Författare > Jan-Erik Gustafsson
2007-08-01 20:12

Den globala härskarklassen oroar sig för framtiden

Kategori: Jan-Erik Gustafsson, 2007/2, Internationell politik övrigt

 

Den globala härskarklassen oroar sig för löntagares och ungdomars radikalisering. Det visar en 90-sidig rapport från det brittiska försvarsdepartementet med titeln Globala strategiska trender 2007-2036 från januari 2007.

Den visar på det tänkesätt som härskarklassen använder sig av i det fördolda. Denna recension av rapporten har ursprungligen publicerats i juninumret av den klassiska marxistiska tidskriften Monthly Review.

Rapporten som författats av försvarsdepartementets utvecklings- och doktrincentrum är organiserad kring tre huvudteman: (1) klimatförändring, (2) globalisering och (3) global ojämlikhet. Den globala uppvärmningen och möjligheten till globala klimatförändringar i kombination med slutet på ”den gyllene eran av billig energi” beskrivs som att bördorna på jordens befolkningar kommer att öka. Globaliseringen av världsekonomin, som särskilt omfattar en urskiljningslös tillämpning av principen om tillgång och efterfrågan, anses skapa nya beroenden, motsättningar och konflikter. Och det brittiska försvarsdepartementet hävdar att ökade globala ojämlikheter kan leda till ”uppkomsten av inte bara antikapitalistiska ideologier … utan också till populism och till ett återupplivande av marxismen”.

Social explosion i Kina

Liksom de flesta militära utvärderingar så behandlas frågor om terrorism, ”brutala” stater och massförstörelsevapen. Men det intressanta med den här rapporten är att den lägger tonvikten på strukturella motsättningar i världsekonomin, på problemet med en icke uthållig utveckling och de sociala motrörelser dessa problem förväntas ge upphov till. Ett grundläggande bekymmer enligt rapporten är möjligheten att rivalitet mellan stormakter på nytt blir en verklighet som resultat av: (1) den ekonomiska utvecklingen i Kina (tillsammans med Indien, Iran, Ryssland, Brasilien och andra stater), (2) den pågående försvagningen av den amerikanska ekonomin, och (3) ”avkoppling” av USA från Europa och stagnation i Europa. Knutet till detta omnämns det destabiliserande inflytande som en återgång till ”unilateralism” av en viktig stat (omnämns ej med namn), om denna stat upplever sig som blockerad i kontrollen av sina strategiska nyckelresurser. Ett annat bekymmer är möjligheten till en social explosion i Kina som följd av den extrema polarisering mellan sociala klasser som pågår i landet. En global ekonomisk kris, som sannolikt skulle sättas igång av en finansiell härdsmälta, beskrivs som en ständig fara. Upprorsrörelser i utvecklingsländerna, som leds av populister och marxistiska rörelser, betraktas som ett hot mot den globala stabiliteten och status quo.

Den mest hotfulla ”strategiska chock” av social karaktär som behandlas i rapporten är möjligheten av en revolt av ett ”medelklassproletariat” och ungdomen. Rapporten använder ett klassvokabulär, som definierar medelklassen som alla dem som inte är tillräckligt rika, men som har en anställning, och som alltså inte tillhör den fattiga underklassen. Det betyder den stora majoriteten av löntagarna ingår i rapportens medelklassbegrepp. Författarna varnar därefter för:

”Medelklassen kan bli en revolutionär klass och anta rollen för proletariatet, som Marx har beskrivit. Den globala arbetsmarknaden och de minskade nivåerna i de nationella välfärdssystemen och i sysselsättning kan komma att reducera folks tilltro till enskilda stater. Det växande gapet mellan medelklassen och ett litet iögonfallande skikt av personer kan komma ge upphov till uppgivenhet med meritokratin. Den växande globala underklassen kommer sannolikt att innebära ett ökande hot mot den sociala ordningen och stabiliteten, när bördan av skuldsättning och uteblivna pensioner börjar bita och sätta sina spår. Klämd mellan dessa samverkande hot kan kanske världens medelklass förenas, och använda tillgången till kunskap, resurser och skickligheten att skapa transnationella processer i dess eget intresse” (s80).

Rapporten lägger till att ”ungdomsgenerationen i de västliga samhällena kan i ökande grad bli missnöjd med sina ökade ekonomiska bördor för att ta hand om ett växande antal pensionärer… Förbittrade på en föräldrageneration vars värden tycks ligga helt utanför ett samhälle med alltmer begränsade resurser” kan de unga orienteras mot en civil pånyttfödelse, som betonar samhällets ”sociala skyldigheter”.

Inre fiender

Rapporten anger därför att det blir nödvändigt (för härskarklassen) att inte bara skydda sig emot yttre fiender, inbegripet från utvecklingsländer, men också från inre fiender: medelklassen (merparten av löntagarna), populister, marxister och miljömedvetna ungdomar. De är alla grupper som kan radikaliseras under de tre kommande årtiondena, som svar på det (kapitalistiska) systemets motsättningar och därmed kräva en revolutionär förändring och civil pånyttfödelse I sista ändan finns det bara en fiende enligt det brittiska försvarsdepartementet: den stora massan av befolkningarna både hemmavid och utomlands.

Jan-Erik Gustafsson