Amsterdamfördraget 1: Mer makt åt EU
Kategori: Gösta Torstensson, 1997/3, EUEU:s nya grundlag, Amsterdamfördraget, innebär en rad nya steg mot förbundsstaten, ett Europas förenta stater.
Visserligen ledde inte regeringskonferensen till så långtgående förändringar som man kunde vänta efter de fördragsutkast som producerats det senaste halvåret, men de beslutade förändringarna innebär sammantaget att EU:s makt ökar väsentligt.
I ett antal nya frågor ska EU:s ministerråd börja fatta kvalificerade majoritetsbeslut där EU inte alls har fattat beslut tidigare, eller där beslutsformerna har krävt enhälliga beslut. Vetorätten tas alltså bort. Det gäller bland annat dataskydd, forskning, statistik, hälsopolitik, sysselsättning, jämställdhet, social utslagning och åtgärder för att bekämpa bedrägerier.
Flexibel integration
Samtidigt banar Amsterdamfördraget väg för så kallad flexibel integration. Det betyder att några EU-länder (läs: Tyskland och Frankrike) kan gå vidare på egen hand i federal riktning och lämna de ovilliga och tvehågsna bakom sig.
Flexibel integration ska användas som "en sista utväg" om inte alla medlemsländer kan enas om utvecklingen på ett visst område. Huvudregeln är att beslut om flexibel integration fattas med kvalificerad majoritet.
Detta innebär i praktiken att vetorätten avskaffas.
Mer makt till EU-parlamentet
EU-parlamentet får mer makt och inflytande på en rad områden. Bland annat i fråga om transporter, forskning, öppenhet och stimulanser för sysselsättning. Beslutsformerna förenklas och begränsas till tre.
Vidare bestämdes det att parlamentet aldrig ska ha fler än 700 ledamöter, oavsett hur många nya länder som kommer med i unionen.
Däremot kunde EU-ledarna inte komma till beslut om den framtida maktfördelningen i ministerrådet. Beslut om sådana förändringar sköts på framtiden till en kommande regeringskonferens, när unionen växer till fler än 20 medlemsstater. De stora länderna har i princip gått med på att avstå från en av sina två ledamöter i EU-kommissionen när nya medlemsstater tillkommer, men kräver i gengäld att röstreglerna i ministerrådet ändras till deras fördel.
Beslut inom utrikes- och säkerhetspolitiken kommer i ökad utsträckning att fattas med kvalificerad majoritet.
Unionen ska "förstärka och utveckla sin ömsesidiga politiska solidaritet", dvs. tala med en röst i utrikespolitiken, samt utveckla en gemensam försvarspolitik "som skulle kunna" leda till ett gemensamt försvar. Denna utveckling ska understödjas "genom samarbete mellan medlemsstaterna på vapenområdet".
Närmare VEU
Samtidigt ska EU utveckla närmare relationer med militäralliansen VEU "med tanke på möjligheten att integrera VEU i unionen". Redan nu tar EU över de så kallade Petersbergsuppgifterna från VEU. De gäller bland annat "uppdrag för stridskrafter vid krishantering inklusive fredsskapande åtgärder". För att utarbeta och genomföra sådana militära operationer i främmande länder kommer EU att anlita VEU.
Senast inom fem år från det att det nya fördraget trätt i kraft ska de inre gränserna inom EU vara borta, samtidigt som kontrollerna vid gränserna mot länder utanför EU – landgränser, flygplatser och hamnar – är likadana i hela unionen.
Som ett led i denna process förs samarbetet i asyl-, invandrings- och gränskontrollfrågor över till unionens första pelare. Majoritetsröstning och ensamrätt för kommissionen att lägga fram förslag kan bli tillämpliga efter en övergångsperiod på minst fem år.
Schengen integreras
Schengenavtalet, som tidigare legat utanför EU, ska integreras i EU. Det som i dag är avtalet inordnas i såväl den första som den tredje pelaren.
Polis-, tull- och straffrättsligt samarbete ska förbli mellanstatligt. Men även här ska besluten fattas på ett "effektivare" sätt än i dag, och EU:s institutioner får en större roll.
Europol, EU-polisen, utrustas med ökade befogenheter och ska bland annat kunna beordra den nationella polisen att genomföra undersökningar.
Det straffrättsliga samarbetet innebär bland annat att man ska fastställa "minimiregler" för vad som ska anses vara "utmärkande drag för brott och påföljder" vad gäller "organiserad brottslighet, terrorism och narkotikahandel".
Utöver detta kom EU-ledarna också överens om vissa förändringar vad gäller sysselsättning, miljö, jämställdhet och öppenhet. Eventuella förbättringar är dock så obetydliga att de knappt behöver nämnas i sammanhanget.
Slutgiltig text 2 oktober
Amsterdamfördraget, som inte är något fristående fördrag utan ändringar i Rom- och Maastrichtfördragen, är ännu inte helt färdigt. Vid toppmötet fick chefsförhandlarna i uppdrag att fila på formuleringarna. Den 2 oktober kommer den slutgiltiga fördragstexten att undertecknas och därefter föreläggas medlemsländernas parlament för godkännande.
Först när samtliga medlemsländer ratificerat Amsterdamfördraget kan det träda i kraft. Det innebär förmodligen någon gång under 1998.
Gösta Torstensson