Nya Arbetartidningen

Efter hundra år – eller däromkring – har SAP valt en kvinnlig partiledare, Mona Sahlin. Detta mantra upprepades till leda både före och efter partiledarvalet. Men kommer det att göra någon skillnad för socialdemokratin?

Mona Sahlin är liksom Göran Persson, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt en politisk broiler; hon föddes in i rörelsen och har gjort få ”ärliga handtag”, som man brukar säga. Hon har klättrat i rörelsen som munvigt kuttersmycke och egentligen aldrig haft så mycket att säga. Hon har yta, men inte mycket djup. Det var meningen att hon skulle efterträda Ingvar Carlsson, men hon föll på mållinjen. Då hade hon motståndare inom det egna partiet, som under inga förhållanden ville se henne på partiledarposten och någon av dessa släppte misskrediterande information till Expressen. Därmed var Toblerone-affären ett faktum och hennes betalningsmoral visade sig vara under all kritik.

Var står hon politiskt? Hon är EU-vänlig; hon har flörtat med invandrare, HBT-folk och småföretagare, ja, hon har t.o.m. själv lekt småföretagare. Om hon är en ”förnyare” inom socialdemokratin, så är det snarare en förnyelse åt höger som hon eftersträvar.

Kan Mona Sahlin leda till socialdemokraterna till seger i riksdagsvalet 2010? Visst, det beror nämligen lika mycket på hur den borgerliga regeringen sköter sig. Anser en majoritet av väljarna att den borgerliga regeringen har misskött sig, kommer den också att falla. Om inte, kommer Mona Sahlin förmodligen att bytas ut som partiledare illa kvickt.

Socialdemokraternas problem löses inte med hjälp med ett partiledarskifte. Problemet är att socialdemokraterna utger sig för att vara ett arbetarparti, men att det styrs av en småborgerlig medelklass. I samma takt som andelen ”riktiga arbetare” minskar inom det styrande skiktet inom SAP, minskar också väljarstödet bland arbetarklassen. Det styrande skiktet, som inte delar det arbetande folkets levnadsvillkor, får allt svårare att förstå vart vindarna blåser bland väljarna. Arbetarklassen känner i allt mindre utsträckning igen sig hos socialdemokratin.

SAP verkar helt och hållet inom kapitalismens ram; denna ram verkar numera vara så snäv att huvudfrågan för SAP:s ledning är om den ska upphäva den borgerliga regeringens olika nedskärningar i trygghetssystemen eller inte, ”återställa nivåerna” som det heter.