Tillståndet i världen
Kategori: Redaktionen, 2000/1, Internationell ekonomiI somras publicerade FN:s utvecklingsprogram (United Nations Development Programme) sin årliga rapport (Human Development Report) om tillståndet i världen. Detta dokument är ett slående bekräftelse på globaliseringen och dess hemska effekter på välfärden för så många av världens befolkning.
Enligt rapporten hade nära 1, 3 miljarder människor i utvecklingsländerna inte tillgång till rent vatten, ett av sju barn i grundskoleålder befann sig utanför skolsystemet, 840 miljoner är undernärda, och uppskattningsvis 1,3 miljarder människor lever på en inkomst mindre än en dollar (c:a 8 kronor) per dag. Även i industrialiserade länder har globaliseringen skördat offer. En på åtta människor har antingen drabbas av långtidsarbetslöshet, analfabetism, en förväntad livslängd på mindre än 60 år, eller har en inkomst under den nationella fattigdomsgränsen.
Detta mänskliga elände är inte en konsekvens av globaliseringens otillräckliga framsteg. "Fler än 80 länder har fortfarande en percapitainkomst som är lägre än för ett decennium sedan eller längre," kommenterar rapporten. I länderna söder om Sahara och i andra av de minst utvecklade länderna är percapitainkomsten lägre än den var 1970. Och några av de länder som ligger sämst till är också de som är mest integrerade i världsekonomin. Exportens andel av BNP uppgår till 30 procent i de utfattiga länderna söder om Sahara, jämfört med till exempel mindre än 20 procent i de industrialiserade länder. I Östeuropa och i det förra Sovjetunionen, där privatiseringar och marknaden har expanderat som snabbast, har "nedrustningen och försvagningen av välfärdsstaten inneburit nedskärningar och försämringar i hälsovården och skolsystemet – över hela linjen – och bidragit till försämrade levnadsförhållanden. Den förväntade livslängden var lägre 1995 än 1989 i sju av arton länder – och den hade fallit så mycket som fem år sedan 1987. Det antal barn som gick på daghem hade minskat dramatiskt."
Gapet mellan de rika och de fattiga har, enligt samma rapport, nått "groteska proportioner". 1960, hade den rikaste femtedelen av världens länder en percapitainkomst, som var trettio gånger större den fattigaste femtedelen. 1990 hade denna relation fördubblats till 60:1 och 1995 uppgick den till 74:1. Och den asiatiska krisen under de senaste åren har förvärrat marginaliseringen av de fattigaste länderna.
Inkomstskillnaderna har dessutom vuxit inom länder själva. Östeuropa och det förra Sovjetunionen har upplevt "den snabbaste ökningen i inkomstskillnader någonsin". I Ryssland finns de största inkomstskillnaderna i världen i och med att den rikaste femtedelen har en inkomst som är elva gånger så stor som den fattigaste femtedelens. Inkomstskillnaderna har också vuxit dramatiskt i Kina, Indonesien, Thailand, andra öst – och sydöstasiatiska länder liksom i industrialiserade länder som Sverige, Storbritannien och USA. En nyligen publicerad undersökning av Center on Budget och Policy Priorities (återgiven i New York Times den 5/199 1999) hade funnit att den rikaste procenten amerikaner tjänade lika mycket efter skatt som de fattigaste 100 miljonerna; 1977 tjänade denna topprocent bara lia mycket som de fattigaste 49 miljonerna. Den fattigaste femtedelen av amerikaner tjänar idag mindre i reala termer (med justering för inflationen) än vad den gjorde 1977.
De tillgångar som världens tre rikaste människor äger, noterar Human Development Report, är större än den sammanlagda BNP:n för alla de minst utvecklade länderna på jordklotet. (Denna uppgift är redan föråldrad; den byggde på en rapport i tidskriften Forbes den 12/10 1998, då Bill Gates, Warren Buffet och Paul Allen hade sammanlagda tillgångar på 110 miljarder dollar; den 17 juli 1999 rapporterade New York Times att de två först nämnda ensamma va värda mer än 140 miljarder dollar.) De tvåhundra rikaste människorna i världen 1998 hade tillgångar som var större än totalinkomsten för 41 procent av världens befolkning. Rapporten (HDR) konstaterar att en blygsam förmögenhetskatt på en procent för dessa tvåhundra människor skulle finansiera grundskoleutbildning för alla barn, som inte har någon möjlighet att gå i skola.
En viktig källa till de växande skillnaderna och det globala lidandet är marknadens expansion. Till exempel, påpekar rapporten (HDR), har mycket av det mänskliga omhändertagandet, det vill säga skötseln av barn, gamla, sjuka och resten av oss – utförts av kvinnor utanför marknaden, vilket har grundats på en könsbetingad arbetsdelning och kvinnlig underkastelse. När kvinnorna har tagit sig in på marknaden, delvis beroende på eget val och delvis på grund av ekonomiskt tvång, har de fortfarande haft huvudansvaret för de vårdande uppgifterna, vilket har lett till en reduktion i den tid som ägnas åt vård, samtidigt som den offentliga sektorns tjänster har minskats. "Marknadens expansion tenderar att bestraffa altruism och vård."
Marknaden underminerar också miljön. "Trots utbrett offentligt stöd för miljöaktioner, har globaliseringens drivande krafter fortfarande satt profiten framför miljöskydd, bevarande och upprätthållande." Världshandelsorganisationen (WTO), den internationella organisation som är ansvarig för att samordna miljö- och handelspolitik, har i stället agerat för att skydda handelssystemet från olika regeringars ingrepp motiverade av miljöskäl. WTO, liksom de andra stora internationella institutionerna, återspeglar de rika nationernas intressen, "oftast G-7-ländernas (de sju största industriländerna i världen), eller ibland G-1:s (USA:s)."
Men man ska inte inbilla sig att de rika länderna och de transnationella företagen är konsekventa försvarare av marknaden. De favoriserar marknaden utom då det gynnar deras intressen att förorda statliga ingrepp för deras räkning. En viktig aspekt på den nuvarande globaliseringen är den utvidgade patenträtten för att öka företagens vinster. Som rapporten (HDR) anmärker, "har de flesta utvecklingsländer tidigare undantagit jordbruk, mediciner och andra produkter från de nationella patentlagarna, men i och med överenskommelsen om Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights (TRIPS) är nu nästan all kunskapsbaserad produktion föremål för ett strängt skydd av den intellektuella äganderätten." Produkter som har utvecklats med hjälp av offentliga medel, monopoliseras i ökande utsträckning av privata firmor.
1999 års Human Development Report är ett ovanligt officiell dokument, eftersom det är så kritiskt mot de mäktiga och de besuttna. Faktiskt kände sig den nye chefen för UNDP, Michael Malloch Brown, kanske orolig över vad man kommit fram till, föranlåten att påminna oss i sitt förord till rapporten att dess författare åtnjöt "en robust redaktionell självständighet" och att försäkra oss att rapporten "klart förordar globaliseringens förmåga att åstadkomma ekonomiska och sociala fördelar i samhällena." Brown förmanar milt rapportens författare: "Samtidigt som man räknar upp marknadens negativa effekter på människor, är det viktigt att inte ge intryck av att förkasta marknaden som den centrala organisationsprincipen av det globala ekonomiska livet. Marknaden kräver institutioner och regler och alltför ofta i den globala miljön underkastas den inte kontroll av någondera av dessa. Men frisläppandet av konkurrensen inom staterna och mellan staterna, har för många lett till en era av välstånd och frihet."