Svar till Arbetarmakt
Kategori: Redaktionen, 2003/3, Strategi och taktikArbetarmakts arbetsutskott är inte övertygade om att Arbetartidningens initiativ är en framkomlig väg. Det är inte vi heller, gensvaret inom vänstern har inte varit lysande, men vi tycker det är bra att Arbetarmakt kommer med i diskussionen. Vi har startat den därför att aktionsenhet inom den revolutionära vänstern och inom den radikala arbetarrörelsen inte kan skapas utan diskussioner. Vänstergrupperna i Sverige har ingen anledning att vara nöjda med sakernas nuvarande tillstånd, och vi tycker att det är dags att lyfta blicken och tänka till om hur vi ska få ett verkligt politiskt inflytande.
Vi instämmer helt i Arbetarmakts ståndpunkt om att ett enhetsprojekt måste omfatta mer än bara några vänstergruppers aktivister och sympatisörer. Här bör en diskussion föras om de initiativ som tagits de senaste åren: från Dalauppropet till Enhetsinitiativet till olika lokala enhetsfronter som poppat upp och försvunnit. Dels bör initiativen värderas och lärdomar dras, och dels bör också de olika vänstergruppernas arbete i dessa enhetsfronter utvärderas.
Arbetartidningen har föreslagit ett enhetsinitiativ med målsättningen att gå till val i några kommuner i samband med valet 2006. Detta kräver givetvis en diskussion och enhet om en valplattform. En sådan plattform kommer med nödvändighet att bli en kompromiss mellan olika organisationer och individers ståndpunkter. Givetvis får en sådan plattform inte hindra de deltagande organisationerna och enskilda från att verka för egna politiska ståndpunkter och krav som går utanför ramen för samarbetet.
Arbetartidningen har medvetet valt att inte starta diskussionen genom att lansera ett fixt och färdigt plattformsförslag. Enligt vår uppfattning finns det en ganska utbredd enhet inom den radikala vänstern om vilka frågor som är viktiga: Kampen mot USA-imperialismen, kampen mot ett europeiskt supermaktsbygge, den internationella solidariteten, kampen mot det svenska monopolkapitalet, kampen för högre löner och bättre levnadsförhållanden på profitens bekostnad, kampen mot olika former av kulturellt och etniskt förtryck, kampen för kvinnans lika rättigheter och kampen mot ungdomsarbetslöshet, droger och utslagning.
Kärnfrågan idag är inte detaljerna i en politisk plattform, utan organisationers och enskildas inställning till den egna verksamheten. Är vi nöjda med vetskapen att vi har teoretiskt rätt i det mesta, eller vill vi skapa en politisk enhet som kan få en reell politisk betydelse i dagens Sverige?
Nya Arbetartidningens redaktion