Nya Arbetartidningen

Nya Arbetartidningen > 3/1997

Amsterdamfördraget 3:

Miljögaranti med förhinder

Inför EU:s nyligen avslutade regeringskonferens krävde den svenska regeringen en skärpning av EU:s så kallade miljögaranti.

Enligt det nya unionsfördraget får enskilda medlemsländer rätt att behålla och införa högre miljökrav än de andra.

- Det här är en stor framgång för Sverige, utbrast Lena Hjelm-Wallén i samband med EU-toppmötet i Amsterdam.

Utrikesministern förbisåg dock en viktig detalj. Förutsättningen är att miljöreglerna inte strider mot unionens regler om den inre marknaden, framför allt inte hindrar det fria flödet av varor inom EU.

Och det är alltjämt EU-kommissionen, och i sista hand EU-domstolen, som bestämmer om en nationellt beslutad miljöregel strider mot EU:s marknadsliberala regelverk.

Miljörörelsen är besviken på hur miljögarantin formuleras i det nya EU-fördraget.

- Vi förstår inte hur den svenska regeringen kan vara nöjd. Sverige har varit mycket passivt i förhandlingarna, det är tack vare Danmark det blev något överhuvudtaget, kommenterar Annika Otterstedt, EU-samordnare vid Naturskyddsföreningen.

- Vi ville se miljögarantin, ett lands rätt att gå före i miljöfrågor, som en generell princip. Nu är makten i kommissionens händer, men den har som främsta uppgift att försvara den inre marknaden.

Tord Björk från Miljöförbundet Jordens Vänner anser att den nya fördragstexten snarare innebär en försämring. Tidigare räckte det med att påvisa att miljöreglerna inte var handelshinder, men nu har restriktionerna ökat och man måste visa att det inte påverkar EU:s inre marknad.

- De gamla reglerna innebar att om vi kunde visa att de strängare miljöreglerna slår mot den egna industrin och inte bara mot andra länders industri så kunde vi behålla reglerna. Ändringen innebär att det blir ett större regelverk där det är svårare att behålla strängare miljöregler.

Gösta Torstensson