Svaret är avveckling

I Europa finns idag närmare 50 stater. Femton av dem är med i Europeiska unionen. Inom en obestämd framtid kommer EU att omfatta mellan 20 och 30 länder.

I Europa – men utanför EU – skulle efter att elva nya länder i Central- och Östeuropa samt Medelhavet blivit insläppta i EU, finnas resterna av Sovjetunionen utom Baltikum, dvs. Oberoende staters samvälde (OSS, med tolv medlemsstater, av vilka dock en del ligger i Asien). Dessutom Malta, Albanien, Turkiet och fyra före detta jugoslaviska delstater: Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Makedonien och SerbienMontenegro. Och, naturligtvis, de fyra EFTA-staterna Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein.

Europeiska unionen har tagit emot tre nya stater varje årtionde sedan 1970-talet. Under 1990-talet blev det också tre. Polen, Ungern och Tjeckien kanske kan bli medlemmar under 2000-talets första årtionde. Med den takten skulle Ryssland och Ukraina kunna bli medlemmar om 100 år! Då, men först då, skulle EU vara den alleuropeiska sammanslutning som anhängarna påstår att EU är redan idag.

I själva verket kan ingen inom EU-ledningen tänka sig ett ryskt medlemskap, trots att större delen av Rysslands befolkning bor i Europa. Förklaringen är lika enkel som krass: maktbalansen inom EU skulle rubbas. Ryssland med 150 miljoner invånare skulle knappast få mindre än 15 röster i det beslutande ministerrådet. Tillsammans med tio för Ukraina och fem för Vitryssland skulle det ge "ryssar" lika många röster som EU:s "tre stora", Tyskland, Frankrike och Storbritannien, har tillsammans. Europeiska unionen kan följaktligen aldrig bli ett alleuropeiskt samarbete. Däremot ett hinder för en sådan utveckling. En "utvidgning" av EU österut, särskilt med Baltikum, riskerar att orsaka spänningar med Ryssland och skapa nya barriärer i Europa. Framför allt det säkerhetspolitiska samarbetet inom EU – som med det nya Amsterdamfördraget "fördjupas" i riktning mot en gemensam krigsmakt – kan komma att uppfattas som ett hot i Moskva.

EU skapades som, är och förblir ett kalla krigs-projekt. Därför ska EU varken "fördjupas" eller "utvidgas" utan avvecklas. Endast genom att EU upplöses eller i grunden genomgår en konfederal reformering, dvs. blir ett mellanstatligt samarbete öppet för alla europeiska länder, kan säkerhetspolitisk stabilitet och varaktig fred skapas i Europa. En österut expanderande ekonomisk, politisk och militär union med stormaktsambitioner kan bara leda till ett permanent delat Europa med stora konfliktrisker.

Gösta Torstensson