Nya Arbetartidningen

Är ni glada, G8-män?

Kategori: Susan George, 2001/2, Anti-globaliseringen

Till läsaren: Detta är ingen beskrivning av vad som hände i Genua – de flesta känner redan till det, eller kan ta reda det på själv via Indymedia. Detta är snarast uttryck för en sinnesstämning, eftersom jag känner – och kände – mig traumatiserad och arg efter händelserna. Jag hade vistats där sedan måndagen den 16 juli för Genua Sociala Forums räkning och deltog i olika debatter, samtidigt som jag gjorde en massa arbete för media och åkte iväg på torsdagen innan alla oroligheter startade (demonstrationen på torsdagen, som fokuserade på immigranternas rättigheter, var helt fredlig).

Är ni glada, G8-män? Är ni glada över att få träffas i palats i städer, som tömts på sina invånare, med all denna lyx och er "säkerhet" som kostar de vanliga medborgarna en förmögenhet? Glada över er oförändrade och katastrofala nyliberala politik som ostraffat genomdrivs för de transnationella bolagens och finansmarknadernas räkning? Glada över att försäkra er om att orättvisorna blir värre på denna planet för varje år som går och för varje G8-möte? Över att berätta om er eländigt lilla hälsofond, som bara uppgår till en tiondel av vad stackars Kofi Annan hade begärt enbart för AIDS denna månad? Över att visa upp er i era oklanderliga kostymer och tillhörande slipsar och med självanspelande gester, eftersom det enda återstående syftet med era möten är att återigen bekräfta att ni verkligen är G8.

Är ni glada, poliser? Glada över att ni äntligen lyckades fixa en demonstrant? Ni lyckades inte med det i Göteborg men ni lyckades denna gång. En stor premiär i Genua, ett legalt mord. Det ska väl lära de små uslingarna. Tårgas, vattenkanoner, kravallutrustning, det är för amatörer – kulor är för verkliga män. Blod på trottoaren. Krossade kroppar. Fint jobb. Glada över att ni kunde slå till mot det alternativa mediacentrat och sambandscentrat mitt i natten, över att slå sönder datorerna, konfiskera kassetterna och klubba ner folk som sov, så att det inte skulle bli några spår efter er verksamhet? Bravo.

Är ni glada, ni som protesterade? Inte den överväldigande majoritet som stödde Genuas Sociala Forum – jag vet att ni är förkrossade och några av er är nerblodade – inte heller de många "medlemmar" av det svarta blocket, som i själva verket var polisinfiltratörer, men ni, det äkta svarta blocket, som aldrig deltog i några av de förberedande möten som pågick i månader, som inte tillhörde någon av de 700 ansvariga italienska organisationer, som hade beslutat på ett demokratiskt sätt att praktisera kreativt och aktivt icke-våld. Är ni glada över med er ensidiga aktioner, att medvetet ha infiltrerat grupper med fredliga demonstranter så att de också utsattes för tårgas och blev nerklubbade; glada över att ha svarat på polisprovokationerna, vilket var både förutsägbart och förutsett? Är ni glada över att vi slutligen fick vår martyr?

Hans namn var Carlo Guiliani. Han var 23 år gammal och han gick till demonstrationen med sina egna uppfattningar, det är väl det, de var inte våra, men vi protesterar mot hans avrättning, frid vare med honom.

Faktum kvarstår att denna rörelse för en annan slags globalisering befinner sig i fara. Antingen kommer vi att vara i stånd att avslöja vad polisen egentligen har i sinnet och lyckas med att tygla och förhindra fåtalets våldsamma metoder, eller så riskerar vi att den största politiska förhoppningen under åtskilliga av de senaste decennierna skingras. Vem som än bär ansvaret för vad som hände i Genua – och detta ansvar är överväldigande G8:s och polisens – så kan inte denna breda, kraftfulla rörelse, oemotståndlig som tidvattnet, denna rörelse av människor förenade i den solidaritet som vi drömde om, längre gå framåt på samma sätt. Den kan inte längre acceptera att vem som helst kan göra vad som helst. En man har dött.

Om vi inte kan garantera fredliga, skapande demonstrationer, kommer arbetarna och de etablerade fackföreningarna inte att förena sig med oss och den nuvarande enheten, som skär tvärs genom sektorer och generationer, kommer att falla ihop. Vi, den väldiga majoriteten, som ställer allvarligt menade förslag, vi som tror att en annan värld är möjlig, måste agera ansvarsfullt. Inför utsikten av upptrappad statsunderstödd terror, måste vi försöka lista ut hur vi ska fortsätta våra demonstrationer och direkta aktioner utan att utsätta vårt folk för fara; hur vi ska undvika att överlämna de allmänna platserna till en explosiv, ytterst liten minoritet. En sak är säker: vi kan inte ge upp denna kamp och vi ska inte sluta kämpa mot den nuvarande globaliserings jättelika orättvisor, men vi måste hitta nya demokratiska vägar för att utkämpa denna strid.

För tvåtusenfemhundra år sedan sade den store, kinesiske strategen Sun Tzu: "Gör inte det som du helst av allt vill göra. Gör det som din motståndare minst av allt vill att du gör." Jag fruktar att våra moståndare är glada idag. Vad mig anbelangar, försöker jag komma över händelserna i Genua och inte ge upp i förtvivlan.

Susan George

Susan George är vice ordförande för ATTAC i Frankrike och biträdande direktör för The Transnational Institute i Amsterdam. Hon har skrivit nio böcker – den senaste var The Lugano Report, utgiven av Pluto Press. Intresserade läsare kan besöka institutets webbplats www.tni.org/george/. Artikeln publicerade i CorpWatch den 24/7 2001 www.corpwatch.org/issues/grassroots/featured/2001/g8sgeorge.html