EU hotar strejkrätten

EU ska kunna tvinga medlemsstaterna att ingripa mot vissa fackliga stridsåtgärder. Det är innebörden av ett förslag till förordning som EU-kommissionen antog den 19 november förra året.

Förslaget kom som en reaktion på den senaste i raden av strejker bland lastbilschaufförer i Frankrike, då vägarna blockerades. EU-kommissionen försökte då förmå den franska regeringen att agera hårdare mot de strejkande och bryta upp blockaderna. Strax efter det att transportstrejken hade avblåsts kom kommissionen med sitt förordningsförslag.

Förslaget går ut på att kommissionen ska kunna ålägga medlemsstater "att med alla tillgängliga medel" stoppa strejker och blockader som "hindrar den fria rörligheten för varor". Ett sådant beslut ska underlätta för personer och företag som lider skada på grund av stridsåtgärderna att lägga fram skadeståndskrav i de nationella domstolarna. Dessutom ska kommissionen kunna stämma medlemsstaten för fördragsbrott genom ett särskilt snabbt förfarande, om den inte vidtar lämpliga åtgärder i tid.

EU-länderna måste alltså ingripa hårdare mot t.ex. lastbilschaufförer som blockerar vägarna i protest mot försämrade arbetsvillkor eller bönder som häller ut potatis på vägarna för att stoppa billigare varor från andra länder att konkurrera ut de inhemska.

Syftet med förslaget är inte, enligt kommissionen själv, att påverka eller begränsa grundläggande rättigheter som t.ex. strejkrätten.

Ren bluff, anser arbetsrättsjuristen Kurt Junesjö på LO Rättsskydd.

- Förslaget är ett hot mot strejkrätten.

Problemet är att två rättigheter – varornas fria rörlighet och fackliga stridsåtgärder – kan komma i konflikt med varandra.

EU-kommissionens förslag om inskränkningar i strejkrätten har dock stött på patrull. Ministerrådets jurister har anmärkt att kommissionens förordningsförslag saknar stöd i EU-fördragen. I avtalet om socialpolitik, som fogats till Romfördraget, slås det tvärtom fast att EU inte ska fatta beslut om "strejkrätt och rätt till lockout".

För att kringgå dylika begränsningar kan ministerrådet använda sig av artikel 235 i Romfördraget, den så kallade gummiparagrafen, som gör det möjligt för EU att bestämma även över sådant som det egentligen är meningen att EU inte ska kunna bestämma över. Ett sådant beslut kräver dock enhällighet i ministerrådet, dvs. att samtliga femton medlemsländer måste vara överens.

EU-kommissionens förslag kommer med all sannolikhet inte att antas i sin nuvarande form. Ungefär hälften av medlemsländerna, däribland Sverige, har markerat invändningar mot förslaget.

Den svenska regeringen är, enligt departementssekreterare Göran Gren på Näringsdepartementet, visserligen positiv till syftet med kommissionens förslag, att skydda den fria varurörligheten. Regeringen är dock inte beredd att låta kommissionen fatta beslut som skulle kunna tvinga regeringen att ingripa mot grundlagsskyddade fackliga stridsåtgärder, exempelvis en sympatistrejk i en hamn.

- Jag utgår från att risken nu är avvärjd, säger LO:s kanslichef Erland Olausson.

- Ingen anser ju att vi kan låta kommissionen bestämma var gränsen ska gå för svenska stridsåtgärder, när vi aldrig skulle låta en svensk myndighet göra det.

Det låter tryggt. I själva verket har EU-kommissionen redan lyckats realisera sitt antistrejkförslag. Den 9 december förra året fälldes Frankrike, på initiativ av EU-kommissionen med understöd av Spanien och Storbritannien, av EU-domstolen i Luxemburg för att upprepade gånger ha låtit bli att hejda de franska böndernas militanta protestaktioner mot transporter med jordbruksprodukter från andra EU-länder. Bland annat jordgubbar från Spanien och tomater från Belgien. Dessutom har de franska myndigheterna inte ingripit på tillräckligt handfast sätt mot jordbruksorganisationer som utfärdat "hotelser" mot grossister och detaljister i syfte att få dem att köpa in franska produkter och införa lägstapris.

EU-domstolen anser att Frankrike har underlåtit att "uppfylla sina skyldigheter" enligt Romfördraget genom att inte vidta "alla nödvändiga och lämpliga åtgärder" för att stoppa de franska bönderna och deras intresseorganisationer från att "hindra den fria rörligheten för frukt och grönsaker".

EU-domstolens avgörande är bindande och kan inte överprövas. Om ett medlemsland inte rättar sig efter domen kan det komma att bötfällas. Att kommissionen och domstolen värderar fri rörlighet av varor högre än medborgerliga fri- och rättigheter avslöjar vilken ideologi som är den bärande inom EU. Det redovisar också med skrämmande tydlighet vilka krafter i det svenska samhället som tjänar respektive förlorar på EU-medlemskapet. Det var precis detta som högerledaren Carl Bildt hade i åtanke när han i Svenska Dagbladet i början av maj 1991 skrev att "det ligger ett krav på något av ett systemskifte inprogrammerat i hela den process som ska ta oss in i EG, och det alldeles oavsett om vi öppet vågar erkänna det eller ej".

Gösta Torstensson