Nya Arbetartidningen

Irakkriget och ockupationen av Irak kommer att stå USA dyrt på många sätt. En av Bush tidigare rådgivare, Larry Lindsey, uppskattade 2003 de totala kostnaderna till 200 miljarder dollar. Denna siffra avvisades av den dåvarande vice försvarsministern, Paul Wolfowitz, som alltför hög, eftersom återuppbyggnaden av Irak skulle finansieras av irakierna själva. Men den oljeproduktion som skulle ha betalat för återuppbyggnaden har fallit från 2,5 miljoner fat om dagen före kriget till 1,1 miljoner fat om dagen.

Fortfarande befinner sig 140 000 amerikanska soldater i Irak. Kongressen har hittills anslagit 251 miljarder dollar till militära operationer, och kongressens budgetkontor uppskattar att det krävs minst 230 miljarder ytterligare för den kommande tioårsperioden.

Två oberoende ekonomer, Joseph Stiglitz, tidigare nobelpristagare i ekonomi och tidigare chefsekonom i Världsbanken, och en Harvard-ekonom, Linda Bilmes, publicerade den 4/12 2005 en rapport där de uppskattar de totala kostnaderna till 2000 miljarder dollar. Då inkluderas de kostnader som härrör från döda och sårade amerikanska soldater samt krigets påverkningar på den amerikanska ekonomin. De båda ekonomerna har inte tagit ställning till krigets rättfärdighet, men anser att pengarna kunde ha använts bättre i Irak. De anser också att de snarast har underskattat kostnaderna. Ett av skälen till att Stiglitz/Bilmes kommer fram till helt andra siffror än Vita huset är sjukvårdskostnaderna, som Vita huset aldrig räknat in. Eftersom bland annat skyddsvästarna har blivit allt bättre, överlever allt fler soldater svåra skador med påföljd att vårdkostnaderna stiger. Inte mindre än 16 000 amerikanska soldater har sårats i Irak. Bara vårdkostnaderna för hjärnskadade soldater kommer att uppgå till 35 miljarder dollar, enligt de båda ekonomerna.

Bushadministrationen har avsatt drygt 18 miljarder dollar till 3600 återuppbyggnadsprojekt, som enligt planen ska slutföras under detta år. I juni 2007 ska irakierna själva överta dessa projekt, även de ofärdiga.  Men hälften av pengarna beräknas ha omdirigerats till att täcka säkerhetsutgifter av olika slag, inklusive upprättandet av en ny säkerhetsstyrka, tio nya fängelser för upprorsmakare, säkra hus och pansarbilar för irakiska domare med anledning av rättegången mot Saddam Hussein och så vidare. Många planerade projekt kommer därför aldrig att starta.

USA vill kunna lämna ett stabilt Irak bakom sig. Ett stabilt Irak innebär att den lydregim som USA installerat har full kontroll över landet. Men hur ska en lydregim vinna majoritetens stöd, om nästan allt har blivit sämre i landet sedan Saddam Husseins fall, om inte vardagslivet fungerar, om inte vatten- och elförsörjningen fungerar, om bara sopbergen växer? Om USA lämnar ett korthus bakom sig, ett korthus, som faller sönder helt i ett inbördeskrig, så har de amerikanska skattebetalarna kastat pengarna i sjön och tusentals amerikanska soldater dött i onödan. Detta är naturligtvis ingenting emot det irakiska folkets lidanden. Ett amerikanskt nederlag i Irak kan också kosta USA lika mycket i förlorat anseende som nederlaget i Vietnam.