Nya Arbetartidningen

Myten om de låga lönernas välsignelse

Kategori: Geir Sjuberg, 1997/2, Social och ekonomisk politik

Ökade löneklyftor leder inte till ökad sysselsättning för dem med de minst kvalificerande jobben. I USA minskar i stället sysselsättningen för de minst kvalificerade på arbetsmarknaden samtidigt som deras reallöner minskar kraftigt. Detta hävdar professor Bertil Holmlund i den nyligen utkomna boken ”Arbetsmarknad och tillväxt”, utgiven av Fackföreningsrörelsens Institut för Ekonomisk Forskning (FIEF).

I USA är lönespridningen stor, men sysselsättningen hög och arbetslösheten låg. I Europa – med mindre lönespridning – har däremot sysselsättningen sjunkit och arbetslösheten permanentats på hög nivå. Bertil Holmlund finner bara är ett fel med denna beskrivning – den är inte sann.

Det är inte sant att de ökade löneklyftorna i USA har förhindrat minskad sysselsättning för de lägst kvalificerade grupperna på arbetsmarknaden. Tvärtom har sysselsättningsgraden fallit kraftigt för den gruppen, samtidigt som dess reallöner också har minskat.

Under tjugo år, mellan 1970 och 1989, minskade reallönerna med 30 procent hos de tio procent av de amerikanska männen som hade lägst löner. Under den perioden sjönk också sysselsättningsgraden med drygt 15 procent för samma grupp. Samtidigt ökade sysselsättningsgraden för den mer kvalificerade arbetskraften. Skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan låg- och högkvalificerad arbetskraft växte, trots de ökade löneskillnaderna.

Ju mer den amerikanska arbetsmarknaden har försämrats för de lågutbildade, desto mera har brottsligheten växt i USA. Lönsamheten av vanligt arbete har fallit så att kriminella aktiviteter ter sig mer lockande, i synnerhet för unga, lågutbildade män, skriver Bertil Holmlund. Han tillägger att nära två procent av arbetskraften bokstavligen är utestängda från arbetsmarknaden, därför att de sitter inlåsta i fängelser. Det är tio gånger fler än i Europa. Om den nuvarande utvecklingen fortsätter är snart andelen fängelsekunder bland män i USA lika stor som andelen långtidsarbetslösa i Europa.

Bertil Holmlund jämför med den tyska arbetsmarknaden, där löneskillnaderna är hälften av de amerikanska. Skillnaderna mellan länderna är remarkabla vad gäller reallöneutvecklingen för de lågavlönade. Under 1980-talet föll reallönerna med 1,5 procent om året i USA för tiondelen med de lägsta lönerna. I Tyskland steg reallönerna för motsvarande grupp med 2,5 procent om året. Den gynnsamma tyska reallöneutvecklingen har heller intre nåtts till priset av en sämre sysselsättningsutveckling. Tillgängliga data tyder inte på att arbetslöshetsproblemet bland lågutbildade tyskar skulle vara större än bland lågutbildade amerikaner. Arbetslösheten är tio procent för de lågutbildade i båda länderna – tre gånger så hög som för personer med hög utbildning, påstår Bertil Holmlund.

Förklaringen till att Tyskland kan klara av att ha hälften så stora löneklyftor som USA utan att arbetslösheten ökar kraftigt för dem med lägst formell kompetens är utbildningssystemet och kompetensutvecklingen. Enligt Bertil Holmlund finns det empiriska belägg för att det tyska systemet för utbildning och kompetensutveckling verkligen bidrar till en jämnare fördelning än det amerikanska. Internationella jämförelser av testresultat i matematik visar mindre spridning i prestationer mellan tyska elever jämfört med amerikanska. Andelen med mycket svaga resultat är betydligt lägre i Tyskland än i USA och andelen elever som avslutar den obligatoriska skolan utan att genomgå någon form av fortbildning är betydligt högre i USA än i Tyskland.

I jämförande studier finns också stöd för tysk överlägsenhet vad gäller produktivitet i fråga om tämligen enkla arbetsuppgifter. Det är mot den här bakgrunden svårt att uppfatta den amerikanska arbetsmarknadsmodellen som ett attraktivt och efterföljansvärt exempel, avslutar Bertil Holmlund sin presentation.

Däremot har amerikanerna lyckats bättre med att övertyga den egna befolkningen om att de rika behöver ännu mer för att arbeta hårdare, medan de fattiga behöver mindre för att arbeta ännu hårdare och att de sistnämnda har sig själv att skylla, om de befinner sig längst ner på samhällsstegen. Om någon vill bli rik illa kvickt utan att följa lagarna, så kan denne alltid förpassas till ett fängelse.

Geir Sjuberg