelserna i Kosovo, där albanernas motstånd mot den serbiska ockupationsregeringen blir alltmer miltant, och den serbiska regimens förtryckarmetoder allt brutalare, utgör den logiska fortsättningen på den serbiska centralregeringens beslut 1989 att avskaffa Kosovos självstyre.

Det var ett absurt beslut med tanke på att 90 procent av Kosovos befolkning är albaner. Det var ett absurt beslut med tanke på att det gjorde ledarskapen i Slovenien och Kroatien misstänksamma mot storserbiska hegemonisträvanden .Därmed satte också Slovenien och Kroatien igång sjävständighetsprocessen, som drog Bosnien med sig, och som ledde till förödande krig, både i Bosnien och två gånger på kroatisk mark. Serbien har hittills bara förlorat på sin chauvinistiska politik genom att bli allt mera politiskt isolerat. Dessutom har Makedonien bildat en egen stat och Montenegro visar allt större vilja att frigöra sig från Belgrads kontroll.

Det var alldeles självklart att albanerna i Kosovo inte stillatigande skulle finna sig i att bli berövade sitt självstyre. Dessutom inledde den serbiska centralregeringen en repressiv politik, som innebar att statsförvaltningen rensades på albaner och att undervisning på albanska upphörde. Politiska aktivister förföljdes och fängslades. Trots denna förföljelse valde den albanska oppositionen att enbart använda sig av ickevåldskamp. Men denna kamp har inte lett till något resultat och nu har tålamodet bland Kosovoalbanerna trutit. Det är därför som en väpnad motståndsrörelse har bildats och som dessutom har genomfört en rad aktioner. Stödet för en frigörelse är kompakt: En opinionsundersökning härförleden visade att 98 procent av de närmare två miljonerna Kosovoalbanerna önskar att deras landområden ska förenas med med Albanien.

Den serbiska nationalismen menar att Kosovo är platsen för Serbiens tillblivelse som nation, genom det misslyckade motståndet mot de osmanska/turkiska ockupationsarméerna på Kosovo Polje, Trastfältet, 1389. Serberna kunde alltså skapa sin egen stat tack vare ett nederlag. De serbiska nationalister inkluderar alla områden, där serberna är i majoritet eller där de en gång har varit i majoritet, i sitt Stor-Serbien.

Men dylika historiska argument leder till att kartan måste ritas i all oändlighet. På vad sätt var sydslaverna, däribland serberna, först i det område, som tidigare kallades Jugoslavien? Sydslaverna anlände dit först på 600 – 700-talet e. Kr. och då var illyrierna, albanernas troliga förfäder, sedan länge bosatta där. Sydslaverna i sin tur anses härstamma någonstans från det slaviska kärnområdet i Polen, Vitryssland, Ukraina och Ryssland.

Den serbiska centralregeringen är hårt trängd av de egna hökarna. Om Serbien ger upp Kosovo, så har den serbiska nationalismen lidit ett fullständigt nederlag. Men om den serbiska centralregeringen väljer den fullständiga konfontationens väg, dvs är beredd att tillgripa vilka militära medel som helst för att kuva Kosovoalbanerna, så kommer konsekvenserna att bli oöverskådliga. Albanien gränsar till Kosovo. Det är möjligt att Albanien inte kommer att ingripa militärt, men upprorstyrkor i Kosovo kommer att få all tänkbar hjälp. De kommer också att vid behov kunna retirera över gränsen, ladda upp och sedan slå tillbaka igen. Om Serbien i ett sådant läge angriper Albanien, riskerar Serbien att hamna i konflikt med Turkiet, som uppträder som skyddsmakt åt Albanien. Om Turkiet ingriper till förmån för Albanien, kommer Grekland att alliera sig med Serbien. Vad händer då med Makedonien, som ligger inklämt mellan Serbien, Albanien, Grekland och Bulgarien? Särskilt Bulgarien har historiska anspråk på Makedonien,. Dessa anspråk står i motsättning till Serbiens och Greklands intressen, samtidigt som Bulgarien har traditionella motsättningar till Turkiet. Rumänien i sin tur kommer förmodligen att stödja Serbien, medan Kroatien och Slovenien kommer att föra en anti-serbisk politik.

Oavsett eventuella konsekvenser har Kosovoalbanerna fullständig rätt att besluta över sin egen framtid och sin statstillhörighet. Att stödet från omvärlden , läs stater, inte varit större, beror naturligtvis på att Kosovo är ett litet och fattigt område och utan större strategisk betydelse. Men Kosovo kan bli en krutdurk, som sätter igång en serie explosioner igen på Balkan.

Per-Åke Lindblom