Nya Arbetartidningen

Om att läsa sin Säpo-akt

Kategori: Per-Åke Lindblom, 2000/1, Säkerhetspolisen och säkerhetspolitiken

Undertecknad har fått läsa min SÄPO-akt. Den 21/9 1999 besökte jag SÄPO:s arkiv på Polhemsgatan 30, alltså Rikspolisstyrelsens adress . Jag var orolig för att jag inte skulle hinna skriva av materialet under den tid som stod mig till buds – jag ville helst slippa boka ytterligare en tid. Men jag hade inte behövt vara orolig. Det tog mig mindre än en halvtimme att skriva av det magra materialet. Det bestod nämligen av bara sex dokument.

Vilka var dessa sex dokument?

Det första dokumentet från 10/12 1985 innehöll en rapport om vissa förändringar i Kommunistiska Arbetartidningens redaktion. Det noterades att jag hade avgått som chefredaktör och ersatts av Björn Sundblad. Det andra dokumentet bestod av en kopia av personalkontroll, som utfördes den 22/10 1979. Jag återkommer till detta dokument längre fram.

Det tredje dokumentet bestod av en kopia av artikeln "Socialism eller kapitalism" från KAT nr 5/83, där jag intervjuades. Det fjärde dokumentet var en kopia av en ledare från Nya Arbetartidningen nr 1/1993, som var signerad undertecknad. Det femte dokumentet utgjordes av en kopia på rundbrevet "Kära Kommunisten-prenumeranter" av den 22/4 1993 signerat Anders Persson och Gösta Torstensson. Det sjätte dokumentet var också ett rundbrev, "Nu ligger bollen hos dig – var med och bilda Tidningsföreningen Nya Arbetartidningen", från tidningsföreningens redaktion, också från samma år.

Det första man kan konstatera är att dokumenten inte ens var kronologiskt ordnade. Det antyder att den ansvarige på SÄPO bara hade rafsat ihop ett lämpligt urval. Dokument tre till sex härrör från öppna källor.

Det andra dokumentet, personalkontrollen, var något matnyttigare. Hösten 1979 tog jag jobb som deltidsstädare på Philips Elektronikindustri i Järfälla, eftersom jag och min dåvarande sambo inte hade någon dagisplats åt vår dotter och därför var tvungna att arbeta omlott. Efter cirka en månads anställning kom en generad arbetsledare till mig och berättade att jag hade fallit igenom personalkontrollen. SÄPO:s sammanställning skulle ha förlorat all trovärdighet, om inte personalkontrollen hade ingått i urvalet av dokument.

Denna personalkontroll hänvisar i sin tur till öppna källor – utom på en punkt. Det heter "1968 i november blev Lindblom första gången känd i vänsterextremistiska sammanhang, då det framkom att han rekvirerat Kommunistiska förbundets nya partiprogram – föregångare till KFML (nuvarande SKP)." Jag blev alltså registrerad för att jag hade beställt "Vad vill KFML?". Men hur hade jag beställt "Vad vill KFML?"? Det kommer jag inte längre ihåg med säkerhet, men det förefaller föga troligt att jag hade beställt den per post. Troligtvis gick jag bara tvärs över gatan till Oktoberbokhandeln och köpte broschyren där. November 1968 var jag medlem i Vänsterns Ungdomsförbund och befann mig ofta på Kungsgatan 84, där VUF:s förbundslokaler låg, och mittemot på Kungsgatan låg Oktoberbokhandeln. Om uppgiften är korrekt, måste SÄPO antingen ha avlyssnat lokalen eller ha haft en infiltratör bland Oktoberbokhandelns personal. Jag kan också ha köpt broschyren på gatan av en Gnistanförsäljare, men hur skulle då SÄPO ha fått reda på köpet – annat än genom spaning? Uppgiften kan också vara en ren efterhandskonstruktion från SÄPO:s sida. Det är nämligen märkligt att jag inte blev registrerad i min egenskap som VUF:are, trots att jag i ett tidigt skede ingick i VUF:s programkommission och senare i VUF:s förbundsstyrelse och verkställande utskott. Willy Westby, som också har fått läsa sin SÄPO-akt, hamnade i SÄPO:s register redan som 23-årig SSU:are i mitten av 60-talet. VUF befann sig i alla fall ett steg till vänster om SSU och radikaliserades snabbt, så att det sprack i fyra delar 1970, bland annat genom min försorg, nämligen i en majoritet som gick till KFML, MLK och FK samt en mycket liten grupp som förblev VPK trogna (och som senare deltog i att återskapa ett ungdomsförbund år VPK).

De resterande uppgifterna i personalkontrollen härrör alltså från öppna källor som att jag till exempel var kontaktman för KFML i Malmö 1971, att jag stod som firmatecknare för Oktoberbokhandeln 1972 i Malmö, att jag kandiderade i de tre valen 1973 och att jag ingick i SKP:s partistyrelse, att jag 1975 blev partisekreterare, att jag 1976 besökte Albanien och att jag maj 1978 suspenderades från posten som ordförande i internationella utskottet.

Den SÄPO-akt som jag fick läsa, var alltså starkt sovrad. Willy Westby fick som jämförelse läsa 33 sidor. Samtidigt hade mig veterligt WW ingen ledande position förutom i KEG, en organisation, som bara existerade i något år. Att min SÄPO-akt bara skulle bestå av sex dokument är naturligtvis bara ett skämt.

Jag har redan överklagat och krävt att få läsa hela min SÄPO-akt, men fått avslag på grund av jag hade överskridit överklagningstiden. Uppriktigt sagt ids jag inte fortsätta.

Jag har i varje fall fått bekräftat vad jag hela tiden visste, att jag var åsiktsregistrerad av SÄPO. Den myt, som fr.a. falskspelande socialdemokratiska regeringar, har försökt sprida, nämligen att registrering "inte har skett enbart på grund av åsikter" har punkterats definitivt. Orsaken till att jag och andra har registrerats är att vi har haft åsikten att proletariatet under ledning av ett kommunistiskt parti måste vara beredd att genomföra en socialistisk revolution, om nödvändigt väpnad, krossa den borgerliga statsapparaten och upprätta sin egen. Vi har registrerats därför att vi har varit revolutionärer. Vi har inte registrerats därför att vi förberedde enskild terror, tänkte begå politiska mord, eller förberedde landsförräderi. Den rörelse, som jag har tillhört, har tvärtom utgjort Sovjetunionens främsta motståndare i Sverige, eftersom vi karakteriserade Sovjetunionen som en uppåtstigande supermakt.

Därför registrerades enligt registernämndens rapport 1998 fortfarande 1598 medlemmar ur olika vänsterorganisationer, däribland 8 från SKP(m-l)/SKA och 7 från KPS, trots att båda organisationerna lades ner 1993. SÄPO noterade tydligen att vi inte hade ändrat åsikt utan bara fortsatte under nya former, i form av en tidningsägarförening. Samtidigt var endast 85 medlemmar från högerextremistiska organisationer registrerade, trots att dessa gjort sig skyldiga till en rad brott, alltifrån hets mot folkgrupp, skadegörelse, hot och trakasserier, till mord. Detta visar att SÄPO framför allt tjänar borgerskapet och dess klassjustis.

Jag vet alltså att jag har varit åsiktsregistrerad sedan 1968 – och att jag fortfarande är det (eftersom jag tillhör ovan nämnda 8 från SKP(m-l)/SKA). Jag kommer att förbli registrerad, så länge jag inte ändrar mina åsikter. Och det är inte aktuellt.

Per-Åke Lindblom