Nummer > 1999/2
1999-08-01 18:48

Återupprätta neutralitetspolitiken

Kategori: 1999/2, EU

Uttalande enhälligt antaget vid Folkrörelsen Nej till EU:s nionde kongress i Borlänge 17-18 april 1999

Återupprätta neutralitetspolitiken

 

Folkrörelsen Nej till EU hyser oro över situationen på Balkan. Förespråkarna för EU talade om unionen som ett fredsprojekt. I realiteten har EU:s snabba erkännande av Kroatien och Slovenien bidragit till den våldsamma utvecklingen på Balkan. Uppbackningen av NATO:s flyganfall mot Jugoslavien idag är ett ytterligare exempel på att EU inte är ett projekt som befrämjar freden.

NATO:s bombningar av Jugoslavien utgör ett brott mot FN-stadgan och innebär ett farligt prejudikat för framtida aktioner mot stater som inte fogar sig i stormakternas maktspråk. Riskerna för konfliktens spridning är stora liksom för en ny delning av Europa. Den serbiska regimens brutala övergrepp och diskriminering av albanerna i Kosovo är avskyvärda och måste fördömas. Men det rättfärdigar inte det av USA beslutade och av NATO verkställda angreppskriget. Bomber löser inga problem.

Ett flertal av EU:s medlemsländer är direkt inblandade i kriget genom NATO. Sverige står ännu utanför men regeringen ställde in sig i ledet när EU:s stats- och regeringschefer den 14 april i Bryssel gav sitt stöd åt bombkriget. Sveriges självständiga röst i internationella sammanhang har till följd av EU-medlemskapet tystnat. När vi nu hör Göran Persson ta ställning för NATO:s krig mot Jugoslavien är detta ett tecken på hur nära det är att makteliten fullföljer sina planer på att definitivt överge neutralitetspolitiken och dra in vårt land i militära allianser.

EU strävar efter att tala med en röst i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor och har uttalade ambitioner att bli en supermakt – ekonomiskt, politiskt och militärt – i rang med USA. Amsterdamfördraget – EU:s nya grundlag som börjar gälla inom kort – medför att alltfler beslut inom utrikes- och säkerhetspolitiken kommer att fattas med kvalificerad majoritet och att unionen ska utveckla en gemensam försvarspolitik som skulle kunna leda till ett gemensamt försvar om EU:s stats- och regeringschefer så beslutar. Militäralliansen VEU, som redan idag utgör en integrerad del av EU, kan i en nära framtid komma att slås samman med EU.

Att den säkerhets- och försvarspolitiska integrationen inom EU inte sätter stopp i och med Amsterdamfördraget är fullkomligt klart. EU-parlamentet förespråkade i en resolution i maj förra året ett gradvis upprättande av en gemensam försvarspolitik för EU med syfte att "skydda unionens intressen när diplomatiska medel inte är tillräckliga". Vid EU-toppmötet i Wien i december konstaterade stats- och regeringscheferna (inklusive Göran Persson) att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste stödjas av "trovärdig operativ kapacitet" för att EU ska kunna "spela sin roll fullt ut på den internationella scenen".

Vid ett informellt möte mellan EU:s utrikesministrar i tyska Eltville i mitten av mars i år presenterade Tyskland ett diskussionspapper angående försvarspolitiken. Den tyska regeringen vill att försvarsministrarna ska delta på utrikesministrarnas reguljära rådsmöten samt bilda en permanent militär kommitté med främsta uppgift att stärka EU:s operativa militära förmåga och samordna EU:s militära operationer.

Liknande förslag har nyligen framförts av Frankrike och Storbritannien och har ett avsevärt stöd bland medlemsländerna och unionens federala maktorgan. När EU-kommissionens tillträdande ordförande Romano Prodi för första gången mötte EU-parlamentet i mitten av april deklarerade han att unionen i växande grad måste bli en politisk och säkerhetspolitisk aktör internationellt. EU måste enligt Prodi skaffa en egen försvarskapacitet och ta ett ökande ansvar för "säkerheten" på den egna kontinenten.

Folkrörelsen Nej till EU slår vakt om vårt lands snart 200-åriga fredstradition, byggd på den hos svenska folket väl förankrade neutralitetspolitiken.

  • Vi kräver att våra folkvalda stänger dörrarna till militärallianserna VEU och NATO och återupprättar en självständig och progressiv utrikespolitik. Det är inte möjligt med mindre än att Sverige lämnar EU. Så länge Sverige är med i EU tvingas vi tala med samma röst som stormakterna inom EU, och det är bara en tidsfråga innan vårt land dras med som fullvärdig medlem i VEU och NATO.
  • Vi kräver också att Sveriges regering agerar snabbt och kraftfullt inom FN för att åstadkomma en politisk lösning av konflikten i Jugoslavien. Vi kräver omedelbart stopp för NATO:s bombningar och den serbiska offensiven i Kosovo. Konflikten måste lösas på fredlig väg med förhandlingar som så långt som möjligt tillgodoser alla inblandade parters legitima intressen.