Samma gamla visa
Kategori: Per-Åke Lindblom, 1997/2, FackligtLMEricssons beslut att lägga ner stora delar av sin verksamhet i Norrköping ledde till omfattande protester bland de anställda och bestörtning hos i synnerhet Norrköpingsborna. Som grädde på moset hotade Ramquist med att flytta LMEricssons huvudkontor utomlands. Efter ett försoningsmöte hos minister Pagrotsky drog Ramquist tillbaka detta hot.
De svenska storföretagen bedriver alltid utpressning gentemot staten för att uppnå bästa möjliga villkor för att maximera vinsten. Det är inget märkligt med det. De gör precis som sina utländska konkurrenter: amerikanska storföretag hotar med att flytta till Mexico, tyska till Holland, brittiska till Irland och japanska till Indonesien. Vad hjälper det att regeringsföreträdare påpekar att Sverige har en relativt sett låg företagsskatt med europeiska mått. Det finns alltid något land, som har lägre, som exempelvis Irland. Helst skulle de svenska storföretagen inte vilja betala någon skatt alls.
De industrialiserade länderna försöker överbjuda varandra i fråga om förmånlig företagsbeskattning, men blir själva överbjudna av skatteparadis, vars enda verksamhet i övrigt tycks bestå av turism. Konsekvensen blir naturligtvis ett minskat totalt skatteunderlag och att företagens andel därav oavbrutet minskar. Detta i sin tur leder till att utrymmet för offentlig verksamhet och generell välfärdspolitik minskar.
Företagens s.k. internationalisering är omöjlig att hejda, hävdar näringslivets företrädare. Ett storföretag är till en början nationellt baserat, som till SKF. Det växer först på hemmamarknaden. När denna visar sig vara otillräckligt på grund av profitmaximeringen, ökar exporten, så att den sist helt överstiger produktionen för hemmamarknaden. För att öka försäljningen och därmed vinsten ytterligare, köps utländska konkurrenter upp liksom att nyproduktion etableras på de olika utländska marknaderna. Idag finns 80 – 85 procent av SKF:s produktion förlagd till utlandet. Man måste också komma ihåg att det knappast finns något annat land i Europa som i så hög grad har bistått sina egna storföretag som Sverige. Den socialdemokratiska s.k. solidariska lönepolitiken har gynnat de svenska exportföretagen extremt. Den innebar nämligen att alla arbetare i samma bransch skulle ha samma löneökningar oberoende av hur lönsamt det enskilda företaget var. Detta gynnade lönsamma exportföretag, men missgynnade mindre lönsamma företag, som slogs ut. Man kan alltså fråga sig om Volvos, LMEricssons, ASEA:s, SKF:s etc. framgångsrika expansion över huvudtaget hade varit möjlig utan den solidariska lönepolitiken. Sedan klagar vissa på att det finns så få medelstora företag i Sverige!
Frågan är hur långt storföretagen kan bedriva sin utpressning. Kan de hota med att helt lämna Sverige? På den punkten kan man inte argumentera som Jan Guillou gjorde härförleden i en krönika i Aftonbladet. Han menade att svenska direktörer överlag var obildade och inkompetenta och inte alls eftertraktade utomlands. Detta är snarast vulgärargument. Nej, viktigare är argumentet att alla transnationella företag måste ha en nationell bas: de har en gång vuxit fram i en nationell miljö och utvecklat en specifik företagskultur. De är fortfarande beroende av tillgång till utbildad och erfaren arbetskraft. Ett företag som blir transnationellt till sin själ riskerar att förlora sin själ helt enkelt. Detta torde också vara det enda argument, som biter på kapitalisterna själva.
Självfallet bryr de sig inte om argumentet att det endast är tack vare en exempellös ökning av mervärdet, dvs arbetarnas förädling av råvarorna, som möjliggjort kapitalackumulationen. Det var – och är – arbetarnas svett och slit, som är grunden till kapitalisternas rikedomar. Självfallet bryr de sig inte om argumentet att staten hela tiden försökt skapa bästa möjliga villkor för dem genom olika former av statliga subventioner och den s.k. solidariska lönepolitiken. Tacksamhet hör till den mänskliga naturen, men inte den kapitalistiska.
Men håll med om att kapitalisternas gnällvisa är mycket irriterande.
Per-Åke Lindblom