Bengt-Olof Lindbergh i AT:s redaktion:
Arbetarklassen och nationen befinner sig i ett svårt läge. Sedan mitten av 1980-talet har politiken drivits åt höger. Resultatet av högerpolitiken ser vi: - Arbetslöshet.
- Sociala nedskärningar.
- Kapitalets makt har ökat på demokratins bekostnad.
- Sveriges riksdag och regering är underordnad EU.
Högervridningen har nu gått så långt att det blir svårt att bryta utvecklingen. Så vitt jag kan se finns det ingen vänsterkraft som kan stoppa högerpolitiken.
Vänsterpartiet är ingen motkraft till högerpolitiken. I riksdag och kommuner röstar VP för sociala nedskärningar. Visst kan jag förstå att ett parti som har mandat i riksdag och kommuner ibland tvingas rösta på ett dåligt förslag för att stoppa ett förslag som är ännu sämre. Problemet med VP:s politik är att de inte ens försöker mobilisera folk till kamp mot nedmonteringen av välfärden.
I VP:s partiprogram finns det ingen analys av statens klasskaraktär, det medför att VP:s partiprogram är obrukbart i ett läge av hård klasskamp.
VP har dock en positiv sida och det är att de är för att Sverige lämnar EU.
KPML(r) är ingen motkraft till högerpolitiken. KPML(r) gör ett bra arbete inom Folkrörelsen Nej till EU och Enhetsiniativet. Men med nuvarande partiprogram har KPML(r) ingen framtid. Felen är främst att de inte drar några slutsatser av att försöken att bygga socialismen har misslyckats, samt att de använder marxismen-leninismen som en dogm och inte som en analysmetod.
Jag anser att det behövs grundläggande kunskaper i marxismen-leninismen för att bygga ett parti som är starkt nog att stoppa högerpolitiken. Men jag är samtidigt övertygad om att svaren på hur vänstern ska agera idag inte finns i marxismens klassiker. Vänstern måste tänka själv. Debatt Rättvisepartiet Socialisterna är ingen motkraft till högerpolitiken. RS har unga och aktiva medlemmar som driver i huvudsak bra kampanjer mot sociala nedskärningar och rasism. RS har ingen framtid på grund av: - Att deras 12-punktsprogram är för outvecklat för att ge vägledning.
- Att deras ständiga kampanjer sliter ut kadern.
- Att deras subjektiva beskrivning av RS betydelse kommer att leda till att många medlemmar blir besvikna när de märker att RS inte är så starkt.
Det är tråkigt att vänstern är så svag. Men läget är som det är och det är bara att arbeta vidare. Jag ser tre uppgifter som behöver göras. - Regeringen måste sättas under en så stark folklig press att den tvingas anordna en folkomröstning om vi ska vara med i EU eller inte.
- De folkliga protesterna mot högerpolitiken måste samordnas nationellt.
- Arbetet för att bilda ett marxist-leninistiskt parti måste starta.
Arbetartidningens medlemmar arbetar redan med de två första uppgifterna. Den tredje uppgiften har vi inte tagit på oss, men gör vi det kommer vårt arbete ha en stor betydelse trots att vi är så få. Till Arbetartidningens årsmöte kommer jag att lämna två förslag.
Förslag 1: AT:s målsättningsparagraf punkt e som lyder "Arbetartidningen strävar efter att bidra till ett enande av alla revolutionära krafter i Sverige." är för otydlig för att ge vägledning. Jag föreslår att årsmötet ersätter punkt e med en text som klargör: - Att AT stöder bildandet av ett marxist-leninistiskt kommunistparti.
- Att AT inte är en partibyggande organisation.
- Att AT stöder bildandet av en organisation som tar på sig uppgiften att bilda ett kommunistiskt parti.
Förslag 2. Tidskriften Arbetartidningen omvandlas till ett nyhetsbrev. Den främsta uppgiften för nyhetsbrevet är att vara ett forum för marxist-leninistisk debatt. Bengt-Olof Lindbergh |