Warda - en arabisk gerillakämpe
Kategori: BS, 2011, Kultur, Kvinnofrågan
Den arabiska revolutionsvåren 2011 har skakat om många av de vanliga föreställningarna om arabländerna och dess innevånare som de senaste trettio åren har dominerat debatten i västvärlden. De arabiska massorna har rest sig mot förtryck och diktaturer och visat ett enastående mod och beslutsamhet för att störta diktaturerna som så länge dikterat villkoren i dessa länder.
USA och de europeiska staterna, inklusive Sverige, har år efter år, antingen givit öppet stöd till olika diktaturer i arabvärlden eller, som i fallet Syrien, har man accepterat regimen av rädsla för att störa maktbalansen och stabiliteten i regionen. Det huvudsakliga officiella motivet för detta diktaturkramande har varit att de arabiska diktaturerna var en säker garant mot ytterligare muslimsk fundamentalism som enligt den gängse bilden skulle ta över om förtryckarregimernas grepp släppte.
Men de arabiska revolutionerna våren 2011 har inte dominerats av muslimska fundamentalister utan de har tvärt om burits fram av breda folkliga rörelser med fackföreningar, socialistiska partier, bloggare och radikala ungdomar. Den bild av arabvärlden som så länge cementerats av massmedia i väst har visat sig vara i grunden falsk – de arabiska folken leds inte av skäggiga fundamentalister utan av folk som verkar vara ganska mycket som vi själva, människor som söker frihet, demokrati, jämlikhet och social rättvisa.
Inte minst har den västliga bilden av kvinnans ställning i arabvärlden visats sig vara fel. Kvinnorna har haft en framskjuten roll i de revolutionära upproren, de har funnits med i demonstrationer och på möten helt i strid med den bild som skapats i västliga medier genom årtiondena. Många människor i västvärlden som på olika sätt påverkats av den massiva propagandan om hur arabvärlden ser ut och inte minst vilken ställning de arabiska kvinnorna har behöver nu ompröva sina ståndpunkter och ett sätt kan vara att läsa Sonallah Ibrahims roman Warda (Leopards förlag, 2006 i översättning av Marina Stagh)
Den egyptiske författaren Sonallah Ibrahim brukar omtalas som den litteräre avtagaren till landsmannen Naguib Mahfouz. Bokens huvudperson heter Shala och är en arabvärdens motsvarighet till Che Guevara och skriver liksom honom dagbok om revolutionen. Hennes täcknamn blir så småningom Warda. Stora delar av boken består av hennes dagboksanteckningar, som löper från Kairo och avbrutna universitetsstudier i slutet av 50-talet, via nya studier och politisk aktivitet i Beirut på 60-talet, till 70-talets gerillakrig i provinsen Dhofar i södra Oman.
Bokens bakgrund är upproret i Dhofar som startade i början av 60-talet men som ändrade karaktär 1968 då en bataljon av sultanens väpnade styrkor slogs tillbaka vid sitt anfall mot gerillans bas vid Deefa Jebel Qamar av tungt beväpnad, välorganiserad och väl utbildad gerilla.
Vid motståndsrörelsens kongress i september 1968 besattes de flesta officiella poster inom rörelsen av revolutionärer och rörelsen antog namnet Folkfronten för befrielsen av den ockuperade arabiska viken, forkortat PFLOAG vilket senare ändrades till Folkfronten för befrielsen av Oman och persiska vilken. Rörelsen orienterade sig mot marximens-leninismen och fick stöd framförallt av Sydjemen, Sovjetunionen och Kina. Framför allt Kina var snabba i att ge stöd till PFLOAG eftersom det var en bondebaserad organisation som orienterade sig mot maoismen. Kina etablerade en ambassad i Aden i Sydjemen och kanaliserade därifrån sitt väpnade stöd till rörelsen.
Gerillans kämpar, allmänt kända som Adoo, hade till en början stora militära framgångar mot sultanens illa utrustade soldater och de befriade områdena i Dhofar växte. I jnui 1970 genomförde gerillan atacker mot städerna Nizwa och Izki. Anfallen slogs tillbaka av sultanen men incidenten övertygade många, inklusive sultanens brittiska rådgivare om att ett nytt ledarskap krävdes i Oman. Den 23 juli samma år genomförde sultanens son Qaboos bin Said en oblodig kupp och tog omedelbart initiativ till stora ekonomsiska, politiska och sociala reformer i det underutvecklade landet samtidigt som han med brittsikt stöd trappade upp kriget mot gerillan i Dhofar.
I Sonallah Ibrahims roman får vi följa den kvinnliga gerillakommendanten Warda under striderna mot sultanens styrkor. Framgångar byts mot nederlag då sultanen får stöd av såväl styrkor från Storbritannien, Jordanien, Pakistan som shahens Iran. Romanen ger genom Wardas dagboksanteckningar en bild av utvecklingen i hela arabvärlden, om gerillakrigets villkor, om de uppflammande motsättningarna mellan Kina och Sovjetunionen och hur de påverkar rörelsen och den skildrar de problem som en kvinnlig gerillaledare möter i det konservativa södra Oman.
I skenet av vårens arabiska revolutioner är Warda en mycket läsvärd bok som sätter in dagens politiska rörelser i sitt sammanhang och ger en bild av den väpnade revolutionära kampen i arabvärlden under 70-talet.
B