Nya Arbetartidningen

Noam Chomsky, Howard Zinn, Arundhati Roy och andra har med rätta fördömt Israels senaste grymhet, denna gång mot det libanesiska folket. Men de förstår inte syftet med dessa grymheter, vilket innebär att de har dragit fel slutsats när de skriver följande:

Skälet till att härskande klasser begår grymheter gentemot folk från andra nationer eller etniska grupper, som de illdåd som Israel begår mot det libanesiska folket idag, är att förmå det folk som angrips att hata det folk, i vars namn illdåden utförs. Det faktum att 87 procent av den libanesiska befolkningen nu stöder Hizbollah – som tjänstvilligt har öst iväg raketer mot israeliska civila i norra Israel, Haifa och andra ställen som vedergällning – är inte (som Chomsky och andra försäkrar) ett tecken på att Israels attack har ”slagit tillbaka” utan på att den har lyckats.

De härskande klasserna fruktar proletär klassolidaritet över nationella och etniska skiljelinjer, och de utför illdåd just i syfte att försäkra sig om att en sådan solidaritet inte utvecklas.¹ Idag är Israels målsättning att säkerställa att hela det libanesiska folket hatar de israeliska judarna, och att de israeliska judarna i sin tur fruktar libaneserna. Detta är det politiska klimat som den judiska härskande klassen behöver för att kontrollera sin egen befolkning. Det är ingen tillfällighet att detta är det politiska klimat som alla härskande klasser i regionen finner användbart för att stärka sin makt over det egna folket och förhindra folk att bedriva ett klasskrig.

Närhelst härskare fruktar att deras eget folk skulle kunna ”fraternisera med fienden” tillgriper de urskillningslöst våld för att i stället skapa ömsesidigt hat. När Japan invaderade Kina 1937-38 fruktade de styrande att deras bondesoldater skulle fraternisera med de kinesiska bönderna och deras revolutionära rörelse. Lösningen på detta problem var Nankingmassakern, som gjorde fraternisering omöjlig.

När Hitler invaderade Ryssland fruktade han att hans soldater (många av dessa hade socialistisk eller kommunistisk bakgrund) skulle förbrödra sig med ryssarna, så han gav order om att det skulle begås grymheter mot den ryska civilbefolkningen. Stalin uppmuntrade av samma skäl ryska soldater att våldta tyska kvinnor i slutet av kriget.

Israels etniska rensning av palestinier är ett gigantiskt decennielångt strategiskt illdåd, stött av den amerikanska härskande klassen, eftersom den får klasskampen att spåra ur i hela Mellanöstern.

I Jugoslavien var under 90-talet de serbiska och kroatiska kommunistledarna (som Milosevic) rädda att förlora makten till reformrörelser; deras lösning var att iscensätta illdåd mot varandras befolkningar, så att de kunde använda våldet mot det egna folket för att anklaga inhemsk opposition för förräderi, om de inte stödde sin regering i krigstid.

Den amerikanska härskande klassen skickade sina arbetarklassoldater till Irak, och dessa trodde att de skulle befria det irakiska folket – ett recept för förbrödning om inte något kunde förhindra det. Voila! Abu Ghraib och Fallujah.

De amerikanska, brittiska och israeliska härskande klasserna genomför fältförsök med skräckinjagande terror för att polarisera folken i världen längs linjer som skär rakt igenom klassen – den internationella arbetarklassen. De vill att vi ska hata och frukta andra som är som oss själva – våra klassbröder och -systrar – på grund av deras religion eller nationalitet. Precis som när de under andra världskriget fick miljoner att jubla över massmordet, genomfört med terrorbombningar och kärnvapen, på tyska och japanska civila, vill de att folk i Mellanöstern ska jubla över när bomber regnar över ”fientliga” civila.

De vill att arbetarklassen ska se upp till sina överklasskontrollerade regeringar som sina beskyddare mot den ”fientliga” arbetarklassen. De vill få oss att beredvilligt acceptera flagrant anti-demokratisk politik som USAs Patriot Act, de nya brittiska identitetskorten och den militära massmobiliseringen i Israel. De önskar sig antidemokratiska, prokapitalistiska regeringar i Europa, Asien, Afrika och Sydamerika som är i stånd att avleda inhemsk vrede genom att bedyra att de är ”antiamerikanska” eller ”antiimperialistiska”. De vill att alla stater ska styras av antingen en ”proamerikansk” eller en ”antiamerikansk” regering, bara det inte är en regering som är för arbetarklassen. George Orwell skulle ha förstått det; vi borde också förstå det! Illdåd är inte resultat av oförnuft eller inkompetens eller ens blind rasism från härskarnas sida (eller folkens) utan snarare av en kall, kalkylerad och välbeprövad överklasstrategi för social kontroll.

Vi behöver bedöma alla politiska ledare, från president George Bush till Hizbollahs Sheikh Sayyed Hassan Nasrallah, med utgångspunkt från om de understödjer denna dagordning för brödra- och systermord, eller om de avslöjar den för vad den är värd och i stället försöker bedriva klasskamp.

spritzlerj.blogspot.com

[1] Jag står i skuld till David Stratman för hans insikt i illdådens roll, vilken bygger på hans icke-marxistiska förståelse av klasskonflikters betydelse.