Ett nytt Pearl Harbor
Kategori: John Pilger, 2003/3, IrakkrigetIngress: För två år sedan sade en projektgrupp, bestående av de män som nu omger George W. Bush, att vad Amerika behövde var ”ett nytt Pearl Harbor”. Gruppens publicerade målsättningar har – oroande nog – förverkligats.
Hotet från USA:s terrorism mot nationers och individers säkerhet skissades i profetiska detaljer i ett dokument som skrevs för mer än två år sedan och avslöjades helt nyligen. Det som behövdes för att Amerika skulle kunna dominera stora delar av mänskligheten och världens resurser, hette det, var ”någon katastrofal och utlösande händelse – som ett nytt Pearl Harbor”.
Attackerna den 11 september 2001 tillhandahöll det ”nya Pearl Harbor”, som beskrevs som ”tidernas tillfälle”. De extremister som sedan har utnyttjat 11 september, kommer från Ronald Reagans tid, då grupper och tankesmedjor på yttersta högern bildades för att ge igen för det amerikanska ”nederlaget” i Vietnam. På 90-talet utökades dagordningen: att rättfärdiga att ingenting blev av den ”fredsåterbäring”, som skulle bli resultatet av det kalla krigets slut. The Project for the New American Century bildades, tillsammans med American Enterprise Institute, Hudsoninstitutet och andra som förenat Reaganadministrationens ambitioner med den nuvarande Bushadministrationens.
En av George Bush ”tänkare” är Richard Perle. Jag intervjuade Perle när han var Reagans rådgivare; och när han talade om det ”totala kriget” avfärdade jag honom felaktigt som galen. Han har nyligen använt termen igen, för att beskriva USA:s ”krig mot terrorismen”. ”Inga etapper”, sade han. ”Detta är ett totalt krig. Vi kämpar mot en mängd fiender. Det finns massor av dem därute. Allt detta prat om att vi först ska ordna upp Afghanistan, sedan Irak, det är ett helt felaktigt sätt att göra det på. Om vi bara delger världen vår vision och omfattar den helt och fullt och inte försöker förpacka den med skicklig diplomati, utan helt enkelt bedriver ett totalt krig, kommer våra barn att sjunga storslagna sånger om oss i framtiden.”
Perle är en av grundarna av Project for the New American Century. Några andra är Dick Cheney, nu vicepresident, Donald Rumsfeld, försvarsminister, Paul Wolfowitz, vice försvarsminister, I. Lewis Libby, Cheneys stabschef, William J Bennet, Reagans undervisningsminister och Zalmay Khalilzad, Bushs ambassadör i Afghanistan. Dessa är de moderna förespråkarna för amerikansk terrorism. PNAC:s inflytelserika rapport, ”Återuppbyggnad av Amerikas försvarsstrategi, styrkor och resurser för ett nytt sekel”, var en plan för amerikanska strävanden i allt utom till namnet. För två år sedan rekommenderade den en ökning av försvarsutgifterna med 48 miljarder dollar, så att Washington skulle kunna ”utkämpa och vinna flera samtidiga krig”. Detta har förverkligats. Den hävdade att USA skulle utveckla kärnvapen som kunde slå ut underjordiska bunkrar och göra ”stjärnornas krig” till en fråga av nationell prioritet. Detta håller på att förverkligas. Det hävdade att Irak skulle bli ett mål i händelse av att Bush tog makten. Och så blev det.
När det gäller Iraks påstådda ”massförstörelsevapen” avfärdades dessa med några få ord som en lämplig förevändning, vilken de också är. ”Medan den olösta konflikten med Irak tillhandahåller det omedelbara rättfärdigandet”, sägs det, ”överflyglar behovet av en betydande amerikansk styrkenärvaro i Mellanöstern frågan om Saddam Husseins regim.” Hur har denna storslagna strategi genomförts? En serie artiklar i Washington Post, skrivna av bland andra Bob Woodward, känd från Watergateaffären, och baserade på långa intervjuer med högt uppsatta medlemmar av Bushadministrationen, avslöjar hur den 11 september manipulerades.
På morgonen den 12 september 2001 krävde Rumsfeld utan några som helst bevis på vilka kaparna var att USA skulle angripa Irak. Enligt Woodward sade Rumsfeld under ett regeringssammanträde att Irak skulle vara ”huvudmål i den första ronden av kriget mot terrorismen”. Irak skonades temporärt endast på grund av att Colin Powell, utrikesministern, övertygade Bush om att ”den allmänna opinionen måste förberedas innan åtgärder mot Irak är möjliga”. Afghanistan valdes ut som det lättare målet. Om Jonathan Steeles uppskattning i The Guardian är korrekt, fick 20 000 människor i Afghanistan betala med sina liv för denna debatt.
Om och om igen beskrivs den 11 september som en ”möjlighet”. I aprilnumret av New Yorker skrev den undersökande reportern Nicholas Lemann att Bushs närmaste rådgivare, Condoleezza Rice, berättat för honom att hon hade kallat samman det nationella säkerhetsrådet och bett dem ”tänka över ’hur vi kan dra nytta av dessa möjligheter’”, som hon jämförde med de från ”1945 och 1947”; det kalla krigets början.
Sedan den 11 september har USA upprättat baser vid inkörsportarna till alla viktiga tillgångar av fossila bränslen, speciellt i Centralasien. Oljebolaget Unocal ska bygga en oljeledning tvärs genom Afghanistan. Bush har spolat Kyotoprotokollet om utsläpp av växthusgaser, den Internationella Krigsförbytardomstolens bestämmelser och Fördraget om anti-ballistiska missiler. Han har sagt att han kommer att använda kärnvapen mot icke-kärnvapenstater ”om nödvändigt”. I skydd av propagandan om Iraks påstådda innehav av massförstörelsevapen utvecklar Bushregimen nya massförstörelsevapen som undergräver internationella överenskommelser om biologisk och kemisk krigföring.
I Los Angeles Times beskriver den militäre analytikern William Arkin en hemlig armé, som satts upp av Donald Rumsfeld, liknande den som leddes av Richard Nixon och Henry Kissinger och som kongressen olagligförklarat. Detta ”understöd av de högsta underrättelsetjänsterna” ska samordna ”CIA med hemliga militära operationer, informationskrigföring och avledande manövrar”. Enligt ett hemligstämplat dokument utarbetat för Rumsfelds räkning ska den nya organisationen, känd för sitt orwellianska namn Gruppen för proaktiva förebyggande operationer (Proactive Pre-emptive Operations Groups) eller P2OG, provocera fram terroristattacker som sedan kräver ”motangrepp” av USA mot länder ”som hyser terroristerna”.
Med andra ord kommer oskyldiga människor att dödas av USA. Detta påminner om Operation Northwoods, den plan som förelades Kennedy av hans militära chefer, om en falsk terroristkampanj, komplett med bombningar, kapningar, flygplanskrascher och döda amerikaner för att rättfärdiga en invasion av Kuba. Kennedy förkastade den. Han mördades några månader senare. Nu har Rumsfeld återupplivat Northwoods, men med resurser som man inte kunde drömma om 1963, och utan någon global rival som skulle kunna inbjuda till försiktighet.
Man måste hela tiden hålla i minnet att detta inte är fantasi: att verkligt farliga män, sådana som Perle och Rumsfeld, har makt. Den övergripande idén som löper genom deras idisslande är mediernas betydelse: ”den prioriterade uppgiften att förmå ansedda journalister att acceptera vår ståndpunkt”.
”Vår ståndpunkt” är en omskrivning för lögner. Som journalist har jag faktiskt aldrig upplevt mer övertygande officiella lögner än idag. Vi kan skratta åt innehållslösheten i Tony Blairs ”Irakdossier” och Jack Straws befängda lögn att Irak har utvecklat en atombomb (vilket hans kelgrisar skyndade sig att ”förklara”). Men de mer försåtliga lögnerna, som rättfärdigar ett oprovocerat angrepp på Irak och kopplar ihop detta med tänkbara terrorister som lurar på varje tunnelbanestation, behandlas rutinmässigt som nyheter. Detta är inte nyheter: det är svart propaganda.
Denna korruption reducerar journalister och reportrar på radio och tv till marionetter. Ett angrepp på en nation med 22 miljoner lidande människor diskuteras av liberala kommentatorer som om det vore ämnet på ett akademiskt seminarium, där pjäser kan flyttas omkring på en karta, som de gamla imperialisterna brukade göra.
Kärnfrågan för dessa humanister är inte första hand den moderna imperialismens brutalitet utan hur ”dålig” Saddam Hussein är. De erkänner inte att deras beslut att ansluta sig till krigsaktivisterna ytterligare beseglar ödet för kanske tusentals oskyldiga irakier, dömda att sitta i USA:s internationella dödsceller.
Detta dubbelspel kommer inte att fungera. Man kan inte stödja dödsbringande piratverksamhet i humanismens namn. Dessutom har den amerikanska fundamentalismens ytterligheter varit uppenbara så länge att godhjärtade och förnuftiga människor inte kan undgå att se dem.
John Pilger