Nya Arbetartidningen

Det multilaterala investeringsavtalet, MAI (Multilateral Agreement on Investment) har förhandlats fram inom ramen för OECD (Organisation for Economic Cooperation and Development), som består av världens 29 rikaste industriländer, däribland Sverige. Hemliga förhandlingar inleddes 1995 och skulle avslutas i maj 1997. Men på grund av en växande opposition, som berodde på att ett utkast till avtalstexten hade läckt ut (se annan artikel), och interna motsättningar mellan OECD-länderna, uppsköts undertecknandet till 27 april 1998. Nu har signeringsdatum uppskjutits än en gång – denna gång minst sex månader framåt. Observera alltså att MAI ännu inte antagits och att vi i fortsättningen talar om ett förslag som skulle kunnat bli verklighet 27 april.

Avsikten var att länderna utanför OECD-blocket skulle inbjudas att underteckna MAI när det antagits av OECD-länderna. De skulle ställas inför valet att antingen underteckna eller förkasta – någon möjlighet att påverka avtalet genom förhandlingar skulle de inte ha.

Bakom scenen har de transnationella bolagen spelat en avgörande roll. Notera att 477 av de 500 största bolagen i världen har sin hemvist i något OECD-land. Det nuvarande utkastet till MAI utgår i praktiken från ett dokument som Internationella Handelskammaren (ICC) utarbetade 1996.

Tre nyckelprinciper

• Icke-diskriminering. Utländska investerare ska behandlas lika väl som eller bättre än inhemska.
• Inga tillträdesrestriktioner. Nationella och lokala regeringar kan inte begränsa utländska investeringar i någon form (som att köpa privatiserade företag) i någon sektor (utom försvarssektorn).
• Inga villkor. Nationella och lokala regeringar kan inte genomdriva "verksamhetskrav", som att garantera lokal sysselsättning, kontrollera valutaspekulationer eller kräva en minimiperiod för investeringar. Sådana villkor är förbjudna, även om de tillämpas på både inhemska och utlandsägda företag.

Om nationella eller lokala regeringar bryter mot någon av dessa principer kan de av transnationella företag dras inför internationell domstol och stämmas för uppkomna och tänkbara framtida förluster. När ett land väl har undertecknat MAI kan det inte säga upp avtalet på fem år och kommer dessutom att vara bundet av avtalet i ytterligare 15 år.

Ökad makt till transnationella företag

MAI kommer att reducera de nationella och lokala regeringarnas demokratiska handlingsutrymme och ger samtidigt vidlyftiga nya rättigheter till de transnationella företagen. MAI syftar till att liberalisera kapitalflödet utifrån antagandet att okontrollerade investeringar skänker fördelar till alla. Men ökade investeringar leder inte automatiskt till förbättringar i den sociala välfärden. I själva verket förknippas de ofta med en växande ojämlikhet mellan rika och fattiga, lokalsamhällens undergång och miljöförstöring. Regeringars möjligheter att reglera marknaden är nödvändiga för att minimera eventuella skador som kan uppkomma genom utländska investeringar och för att ta tillvara folkliga intressen. I en tid då oron ökar över globaliseringens effekter behövs det snarare fler regleringar … inte färre.

MAI kommer att bli det första multilaterala avtal som ger transnationella företag möjlighet att stämma nationella och lokala regeringar inför en internationell domstol som ska bestå av "experter".. Detta öppnar för transnationella företag att stämma småstatsregeringar eller lokala myndigheter som har mindre ekonomiska resurser än företagen själva.

Det finns en liknande klausul i NAFTA, det nordamerikanska frihandelsavtalet som har tjänat som förebild för MAI. Just nu pågår en rättsprocess där Ethyl Corporation har stämt Kanada på 251 miljoner dollar, därför att landet förbjudit den hälsofarliga bensintillsatsen MMT som företaget tillverkar. Ethyl hävdar att MMT är ofarligt och att den kanadensiska staten expropierar företagets tillgångar. Till och med debatten kring förbudet och rättsprocessen skadar företaget och berövar det tillgångar! MAI innehåller inga krav på företagen att agera ansvarsfullt. MAI skapar ett prejudikat som sätter företagens rättigheter över medborgarnas demokratiska rättigheter.

Regeringar runtom i världen har lagar som kräver licens av utländska investerare och till exempel begränsar utländska investeringar i land, jordbruk, naturresurser, kultursektor, miljöfarlig industri och giftiga soptippar. Enligt MAI är dylika inskränkningar förbjudna. Regeringar och lokala myndigheter ska inte ens få avgöra om en investering är till fördel eller ej för de berörda invånarna och området i fråga. På Bermuda har det bedrivits en offentlig kampanj och förts en hetsig debatt i parlamentet för att stoppa etableringen av McDonalds på öarna. Enligt MAI skulle inte Bermudas regering ha något val. Företag som McDonalds skulle kunna etablera sig varsomhelst – det skulle vara deras rättighet.

Fattiga länder de största förlorarna

Fastän MAI är ett OECD-avtal, är det tydligt att dess verkliga syfte är att ytterligare liberalisera investeringarna i utvecklingsländerna. Transnationella företag har redan kallat MAI för en "tillståndsstämpel" för investerare. Mindre utvecklingsländer med få utvecklingsalternativ kommer att vara oförmögna att motstå påtryckningar – de har redan fått veta att de blir utan investeringar om de inte undertecknar MAI. Avtalet kommer att ha en internationell karaktär, och det är oacceptabelt att det inte förhandlas fram i ett öppet internationellt forum.

MAI kommer att förbjuda utvecklingsländer att använda en politik som varit viktig för utvecklingen av de flesta, för att inte säga alla, OECD-länder. MAI kommer att förbjuda politik som begränsar vissa typer av utländska investeringar (t.ex. uppköp), som begränsar investeringar i vissa sektorer (t.ex. jordbruk) eller som ställer krav på stärkta band med den lokala ekonomin (t.ex. anställning av det egna landets eller områdets invånare, upplärning etc.). Sådan politik har använts av de s.k. tigerekonomierna, bl.a. Sydkorea, och av OECD-länderna under deras egen utveckling. Om de fattigaste länderna berövas möjligheten att föra en politik som i första hand gynnar det egna landet, kommer de inte att kunna stödja utvecklingen av ett allsidigt näringsliv, utan riskerar att låsas fast som råvaruexporterande låglöneländer.

Sociala och miljölagar i fara

I Sverige har liberaliseringen av skogsförvärvslagen gjort det möjligt för spekulanter att slutavverka hela skogsområden utan att efteråt svara för nyplantering. De svenska myndigheterna försöker nu korrigera de värsta kryphålen. Enligt MAI är det inte alls säkert att svenska myndigheter skulle ha den möjligheten.

Hotet om att bli stämd i enlighet med MAI kommer också att ha en avkylande effekt på framtida politik. Kostnaderna för de rättsliga procedurerna som följer av MAI begränsas inte till uppkomna förluster för företagen – de innefattar också hypotetiska, tänkbara förluster i framtiden. Hotet om att bli stämd kommer att fungera som en effektiv hämsko på lagstiftningsarbetet i små stater, för fattiga regeringar och lokala myndigheter. Däremot kommer säkert advokatkåren att gå en ljus framtid till mötes.

MAI begränsar lokala myndigheters makt

En studie i USA har identifierat hundratals lagar på delstats- och countynivå som skulle stå i motsättning till bestämmelserna i MAI. USA:s förhandlare begärde därför undantag för dessa lagar under förhandlingsarbetet. Den stat som mest ihärdigt kämpar för att få MAI till stånd är alltså själv inte beredd att tillämpa avtalet på hemmaplan.

MAI skulle begränsa lokala myndigheters och medborgares makt att genomföra en legitim politik. Det skulle bli omöjligt att genomföra en reglering eller ta ett beslut som på något sätt diskriminerar en utländsk investerare. Som en följd av NAFTA har lokala myndigheter i Mexiko stämts för sin vägran att tillåta amerikanska företag att upprätta soptippar med giftigt avfall.

MAI kommer att förhindra lokala myndigheter att stödja folk i andra länder, som under kampen mot apartheidregimen i Sydafrika. Yvette Mahon, företrädare för Burma Action Group fruktar att "Burma kommer att tvingas att stå ut med ytterligare ett decennium av militärdiktatur" om MAI förverkligas.

Det internationella finanskapitalets dröm

MAI har initierats av de transnationella företagen, och det avser att i första hand tillvarata deras intressen. MAI sätter inte bara de transnationella företagens intressen i främsta rummet – det sätter dem till och med över folkens och utvecklingsländernas intressen. Det är ett uttryck för det internationella finanskapitalets offensiv mot de arbetande folken i alla länder under täckmanteln av globalisering och handelns frihet. "Vi skriver grundlagen för en enad världsekonomi", har Renato Ruggerio, chef för WTO (World Trade Organisation) sagt.

Lydig svensk regering

Först under våren 1998 blev MAI känt i Sverige. Inte förrän den 20 februari, efter tre års förhandlingar, diskuterades frågan i riksdagen efter en interpellation av Hanna Zetterberg (v). Den svenska regeringen har lydigt följt de spelregler om fullständigt hemlighetsmakeri som uppställts av OECD. Den svenska regeringen har hittills inte ens velat lämna ut dokument som visar vilka ändringar i texten som den själv har föreslagit.

Den svenska regeringen måste lägga alla papper på bordet och upphöra med sin hemliga diplomati. Vad som behövs är inte ett internationellt avtal som ger de transnationella företagen något slags globalt tolkningsföreträde, utan ett internationellt avtal som effektivt kan kontrollera samma företag!

Rickard B. Turesson