Om Enhetsinitiativet:

Enhet eller slag i luften?

I AT 2/1997 skriver Bengt-Olof Lindbergh om Enhetsinitiativet, som "syftar till en samling mot högerpolitiken över partigränser". Initiativet hade sin första kongress i april i år och Lindbergh tror på rörelsen. Men om man än en gång studerar historien finns det inget som talar för att Enhetsinitiativet kommer att bli mer än en rop i öknen – en rörelse för de mest trogna.

Som jag förstår Enhetsinitiativet syftar det till att bli en enhetsfront "mot högerpolitiken". I programmet finns också en rad krav som understryker detta och som många av oss på vänsterkanten är överens om. Inte mindre än tio krav är listade i programmet. För mig är inte det en plattform för en enhetsfront, utan för ett parti. Initiativets plattform är alltför omfattande för att kunna bli en verkligt folklig kraft mot högerpolitiken. Om vi ser något på tidigare enhetsfronter i vår historia, så har vi bl.a. Folkkampanjen mot kärnkraft och Nej till EU. Båda dessa är lyckade rörelser som samlade många människor i kampen. Gemensamt för båda dessa rörelser är att de hade en synnerligen enkel och klar plattform, som folk förstod och identifierade sig med. De hade endast ett krav, som enade alla i rörelsen! De erfarenheter vi har gjort under de senaste 25 åren visar att ett enande av endast de progressiva – eller vänsterkrafterna – inte kommer att leda någonstans. Kanske är det hög tid att återigen diskutera Maos formel om "att utveckla de progressiva krafterna, vinna mittenkrafterna och bekämpa yttersta högern". Är det möjligt att tillämpa den taktiken för att bekämpa nedskärningarna? I så fall: Hur skall en plattform för en sådan enhetsfront se ut? Vi kanske får söka inspiration hos vårt norska broderfolk, som ställde parollen "Slå vakt om välfärdssamhället!". Skulle inte den parollen räcka för kampen också i Sverige? Eller måste man också skriva under på sex timmars arbetsdag (t.o.m. med bibehållen lön)? Eller kräva sänkt pensionsålder? Eller vara EU-motståndare? Om alla dessa krav måste vara uppfyllda hur skall vi då kunna vinna mittenkrafterna? Jag ogillar att sätta stämpel på människor eller rörelser, men om vi studerar t.ex. Mao och Dimitrov och våra egna erfarenheter så kan jag inte se annat än att Enhetsinitiativet är en klassisk trotskistisk "vänsterfront", som skall ha allt eller intet! "Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket" är ett bra ordspråk också inom politiken, och framför allt inom enhetsfrontspolitiken. Där bör man verkligen vara mån om att kunna mobilisera så många som möjligt runt ett enda centralt krav eller en central paroll. Man bör också arbeta hårt för att få med folk och organisationer av olika slag: fackliga organisationer, ekonomer, yrkesgrupper, politiska partier etc., som Nej till EU eller Folkkampanjen mot kärnkraft!

Detta var i korthet mina lärdomar och erfarenheter av enhetsfrontsarbete. De lärdomarna säger att Enhetsinitiativet inte är något att bygga på för framtiden. Det skulle vara intressant att se vilka erfarenheter Enhetsinitiativets förespråkare har? Enligt Lindbergh finns Enhetsinitiativet på ett 40-tal platser i landet. En näraliggande tanke slog mig: Kan det möjligen vara de platser där KPML(r) och andra trotskistiska organisationer har verksamhet?!

Lars Åke Karlgren