Ledare: Spioneri utan förhinder
Kategori: BS, 2000/2, Säkerhetspolisen och säkerhetspolitikenDå de gamla Stasi-arkiven öppnats har omfattningen av den östtyska hemliga polisens verksamhet klarlagts. På en befolkning på 17 miljoner innevånare hade man 85 000 fast anställda flera hundra tusentals informatörer och angivare som noggrant kartlade DDR-innevånarnas åsikter. Misstänkta åsikter och handlingar ledde till trakasserier och förstörda liv för de drabbade.
Stasis utlandsverksamhet har också kommit i dagen. Det var redan tidigare känt att man var mycket framgångsrik då det gällde att infiltrera det västtyska samhället ändå upp i samhällstoppen vilket ledde till regeringskris då förre förbundskanslern Willy Brandt tvingades avgå efter att det avslöjats att en av hans närmaste medarbetare i själva verket arbetade för Östtysklands hemliga polis.
Nu har det också blivit känt att Stasi bedrev en omfattande verksamhet i de nordiska länderna. I Norge, Danmark och Finland rasar en debatt sedan det blivit känt att det funnits förrädare i länderna som arbetat för Stasi. Utredningar pågår mot namngivna personer i både Danmark och Norge.
I Sverige har det dock varit förvånansvärt tyst trots att det i Stasiarkiven har gått att finna svenska förrädare under täcknamn som "Martin" och "Schuster" och att en agent "Krone" haft god inblick i det svenska regeringsarbetet under Palmes tid. SÄPO tillkännagav i början på året att man utredde ett tjugotal fall vilket i stort sett har passerat ljudlöst i den svenska debatten.
Före och under andra världskriget fanns det starka nazistiska grupper i Sverige. Efter kriget tilläts de personer som varit aktiva i dessa grupper smälta in i efterkrigssamhället utan att deras skuld klarlades och utan att de ställdes till svars för handlingar de begått. Först under de senaste åren har en diskussion kommit upp om bland annat det guld som nazityskland stulit från judar och som hamnade hos svenska staten och hos svenska storföretag som betalning för handel under kriget. Efter kriget lade makten locket på i mångt och mycket drivna av behovet av att skydda sina egna intressen.
Motivet till tystnaden kring Stasi-agenterna i Sverige kanske kan vara det samma. I maktens korridorer inser man att man inte kommer få ut något positivt av att det avslöjas att Stasi lyckats nästla sig in i topparna på det svenska samhället. Har regeringskansliet varit infiltrerat av en stat som upphört att existera vinner man inget på att nu avslöja detta, det är bara man själv som kan bli ifrågasatt.
Inte heller SÄPO kan ha något större intresse av att det visar sig att det funnits ett mycket stort östtyskt agentnät som man inte har lyckats uppdaga. SÄPO:s rykte är ju redan skamfilat och organisationen betraktas av många som västvärldens sämsta säkerhetstjänst. SÄPO har inte på egen hand fångat någon spion sedan Wennerströms tid och då ett mycket allvarligt nazistiskt och rasistiskt våld blommat upp under 90-talet har man stått handfallen. I stället har man sedan 60-talet lagt ned enorma resurser på att jaga vänsterradikala ungdomar som solidariserat sig såväl med Vietnam såväl som oppositionen i det forna Östeuropa men som aldrig begått grövre brott än olaga affischering.
Förrädarnas namn måste fram i ljuset och hela vidden av östinfiltrationen måste klargöras!
BS