Bolkesteins tjänstedirektiv
Kategori: 2005/1, Jan-Erik Gustafsson, EUEtt nej till Bolkesteins tjänstedirektiv är också ett nej till EU-konstitutionen.
Det är inte alltför vanligt att Europafacket anmäler avvikande mening till ett initiativ till EU-lagstiftning. Men när det gäller tjänstedirektivet kräver Europafacket ”djupgående förändringar i det förslag som ligger”. Till och med LO, vars ordförande Vanja Lundby Wedin sitter i Europafackets styrelse, instämmer i denna kritik. Men samma LO-ledning har ingen ståndpunkt om EU-konstitutionen, som om dessa två saker inte är intimt förknippade.
Bolkesteins tjänstedirektiv handlar om att slå sönder all återstående nationell lagstiftning till förmån för en obegränsad inre tjänstemarknad. När kommissionen presenterade direktivet 13 januari 2004 skrev den: ”De europeiska företagen har ännu sina händer uppbundna av nationell byråkrati och regelverk (…) Vissa av de nationella restriktionerna är föråldrade, besvärande och är inte förenliga med EU:s lagstiftning. De bör helt enkelt försvinna”.
Tjänstedirektivets huvudprincip är ursprungslandet, som så tydligt har demonstrerats i blockaden mellan Byggnads och det lettiska Baltic Bygg. Kommissionen skriver om ursprungslandsprincipen: ”Det utförande företaget lyder endast under de lagar som gäller i ursprungslandet, och medlemsstaterna får inte införa begränsningar i den service som det utförande företaget levererar i ett annat medlemsland.”
Förutom alla den infrastrukturservice som redan berörs av särskilda direktiv (el, tele, post, järnväg…), så omfattar tjänstedirektivet all service utan begränsning; t.ex. skol-, vård och omsorgstjänster. Kommissionen skriver att ”Förslaget till direktiv är inskriven i en process som sattes igång av Europeiska Rådet 2000” och den förtydligar ”I december 2000 definierade kommissionen en strategi för den inre tjänstemarknaden som helt och hållet stöddes av medlemsstaterna”. Tjänstedirektivet lanserades således inom ramen för toppmötet i Nice i vilket statsminister Göran Persson deltog och är således en del av en kontinuerlig politik som utformas på toppmötena.
Bolkesteins tjänstedirektiv återkommer under rubriken ”Frihet att tillhandahålla tjänster” som artikel 144 i EU-konstitutionen: ”Inom ramen för detta underavsnitt ska inskränkningar i friheten att tillhandhålla tjänster inom unionen förbjudas när det gäller medborgare i medlemsstater som har etablerat sig i en annan medlemsstat än mottagaren av tjänsten”. Detta är precis vad som är målet med Bolkesteins tjänstedirektiv, och som i ett koncentrat definierar konstitutionens syn på avregleringar och privatiseringar.
För alla och envar borde det vara uppenbart att säga nej till EU-konstitutionen går par i par med att säga nej till tjänstedirektivet. Att utge sig för att sig nej till tjänstedirektivet och samtidigt säga ja till EU-konstitutionen utrycker en falskhet som bara är möjlig för en organisation som Europafacket.