Villy Bergström

Arbetarrörelsen förlorar

Villy Bergström, professor i nationalekonomi och chefredaktör på socialdemokratiska Dala-Demokraten, tror inte mycket på EU:s sysselsättningspolitik. Däremot tror han att den svenska arbetarrörelsen på sikt kan komma att få ge upp flera av sina grundprinciper på arbetsmarknadsområdet. Orsaken är EU:s valutaunion, EMU.

- Den dag vi skulle gå in i valutaunionen är den möjlighet som återstår bara en starkt avreglerad arbetsmarknad. För då måste den mekanism som ligger i valutakursförändringar och en penningpolitik som är inriktad på landets behov ersättas av två saker: av att lönerna är flexibla, att de kan fara upp och ned; och av att folk är flexibla, nämligen att dom kan avskedas, flytta och ta nya jobb, osv.

- Det finns inga andra lösningar än att avreglera om man går in i en valutaunion, anser Villy Bergström.

Statsminister Göran Persson har i olika sammanhang uttalat sig mot en avreglering av arbetsmarknaden. Han har också låtit förstå att de svenska socialdemokraterna har stöd för den hållningen bland andra socialdemokratiska regeringar inom EU.

Svensk-brittisk allians

"Britterna är på vår sida." Så beskrev Göran Persson sitt möte med Storbritanniens Tony Blair i mitten av november. Det möte som slutade med något som Persson kallade "en svensk-brittisk" linje inför EU:s sysselsättningstoppmöte. Både britter och svenskar eftersträvar nämligen en "flexibel arbetsmarknad", sade Persson efter mötet med Blair.

Villy Bergström har ingen större tilltro till den nya svensk-brittiska alliansen. Orden "flexibel arbetsmarknad" kan betyda flera saker menar han.

- Det är ju flexibilitet på olika sätt. Den svenska flexibilitet är statliga insatser för att förbättra arbetskraftens kompetens och valmöjligheter så att det finns tillgänglig arbetskraft på olika områden. Man vill bevara tryggheten på arbetsmarknaden, anställningsskyddet och annan lagstiftning, och man vill ha en stark fackföreningsrörelse.

- Den brittiska flexibiliteten, som britterna också pläderar för inom EU, innebär att fackföreningsrörelsen mister en del lagliga privilegier, att skyddslagarna på arbetsmarknaden urholkas och att företagen får välja och vraka, anställa och avskeda, utan att facket kan lägga sig i det, säger Villy Bergström.

- Den flexibiliteten är ju helt annorlunda än den Sverige pläderar för. Det är bara ordvalet som är gemensamt.

Åsiktsskillnaderna mellan Storbritannien och Sverige är kanske när allt kommer omkring inte så stora. Inför EU-toppmötet om jobben gjorde Göran Persson ett gemensamt utspel med Tony Blair och Italiens premiärminister Romano Prodi. De ville bland annat att EU:s ledare skulle lova att inte införa nya arbetsmarknadsregler som kan göra det svårare att få fram nya jobb.

Låg arbetslöshet i Storbritannien

Storbritannien har lägre arbetslöshet än många andra EU-länder. Enligt regeringens egna siffror saknar i dag bara 5,4 procent av den brittiska arbetskraften jobb, hälften jämfört med genomsnittet i EU.

Förklaringen ligger till stor del i den totalt avreglerade arbetsmarknaden; arbetsrätten är minimal, flexibiliteten maximal.

När Margaret Thatcher 1979 tog makten i Storbritannien genomförde hon en hård avreglering:

• Rätten till fackliga stridsåtgärder begränsades.
• Den lagliga grunden för kollektivavtal avskaffades.
• Arbetslöshetsförsäkringen urholkades.
• Minimilöner slopades.
• Anställningsskyddet skrotades nästan helt.

Idag är det fritt fram för arbetsgivarna att avskeda personer som arbetat kortare tid än två år i företaget. Enda undantaget är om någon öppet sparkas på grund av ras, kön eller religion.

Under de första två åren har arbetstagaren heller ingen rätt till social- och sjukförsäkring.

Den som har jobbar längre tid har ett visst skydd mot "orättvist avsked". Kan man bevisa att arbetsgivaren sagt upp honom utan anledning har han rätt till ersättning.

- Men det är i praktiken omöjligt, eftersom arbetstagaren har bevisbördan, säger Ian Brinkley, chefsekonom på den fackliga centralorganisationen TUC.

Han menar också att regeringens officiella arbetslöshetsstatistik är missvisande. Massor av arbetslösa har helt enkelt slutat söka jobb och hamnar därför utanför. Däribland miljoner kvinnor som inte kan få barntillsyn.

- Vi har en enorm reservarmé som inte syns i statistiken, säger Ian Brinkley.

Priset för den hårt avreglerade arbetsmarknaden är stora klasskillnader. En femtedel av de britter som har heltidsjobb tjänar enligt OECD mindre än två tredjedelar av en medellön.

De låga lönerna för okvalificerade arbeten har gjort att många britter tvingas pussla ihop flera olika jobb. Många tvingas ha tre halvtidsjobb för att om möjligt komma upp i en lön som det går att leva på.

Den nya labourregeringen har övertagit många av högerregeringens nyliberala idéer.

I sitt stora manifest slår "New Labour" fast att den flexibla arbetsmarknaden ska finnas kvar. Det ska fortfarande vara billigt och enkelt att anställa folk. Varken anställningsskydd, sociala rättigheter, arbetslöshetsförsäkring eller strejkrätt kommer att stärkas.

På två punkter har labourregeringen dock lovat att förbättra de anställdas situation:

• Facken får åter rätt att teckna kollektivavtal på arbetsplatser där hälften av de anställda kräver det.
• En särskild låglönekommissionen har tillsatts för att ta fram en minimilön på låg nivå.

Dessutom har Tony Blair aviserat ett program av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för långtidsarbetslösa och ungdomar. Det kallas "New Deal" och ska ge 250.000 personer jobb.

I övrigt följer labourregeringen i stort sett de linjer som lades fast under Thatcher-eran. Det bekräftades av Tony Blair när det brittiska industriförbundet, Confederation of British Industry, CBI, höll kongress i mitten av november. Detta förhållande gör att även CBI är ganska positiv till regeringen.

"Torys börjar få ont om idéer", konstaterade CBI nyligen i en rapport. "Det enda orosmomentet för oss är om minimilönerna hamnar närmare fyra än tre pund."

- Om den svenska arbetarrörelsen ska värna sina grundprinciper, som t.ex. anställningsskyddet, så är det nog inte Tony Blair man ska alliera sig med, menar Villy Bergström.

Gösta Torstensson