Författare > Geir Sjuberg
1998-01-14 00:00

Den nya riksbankslagen hotar demokratin

Kategori: Geir Sjuberg, 1998/1, Social och ekonomisk politik

Enligt regeringens förslag till ny riksbankslag ska Riksbankens oberoende ställning göras ännu mera oberoende av riksdag och regering, med målet att upprätthålla stabila priser, det vill säga låg inflation, inskrivet i lag. Idén känns igen från EU.

Detta kan innebära att Riksbanken kommer på kollisionskurs med regering och riksdag, som är valda av folket. Om regeringen försöker minska arbetslösheten, kan det leda till att oron för högre inflation växer. En Riksbank som har ett lagstadgat krav på sig att hålla inflationen nere, kan då börja handla. Riksbanken använder penningpolitiken, främst räntehöjningar, vilket i sin tur påverkar investeringsviljan, för att hejda en eventuell inflation. Samtidigt kan detta direkt motverka olika försök från regeringens sida att minska arbetslösheten.

Den nya Riksbankslagen lämnar ingen dörr öppen för samverkan mellan regering och Riksbank ifråga om samspelet mellan låg inflation och full sysselsättning. I stället betonas Riksbankens totala självständighet gentemot politiska beslut. Detta är naturligtvis i sig ett politiskt beslut.

I en debattartikel i DN skrev Peter Norman, tidigare avdelningschef på Riksbanken, och Tomas Olofsson, tidigare kansliråd på finansdepartementet, att det är näst intill Riksbankens plikt att se till att Göran Persson misslyckas med att halvera arbetslösheten. Artikelförfattarna menade också att målet att halvera arbetslösheten är oförenligt med målet att behålla två procents inflation. De menar att lösningen i stället är "strukturella reformer på arbetsmarknaden", en omskrivning för försämringar för lönearbetarna inom anställningsskydd, arbetstidslagar, skattepolitik och så vidare. "Det är Riksbankens skyldighet att tydligt påpeka vad som krävs för att underlätta fortsatt prisstabilitet", skriver artikelförfattarna.

LO:s linje

Ledande LO-ekonomer, som P.O. Edin, förespråkar en tredje linje, nämligen att fackföreningsrörelsen ska försöka göra "det bästa av situationen". Lönearbetarna "ska själva ta makten" över inflationsbekämpningen. Hur ska då detta maktövertagande ske? Jo, fackföreningsrörelsen ska se till att lönerna inte driver upp inflationen! Då behövs inga "strukturella förändringar", och det finns ändå utrymme för en sänkning av arbetslösheten. Detta är inget annat än sedvanlig frivillig återhållsamhet från LO:s sida, något som inte har det ringaste med "maktövertagande" att göra. Det är dessutom en defaitistisk linje som undviker att ta strid i kärnfrågan, nämligen frågan om Riksbankens oberoende ställning.

Riksbankens ökande självständighet är ett hot mot den parlamentariska demokratin och folkviljan. Det är ett försök att förhindra att folkopinionen påverkar den ekonomiska politiken genom riksdag och regering. Uppenbarligen anser det politiska och ekonomiska etablissemanget att folkmajoriteten inte förstår sitt eget bästa, utan den ekonomiska politiken måste skötas av en "elit". Men vilka låg bakom den hejdlösa kreditexpansionen i slutet av 80-talet? Vilka stod bakom finanskraschen? Vilka försökte till varje pris försvara den fasta växelkursen? Vilka inledde de drastiska och huvudstupa nedskärningarna i den offentliga sektorn? Inte var det folkmajoriteten. Deras roll är bara att stå för fiolerna och betala räkningarna.

Geir Sjuberg