Nya Arbetartidningen

Så skapar Sharon antisemitism

Kategori: Uri Avneri, 2003/1, Israel

Saddam Husseins första israeliska offer är en sionistisk myt som vi vuxit upp med.

Den sade att Israel är en trygg hamn för alla judar i världen. I alla andra länder lever judar i evig fruktan för en fruktansvärd förföljelse, såsom skedde i Tyskland. Israel är den trygga hamn där judar kan söka skydd i farans stund. Detta var faktiskt målet för landets fäder då staten grundades.

Nu kommer alltså Saddam och bevisar motsatsen. Över hela världen lever judar i trygghet, och bara på en plats på jorden hotas de med förintelse: i Israel. Här görs parkerna i ordning för att kunna fungera som massgravar, här planeras det (patetiska) åtgärder mot biologiska och kemiska vapen. Många människor förbereder redan flykten till samfund i Diasporan. En myts död.

En annan sionistisk myt håller också på att dö, nämligen den att Diasporan – judarna utanför Israel – skapar antisemitism: Överallt är judarna en minoritet, och en minoritet drar oundvikligen till sig majoritetens hat. Bara när judarna samlats i förfädernas land, och utgör flertalet där, kommer antisemitismen att dö ut i hela världen. Detta var vad Herzl, grundaren av den moderna sionismen, sade.

Laboratorium

Nu uppger även denna myt sin välsignade anda. Det som sker är precis motsatsen till vad Herzl spådde: staten Israel leder till att antisemitismen återuppstår över hela världen, och utgör överallt ett hot mot judarna.

Sharon-regeringen är ett jättestort laboratorium för odling av det antisemitiska viruset. Den exporterar det till hela världen. Antisemitiska organisationer som varit marginaliserade i många år, förkastade och föraktade, visar sig plötsligt växa till och blomstra. Antisemitismen, som hållit sig gömd i skam sedan andra världskriget, rider nu på en stor våg av opposition mot Sharons förtryckarpolitik.

Sharons propagandaagenter häller bensin på bålet. I och med att de anklagar alla som kritiserar hans politik för att vara antisemiter, sätter de denna etikett på breda samhällssektorer.

Många goda människor som aldrig hatat judar, men som avskyr förföljelsen av palestinier, kallas nu antisemiter. På det sättet har begreppet tappat udden och fått något som liknar respektabilitet.

Själv-hjärntvätt

Resultatet blir att Israel inte skyddar judarna mot antisemitism, utan tvärtom framställer och exporterar den antisemitism som hotar judar runt om i världen.

I många år har Israel åtnjutit sympati hos flertalet människor. Landet har setts som en stat för de överlevande från förintelsen, ett litet och modigt land som försvarat sig självt mot upprepade angrepp från blodtörstiga araber. Långsamt har denna bild ersatts av en annan: en grym, brutal och koloniserande stat som förtrycker ett litet och hjälplöst folk. De förföljda har blivit förföljare. David har förvandlats till Goliat.

Vi israeler som lever i en bubbla av egen hjärntvätt har svårt att föreställa oss hur världen ser på oss. I många länder publicerar tv och tidningar dagligen bilder av palestinska barn som kastar sten på monstruösa tanks, soldater som trakasserar kvinnor vid kontrollplatserna, förtvivlade gamla män som sitter på ruinerna av sina ödelagda hem, soldater som siktar på och skjuter barn. Dessa soldater ser inte ut som människor i uniform – ”grannens grabb” – som de gör för israeler, utan som ansiktslösa robotar, beväpnade till tänderna, huvudena dolda av hjälmar och med skottsäkra västar som förrycker deras proportioner. Människor som har sett dessa foton dussintals eller hundratals gånger börjar så småningom se Israel i denna bild.

Ond cirkel

För judar skapar detta en ond cirkel. Sharons agerande skapar avsky och motstånd över hela världen. Detta stärker antisemitismen. Inför denna fara ser sig judiska organisationer tvingade att försvara Israel och ge det sitt oreserverade stöd. Detta stöd gör det möjligt för antisemiterna att angripa inte bara Israels regering, utan även de lokala judarna. Och så vidare.

I Europa känner judarna redan trycket, men i USA har de fortfarande en hög grad av självtillit. I Europa har judar genom seklerna lärt sig att det inte är klokt att exponera sin rikedom och sitt inflytande. Men i Amerika är det tvärtom: det judiska etablissemanget anstränger sig verkligen för att bevisa att det kontrollerar landet.

Med jämna mellanrum ”eliminerar” den judiska lobbyn en amerikansk politiker som inte oreserverat stöder den israeliska regeringen. Detta görs inte i hemlighet, bakom scenen, utan som en offentlig ”avrättning”. Nyligen skedde just detta med den svarta kongresskvinnan Cynthia McKinney, en ung, aktiv, intelligent och mycket medmänsklig kvinna. Hon hade dristat sig till att kritisera Sharons regering, stödja palestinier och (värst av allt) israeliska och judiska fredsgrupper. Det judiska etablissemanget fann en motkandidat, en praktiskt taget okänd svart kvinna, sprutade in enorma summor i valkampanjen och besegrade Cynthia.

Allt detta skedde helt öppet, med fanfarer, för att statuera exempel, så att varje senator och kongressledamot skulle veta att kritik av Sharon betyder politiskt självmord.

Nu upprepas detta i stor skala. Den pro-israeliska lobbyn – som består av judar och högerextrema kristna fundamentalister – driver USA-administrationen att starta krig. Även detta i full öppenhet inför den amerikanska allmänheten. Dussintals artiklar i de viktigare tidningarna framhåller detta som ett rent politiskt faktum.

Vad kommer att hända om kriget slutar i nederlag? Om det får oväntade negativa effekter och många unga amerikaner dör? Om den amerikanska allmänheten vänder sig emot det, såsom hände under Vietnamkriget? Man kan lätt föreställa sig en viskningskampanj som startar med: ”Judarna har drivit oss till detta”, ”Judarna stöder Israel mer än de stöder Amerika” för att sluta med ”Judarna har kontrollen över vårt land”.

Dessutom kan Sharon förr eller senare förorsaka en revolution i arabvärlden. Det kommer att bli en katastrof för USA:s intressen. Judarna i USA, som nu fullständigt identifieras med Israel, kommer att få skulden.

Att judarnas situation i USA är så iögonenfallande, speciellt i medierna, och att de har ett oproportionerligt stort inflytande över kongressen och Vita huset, kan slå tillbaka när som helst.

Den speciella politiska kulturen i USA uppmuntrar givetvis sådana fenomen – men samma sak gällde i Spanien under Guldåldern och i Weimarrepublikens Tyskland. Historien behöver inte upprepa sig, men man ska inte heller förneka dess lärdomar.

Det finns folk i Israel som i hemlighet önskar att antisemitismen ska segra överallt. Det skulle bekräfta en annan sionistisk myt som vi vuxit upp med: att judar inte kan leva någon annanstans än i Israel, eftersom antisemitismen går segrande fram överallt. Men USA är inte Frankrike eller Argentina, USA spelar en avgörande roll i Mellanöstern. Israels nationella säkerhet, såsom den beskrivits av alla israeliska regeringar sedan Ben-Gurion, grundar sig på USA:s helhjärtade stöd – militärt, politiskt och ekonomiskt.

Om någon skulle fråga mig om råd skulle jag råda de judiska samfunden runtom i världen att bryta den onda cirkeln. Avväpna antisemiterna. Sluta att automatiskt identifiera er med allt vad vår regering gör. Låt ert samvete tala. Återvänd till de traditionella judiska värderingarna om att ”det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan” (Femte moseboken 16:20) och ”Sky det onda och gör det goda, sträva efter att hålla fred” (Psaltaren 34:15). Identifiera er själva med det andra Israel, det som kämpar för dessa värderingar.

I hela världen växer antalet judiska grupper som följer denna kurs. De bryter ytterligare en myt: den om judarnas plikt att överallt underordna sig vår regerings befallningar.

Uri Avnery

Översättning: Lasse Lindgren