Nya Arbetartidningen

Får man verkligen skrattande se på när statsministern drunknar? Alla tycker nog inte att det är roligt. Men för många är det en chans att få känna lite skadeglädje, som hämnd för alla försämringar, alla sprickor i folkhemsväggen.

Tecknaren Hans Lindström har gjort sig ovän med många genom åren. Han är en av Sveriges främsta skämt- och satirtecknare, och det är han förstås inte ostraffat. Hotbrev har inte saknats. Många tycker att han går över gränsen. En satiriker ska förstås ligga på gränsen, och ibland kliva över. Lindström gör det gärna.

Tecknat blir det möjligt att skratta till och med åt kvinnan som mördade sin man med en kökskniv. För att inte tala om döden. Hos Lindström gärna representerad av den gamle liemannen. Som när han sätter sig bredvid en man på en parkbänk och frågar om "Läget?" .

Lindströms teckningar publiceras i ett stort antal tidningar. Från Finanstidningen och FiB/Kulturfront via dags- och veckotidningar till Hundsport. Nu har han gjort ett urval och samlat i en bok i halvstort format på förlaget Boströms.

Det är bara att sjunka ner i fåtöljen och njuta av hans skamlösa rolig- och elakheter.

Hans Lindström är avväpnande, galen, rå. Och rent förbaskat rolig. Jag kan tänka mig att han har minst lika roligt själv, när han sitter och tänker ut och utför sina bestialiska nidingsdåd vid skrivbordet i sitt hus i Lund.

Det är Orättvisan som regerar i Lindströms värld. Han beskriver den aldrig med en knuten näve. Däremot med ett snett Bogart-leende i mungipan. Som när pensionären kommer till snabbköpskassan med lyxvaror som han inte kan betala och på expeditens undran svarar: "Skulle bara kolla hur det kändes!"

Eller när barnet frågar pappan vad han hade gjort för att få 43 år på fabriken. Och när en gatumusiker spelar utan att få några slantar, medan en storbröstad kvinna får massor av pengar genom att öppna blusen. Det är för övrigt mycket sexskämt i Lindströms värld. Att han har lånat sin ideologi bland annat från den gamle Rabelais är tydligt.

Lindström ställer ut Orättvisan, Dumheten, Grymheten, Hyckleriet och andra denna tids storheter för allmän beskådan och begabban Jag är övertygad om att den Lindströmska satiren inte bara är rolig utan också nyttig ur hälsosynpunkt. Det gör utmärkt gott att skratta åt eländet. Därifrån hamnar man strax vid frågan Jaha är det det här som är meningen med livet? Den raden får mig att titta igen på kvinnan på väg hem med kommentaren:

"Hem till Åke och steka fläskkotletterna!" Herregud så trivialt det låter!

Den teckningen sitter av någon anledning redan på väggen hemma.

Själv undrar jag också om det skulle gå att göra samma "enkla" satirer också i textens form?

Åke Johansson