Nya Arbetartidningen

Gruppen rika är svår att identifiera, eftersom den borgerliga regeringen 1993 beslöt att dra tillbaka anslaget till Statistiska centralbyrån för att kontinuerligt granska de rikas förmögenhetsutveckling och situation.

Om man delar in Sveriges hushåll i olika tiondelar, kan man se inkomstfördelningen. Det visar sig då att de 30 procenten fattigaste bara tjänar fyra miljarder per år. De flesta av dem befinner sig dock utanför arbetsmarknaden. Gruppen låginkomsttagare tjänar cirka 50 miljarder per år. De tio procenten rikaste tjänar emellertid 330 miljarder per år, varav 170 miljarder kommer från löner. Resten är alltså kapitalinkomster, alltså från aktier, obligationer och andra kapitalplaceringar. Den rikaste tiondelen av svenskarna har över 35 procent av alla inkomster.

Men eftersom Sverige liksom alla industriländer har en transfereringssystem – det vill säga vi betalar in skatt och får i gengäld pensioner, arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring, bostadsbidrag etcetera – måste man studera fördelningen av den disponibla inkomsten för att få en rättvis bild. Då visar det sig att den rikaste tiondelen kan disponera 213 miljarder, vilket är ungefär lika mycket som de fattigaste fyrtio procenten disponerar, eller 215 miljarder.

Men betyder det här är att tio procent av svenska folket är rika? Nej, det betyder bara att de är riktiga höginkomsttagare. Om denna rikaste tiondel finge betala 30 miljarder mer i skatt, så skulle den fortfarande vara 39 miljarder rikare (213 – 30 = 183) än den näst rikaste tiondelen, som disponerar över 144 miljarder.

Men att vara höginkomsttagare betyder inte automatiskt att man är rik. Man kan bli det efter några år eventuellt. För att hitta de rika, måste man studera förmögenhetsutvecklingen. Problemet här är att SCB slutade göra statistik på detta 1993, men då var i varje fall situationen denna: De rikaste hade över 800 miljarder i förmögenhet, medan de fattigaste 40 procenten var skyldiga 160 miljarder! Men inte heller dessa siffror ger en rättvisande bild. I en förmögenhet ingår sådant som man inte kan leva av, som till exempel sitt hus. Därför måste man undersöka den finansiella förmögenheten och då blir faktiskt fördelningen ännu värre. Sjuttio procent av alla svenskar hade ingen förmögenhet alls utan bara skulder – totalt 235 miljarder. Den tredje rikaste tiondelen hade sju miljarder i nettoförmögenhet, den näst rikaste tiondelen 74 miljarder och den rikaste – hela 285 miljarder! Alla rikedomar, mätt som pengar, var därför i princip samlade hos 20 procent av folket.

Dessa siffror är alltså sex år gamla. Hur ser det ut idag? Om man tar SCB:s gamla undersökning och lägger till inkomsterna från senare tid, speciellt inkomster från förmögenheter och vilka förmögenheter som deklareras för skatt, så får vi ändå en bild av hur fördelningen ser ut i dag. Resultatet blir då att 95 procent av svenskarna inte har någon förmögenhet alls att deklarera!

Inte ens bland de fem procenten rika är fördelningen jämn. Tvärtom – den minst rika procenten har bara 66 miljarder, medan den rikaste procenten av svenska folket deklarerar för 288 miljarder kronor. I Sverige har två procent av svenska folket över 460 miljarder i skattepliktig förmögenhet – och äger nästan allt! Två procent av svenska folket betyder 90 000 familjer. Tendensen är också att rikedomen koncentreras på allt färre händer.

Denna sammanställning utgår från officiell statistik. Enligt SCB finns det cirka 330 miljarder kronor, som man helt enkelt inte har någon aning om var de är. Förmodligen utomlands. Enligt Riksskatteverket finns det till exempel 100 miljarder gömda i fonder i Luxemburg.

Den förre finansministern Kjell-Olof Feldt har skrivit att Sveriges stora problem är att alltför få är miljonärer. På sätt och vis är det sant. Extremt få är nämligen extremt rika i Sverige ...

Rikard B. Turesson