Nya Arbetartidningen

Vänsterpartiet efter kongressen: Svagheterna heter makt och mobilisering

Kategori: Bengt-Olof Lindbergh, 2000/2, Strategi och taktik

Är Vänsterpartiet (VP) ett antikapitalistiskt parti? Försvarar VP välfärden? För att få svar på de frågorna har jag läst det förslag till partiprogram som behandlas på kongressen när det här skrivs. På den första frågan svarar jag nej. Och på den andra frågan svarar jag nej och ja.

I förslaget till partiprogram står det att VP är för kapitalismens avskaffande. Hur avskaffandet av kapitalismen ska gå till står det inte ett ord om. Dock tolkar jag programmet som att VP endast kan tänka sig att avskaffa kapitalismen genom riksdagsbeslut. Den linjen tycker även jag är bäst. Problemet med den linjen är att det finns exempel på att klassfienden inte följer de demokratiska spelreglerna när dess makt är hotad.

I Indonesien dödades 100 000-tals kommunister 1965. Om kommunisterna hade utgått från att klassfienden kan utföra masslakt hade det kanske varit möjligt att hindra eller mildra den.

I Chile mördades 10 000-tals kommunister och socialister 1973. Om socialisterna – som hade regeringsmakten – hade utgått från att klassfienden kan bruka våld så hade kanske Pinochets statskupp kunnat stoppas. En åtgärd som regeringen hade kunnat genomföra var att avväpna militären och beväpna folket.

Jag anser att en antikapitalistisk rörelse ska arbeta för att avskaffa kapitalismen via riksdagsbeslut. Men samtidigt måste den utgå från att klassfienden kan använda sig av våld och odemokratiska metoder. En antikapitalistisk rörelse som inte utgår från detta riskerar att föra obeväpnade människor till slakt.

Enligt programförslaget försvarar VP arbetarrörelsens idé om en offentlig sektor som betalas genom skatt av medborgare och företag. Dessutom är VP för strejkrätten och samhälleligt ägande. Det är bra. Problemet är verkligheten. I riksdagen, landstingen och kommunerna har VP röstat för sociala nedskärningar. VP har även röstat för en försvagning av strejkrätten och för en utförsäljning av Telia.

Att VP röstar på förslag som slår mot sjuka, gamla, barn och låginkomsttagare kan jag förstå och acceptera. För om det inte går att stoppa ett dåligt förslag genom att mobilisera folkliga protester så kan det vara förnuftigt att rösta på det minst dåliga förslaget.

Problemet med VP är att de aldrig försöker mobilisera folk för att stoppa dåliga förslag. Linjen att alltid stödja det minst dåliga förslaget sitter så djupt i VP att de inte ens försökte försvara strejkrätten. Det är glädjande att fackligt aktiva vänsterpartister har gått ut och offentligt kritiserat VP:s stöd till försämringen av strejkrätten. Avslutningsvis citerar jag VP-riksdagsmannen Kalle Larssons kritik av partiets agerande.

"Det var ett misstag att gå med på förslaget. Förhandlarna har haft ett alltför snävt perspektiv som bara utgår från parlamentarismen. Man såg till vad som var möjligt att uppnå i en kompromiss med socialdemokraterna och miljöpartiet istället för att se till vad som är politiskt riktigt. Vi borde ha lagt oss axel mot axel med fackföreningsrörelsen och mobiliserat människor. Det hade inneburit att socialdemokraterna hade fått driva igenom förslaget tillsammans med borgarna och det tror jag inte att de hade förmått att få igenom." (Vänster Press nr 8/00)

Bengt-Olof Lindbergh