Nya Arbetartidningen

Till Appels försvar

Kategori: 2006/2, Kalle Wadin Wesslén, Socialistisk idédebatt

Det finns skillnader mellan världens folk, världens länder. Detta måste bero på någonting. Jag är nog inte ensam om att förstå att det är skillnad mellan arbetare i Sverige och exempelvis i Nigeria. För visst håller väl alla med om att en arbetare i Sverige har det bättre än den i Nigeria? Vad är då orsaken till detta?

Tredje världen utsugs

Den danske marxistiske teoretikern Gotfred Appel hävdade att västvärldens arbetarklass har tagit del av profiten för exploateringen av tredje världen. Appel sa i sin mutstatsteori att västvärldens arbetare blivit mutade av sin kapitalistklass med den profit som dessa dragit in genom exploateringen av tredje världen och sina kolonier där under historien.

Västvärldens exploatering av tredje världen är känd. Det är ett faktum att tredje världen under historien har utsugits av länderna i Europa samt de övriga staterna som ingår i det som i dagsläget benämns som I-länder. Dessa stater började redan under medeltiden kolonisera Afrika och Amerika och det var inte förrän på 1960- och 70-talen som dessa kolonier till stor del blev självständiga. Från kolonierna hämtade man både människor att bruka som slavar och varor som guld, diamanter och elfenben för försäljning i Europa.

Den tredje världen togs alltså ifrån alla sina resurser, vilka fraktades till Europa och från Afrika hämtades också slavar i massor för arbete på bomullsfält och sockerplantage i Västindien, Brasilien och USA, en verksamhet som givetvis helt styrdes av européer och som det var européerna som drog inkomsterna ifrån. Kolonierna blev helt utarmade när alla deras resurser förflyttades till Europa. Detta är hur som helst anledningen till de tidigare koloniernas ekonomiska efterblivenhet gentemot Europa; att Europa tagit ifrån dem deras resurser och antagligen aldrig kommer betala tillbaka det som stulet är, men det är en annan sak.

Kamrat Gotfred Appel var av den övertygelsen att den kapitalägande klassen här i Europa mutade sin arbetsklass med delar av den profit de roffat åt sig via exploateringen för att hålla arbetarna i sina respektive länder lugna. Arbetarna i Europa tjänade och tjänar fortfarande ekonomiskt på västvärldens exploatering av U-länderna, de tar ju del av dess profit! Jag delar Appels uppfattning om detta.

Ett bevis på att arbetarna i världens rika stater är mutade och att deras klassbröder i övriga länder inte är det bevisas exempelvis av att någon socialistisk och folklig revolution aldrig inträffat i ett välmående land. Arbetare i Europa tar som sagt del av profiten från exploateringen av tredje världen. Detta skulle de antagligen förlora vid en revolution. Med andra ord är det faktiskt osäkert om arbetare i exempelvis Sverige personligen tjänar på någon revolution. Arbetare har däremot flertalet gånger gjort revolutioner i fattiga länder. Dessa arbetare har allt att vinna på en revolution, de har inga mutor de riskerar att förlora.

Internationellt sett kan man alltså säga att det finns en arbetarklass och en andra klassens arbetarklass. Arbetaren i Sverige har det flertalet gånger om bättre ställt än sin klassbroder i Nigeria. Det kan ju inte bero på någon slags slump och jag kan inte se någon annan förklaring till det hela än Appels. Detta leder hur som helst till en splittring i den internationella arbetarklassen. Sånggruppen Knutna nävar sjöng i någon av sina texter något i stil med detta: ”vi talar inte samma språk, men vi förstår varandra ändå, för vi tillhör samma klass”. Frågan är om vi verkligen förstår varandra, frågan är om vi verkligen tillhör samma klass.

Villkoren för arbetare i världens olika hörn är väldigt olika och samhörigheten är mer begränsad än vad som framställs i vissa fall. Frasen ”proletärer i alla länder, förena er” är klassisk inom marxistiska kretsar. Jag är tveksam till om de afrikanska arbetarna verkligen vill förena sig med oss. De tjänar ingenting på det, för de är fortfarande andra klassens arbetare. För att vi ska bli ekonomiskt och materiellt jämställda krävs det att man återigen gör en resursförflyttning i vår värld. Likt resurser ständigt i mycket omfattande skala förflyttades från Afrika till Europa under den 500 år långa kolonialismen måste resurser nu flyttas tillbaka från Europa till Afrika för att en i sanning internationell rättvisa ska uppstå. Vi måste betala tillbaka vår skuld.

Se världen som helhet

Jag tycker att man måste börja se på världen som en helhet och inte se världen som en uppdelning på flera olika stater. När man gör en socialistisk samhällsomvandling inom ett enskilt land förflyttar man kapital från kapitalisterna till arbetarna. Man gör befolkningen ekonomiskt jämställd. Man förintar klasskillnaderna. Man måste också förinta klasskillnaderna internationellt sett.

Precis som företagsledare utgör kapitalistklassen här i Sverige och deras anställda är arbetarna finns det också en sådan klassindelning i vår värld. I vår värld är det däremot i allmänhet människan i västvärlden som är kapitalisten och människan i tredje världen som är arbetaren. Då måste pengar från västvärldens medborgare som helhet (vilket innefattar både kapitalister och arbetare) förflyttas till tredje världens medborgare som helhet.

Västvärldens arbetare måste vara redo att göra vissa ekonomiska uppoffringar för att arbetarna i Afrika som kompensation ska kunna höja sin levnadsstandard. Arbetaren i Sverige har del i exploateringen av den afrikanska kontinenten. Han har dragit in vissa inkomster av detta, även om den svenske kapitalisten har dragit in mycket större inkomster. Den svenske kapitalisten måste givetvis betala tillbaka en stor summa pengar till tredje världen, men den svenske arbetaren måste också han betala sin förvisso (i förhållande till kapitalisten) begränsade summa för att resursfördelningen i vår värld ska bli rättvis.

Om det finns en begränsad mängd resurser måste någon avstå från resurser för att någon annan som kompensation ska kunna få fler resurser. Om exempelvis jag har 30 000 kr och min kamrat har 20 000 kr måste jag ge honom 5 000 kr för att vi bägge ska hamna på 25 000 kr vardera och då alltså bli ekonomiskt jämställda. Om man däremot lägger till två afrikaner till ekvationen som, låt oss säga, har 10 000 kr vardera måste personen med 30 000 kr och den med 20 000 kr göra uppoffringar för att alla fyra ska bli ekonomiskt jämställda. Alltså både den rike och den fattige europén måste dela med sig av sina tillgångar om de bägge afrikanerna ska bli jämställda med dem. Deras resurser blir i detta fall tillsammans 70 000 kr. Det blir alltså 17 500 kr vardera för alla fyra. Kapitalisten (som har 30 000 kr) måste förstås ge bort mest pengar, 12 500 kr, men även den fattige europén måste ge bort 2 500 kr för att total internationell rättvisa ska uppstå.

Jag menar alltså att arbetare i Sverige faktiskt inte tjänar på en revolution, utan att det är deras klassbröder i den fattiga delen av världen gör det. Jag är dock ändå revolutionär eftersom jag är socialist och har passion för mina medmänniskor i hela världen och strävar efter total internationell rättvisa, även om jag personligen kanske inte tjänar någonting ekonomiskt på det. Jag är villig att avstå från vissa bekvämligheter för att folk som varje dag riskerar att svälta ihjäl eller dö av törst som kompensation ska kunna få det bättre ställt.

Arbetaren i Sverige har tak över huvudet och tillgång till mat och vätska varje dag. Många i denna värld har inte detta. Det är skillnad på arbetare och arbetare. Västvärldens arbetare är rätt uppenbart mutade, jag finner ingen annan lösning.

Jag har många gånger blivit kritiserad för min appelianistiska teori, men det är aldrig någon som konkret kunna peka på exakt vad i min och Appels teori de finner felaktigt. Jag själv kan i alla fall inte se några som helst brister i det hela. Det kanske finns någon som kan upplysa mig om dessa brister om det nu finns några. Jag väntar mig svar på min artikel.

Kalle Wadin Wesslén